Aktuellt

Avslutar semestern med att jobba. Att hålla klasser på gymmet känns oftast inte som att jobba. Men när man tvingas gå hem från stranden för att hålla pass, istället för att köpa en låda jordgubbar, då känns det som jobb…

Därför är jag kanske lite bitter när jag äntrar salen. Går in i det mörka luftkonditionerade istället för att njuta i solen. Försöker hålla god min och låtsas som det här är det jag vill mest i hela världen just nu. Gissar att jag lyckas måttligt.

Men när musiken går igång, och uppvärmningen är överlevd är det som om någon vrider på en knapp. Skruvar upp min inre duracellkanin. Jag får feeling. Och kör.

Det gör gänget framför mig också. De tar i så det slår gnistor i salen och det triggar mig ännu mer. En galen spiral rätt upp i taket. Vi svettas så AC:n inte har en chans. Allt dryper, stänker och skvätter.

Jobb var det ja. Ett sjuhelsickes trevligt sådant. Som får avsluta semestern del 1.

I morgon är det kontorsjobb. Osäkert om jag får lika mycket feeling då…

Jag tänker att jag ska springa långpass med kvalitet. Med fartinslag i tröskel- och maratempo. Men det blir aldrig av…

Antingen springer jag fantastiska löparäventyr eller sällskapslöpning. Eller så befinner jag på platser där terrängen inte medger fart. Och ibland finns helt enkelt inte tiden…

Som igår. Vi ska ha besök hela helgen och tiden som finns räcker inte till ett långlångpass. Och någon vidare fart går inte att uppbringa på branta stigar fulla med stenar och rötter. Men ändå. Jag kör en kortvariant…

Efter sju kilometer är jag slut i rutan. Tvingar mig själv att springa i ALLA backar, även de som i ultravärlden tillhör kategorin ”gåbackar”. Jag har maxpuls från och till under hela första timmen. Sen lugnar det sig med höjdmetrarna men vristerna får jobba hårt i den ojämna terrängen.

Det blir 19 km, men känns som 29.

Jag struntar i ångesten över uteblivet långpass och tänker att den här terrängen måste stärka mig på andra sätt! Som säkert kan vara till nytta i någon av Helsingborgs miljoner uppförsbackar.

Gott så.

Att de 19 kilometrarna tog lika lång tid som 29 på asfalt gjorde att det blev lite bråttom sen. Fick duscha, dricka kaffe och köra bil SAMTIDIGT,  för att hinna i tid till tåget och hämta upp vårt celebra besök. Tur att de är vana att se mig med håret på svaj och kaffemustasch…

Vi brukar springdejta på somrarna men i år verkar våra kalendrar krocka fullständigt. Lösningen blev att Ingmarie på väg till Halmstad hoppade av tåget i Hässleholm för en löprunda med lunch!

Det blir ingen extravagant löptur pga den korta tiden, men en sväng på Hässleholmsgårdens 10km-spår hinner vi med. Plus transportlöpningen dit och tillbaka till Hässleholms C.

Vi hinner ändå avhandla det viktigaste, typ var man ska bo, jobba, äta, resa och hur dyra räntorna har blivit…

Lunchen tar vi på Lilys i Hässleholm, där Fredrik också ansluter. En fräsch somrig lunch som avslutning på dejten. (Det är kanske mest maten som är fräsch, och inte så mycket matgästerna. Men orka byta om! )

Löpardejter alltså. En grym idé! Fler som är ute och åker tåg och behöver en paus?

Fördelen med att vara instruktör på Nordic Wellness är att jag har tillgång till alla klubbar i hela Sverige. Nu är det inte jätteofta jag går och tränar på annan ort men som omklädningsrum har både Halmstad, Helsingborg och Lund fått tjänstgöra. Och med NW Hässleholm inom löpavstånd från Sportstugan bor det ju synd att inte testa. Både omklädningsrummet och gruppträningen…

Hässleholm som stad andas inte riktigt 2023. Kanske mer 1950, med skyltar från the old days och märkliga affärer med konstiga skyltfönster. Därför har jag inga höga förväntningar på gymmet. Tänker sunkig källarlokal men får skämmas för mina förutfattade meningar. NW Hässleholm är fräscht, stort och ljust. Med värsta moderna utrustningen. Till och med en bootybuilder för den som är lagd åt det hållet.

Själv smyger jag in på det virtuella bodypump-passet.  I en sal nästan helt utan speglar. Det var nog det enda minuset.  Blir ju peppad av att se mina obefintliga muskler spela.  Eller mer politiskt korrekt: av att se min teknik. Fast ärligt blir jag allra mest peppad blir jag av att snegla på Fredrik i spegeln och se om han lägger på mer vikt. För då måste jag också…

Oavsett. I’ll be back.