Aktuellt

Vi ska till Ronneby för att titta på Johan Glans. För att alla skånska ställen sålde ut innan vi hann blinka. Och i vanlig ordning passar vi på att göra många flugor i samma smäll. När vi ändå åkt så långt.

Första stoppet är strax utanför Sölvesborg. Fredrik har lagt en cykelrunda som ska visa sig helt underbar. Vi slipper trafiken i Malmö och backarna i Sportstugan. Bara platt och härligt. Känner mig stark som ett troll och gläds åt att slippa växla precis hela tiden. Växla är det värsta med att cykla. Förutom att klicka in och ut skon…

55 km senare är vi tillbaka till bilen. Bara måttligt nerstänkta av regn. Byter om i bilen och tänker att ingen i hela Ronneby bryr sig om våra hjälmfrisyrer. Vi kanske till och med skapar en trend?

Har kollat ut lunchställe på White Guide. För att bara det bästa är gott nog när man är på roadtrip. Café Mandeltårtan är precis så bra som det sägs. Med ett industriområde på ena sidan är jag lite skeptisk först, men på andra sidan öppnar sig Ronneby Brunnspark. Uteserveringen är hur fin som helst, men stolarna är blöta och mer regn är på väg, så vi går in.

Äter the burrata of my life på en fantastisk tomatsallad. När jag tror att Fredrik hämtar kaffe går han loss bland bakverken. Kommer tillbaka med två fantastiska skapelser. Till sig själv! Jag offrar mig och hjälper honom lite.

När han tar första tuggan av DULCE-biskvin är det sann lycka jag ser. Vet inte när han såg så nöjd ut senast?

Vågar inte nalla för mycket men de två (eller tre, fyra, fem…) tuggorna räcker för att inse att det är riktigt fina grejer.

Och plötsligt har vi bestämt att att det är hit nästa löparäventyr ska gå. Vilken belöning att se framemot under långa löparturer!

Och nu glömde jag nästan Johan Glans bland alla bakverk. Det var guld. Såklart. Finns det ens någon roligare? Men ösregnet hade vi kunnat klara oss utan!

Jag älskar kontraster. Och efter tre dagar med höjdmeter, rötter och stenar är det helt fantastiskt att få sätta ner fötterna på platt asfalt. Att dessutom slippa ryggsäcken gör underverk för lättheten i steget. Jag tror baskemej jag flyger fram…

Har dammat av ett gammalt tröskelpass som redan ligger i klockan. För att jag inte orkar bemöda mig med att skapa ett nytt. 12-10-8 minuter i tröskelfart. Behändigt.

Som av en händelse är sista intervallen klar precis vid brygga 5. Havet ser lite busigt ut men kallar ändå. Jag slänger av tishan och shortsen och hoppar i. Precis som jag brukar. Tänker inte en sekund på att jag har valt blå shorts istället för de vanliga svarta…

När jag efter avslutat dopp hoppar i kläderna igen blöter trosorna ner shortsen på ett sätt som gör att det ser ut som jag kissat på mig. Tröjan för dagen är svart och avslöjar inte att den också är blöt…

Det hade varit bättre att bada med shortsen på, så de blev jämnmörka i sin färg. Men så smart var jag inte just idag.

Nykissad genom hela Malmö alltså. Undrar vad folk tänkte?

Även sista etappen går baklänges i förhållande till loppet vi lånar inspiration ifrån. För att vi ska springa till bilen vi så strategiskt placerat ut dagen innan.

Tar bussen från campingen till Hunnebostrand och går nerför en evighetslång backe till starten. Väl medvetna om att vi ska upp minst lika mycket igen…

Men först är det flackt. Genom en skulpturpark med friska vindar i ryggen. Det här kommer att bli en bra dag.

Sen börjar de. Uppförsbackarna. Men utsikten är belöningen varje gång.

Tänker att de branta hällarna måste vara lite läskiga år andra hållet. När det går nerför. Men det behöver ju inte vi bekymra oss om. Vårt nerför går på lättsprunget grus.

Överlag är denna etapp mycket mer springvänlig än de tidigare två. Och det är bra. Vi har en öppet-tid på Damatteo i Göteborg att passa….

Vi springer genom härliga skogar, ibland så täta att det blir helt mörkt.

Kartläsaren visar för första gången på tvivelaktiga färdigheter och leder oss felaktigt upp för TVÅ branta backar. Han vrickar till foten ett par gånger också. Kanske börjar han bli trött…?

Men ingen kan klandra honom. Han som varit mer eller mindre skadad i två år och som längst sprungit 17 km i år. Ingen förstod hur han ens kunde planera det här äventyret och jag har varit lite orolig att det skulle få ett trist slut med ont och elände redan efter dag 1. Men alltså, det gick! Vad är han liksom gjord av?

Vi tidsoptimerar lite idag, äter macka i farten och sparar lunchen till bilen efteråt. För att hinna till kaffet. Campingkaffe i all ära, men inget slår en riktigt fin cappuccino.

Och kanske är det tanken på den som driver oss sista biten till mål vid Ramsviks camping.

3 dagar. 75 kilometer. En miljon höjdmeter.
Härliga vyer, osköna stenar, tuffa uppförsbackar. Ett äventyr att minnas.

Men jag är glad att jag har Helsingborg marathon som ursäkt att inte behöva springa själva loppet. Sån här teknisk terräng kräver min fulla fokus, och det blir mycket promenad. Tävlingsledningen hade hunnit gå hem innan jag varit framme…

Här läser du om etapp 1 och etapp 2.

På loppet Icebug Xperience (som vi lånat gpx-filen från) går starten i Smögen. Av transporttekniska skäl är vi tvungna att vända på steken. Och en vänd stek är också en stek, även om det blev lite dumt på slutet..

Vi tar bilen till Ramsvik där vi enligt plan ska hämta den löpandes i morgon. Det betyder att vi inte har någon bil på campingen till kvällen och inga möjligheter till panikutflykter till Ica om det skulle behövas. Vi får hoppas att vi tänkt på allt och att campingkylen är fylld med allt vi av en händelse blir sugna på. Men framförallt, att det torra ombytet inte ligger i bilen. Den här lösningen är minsta sagt risky business, men jag förlitar mig på våra logistikskills.

Anyway. Att parkera bilen vid starten i Ramsvik kräver sin Teslaägare. 800 kr ska de ha för att husera vår bil till i morgon. Vi snåla Volvo-människor får snällt köra 500 meter till för en gratisparkering. Värt ändå. Och promenaduppvärmning är inte fel då själva banan börjar rakt uppför sen.

Vi springer över fantastiska klipphällar och fortsätter på lätta skogsstigar. Älskar att kunna rulla bort ett par kilometer, men vet att det svårsprungna partierna alltid lurar runt hörnet.

Det är under ett bråkigt och stenigt parti som jag hittar en ny definition på ordet Trail:

”Trail är när Fredrik går fortare än jag springer”

Sug på den. Och känn frustrationen…

Som tur var växlar underlaget hela tiden, och vi får det härligt lättsprunget (med inslag av huggorm) i flera kilometer därefter.

Men inget gott som varar. Plötsligt står vi på obanad mark och förväntas navigera rätt över klippor, och genom hav av ljung. Det är fasen inte lätt, men återigen glänser orienteraren och leder oss hela vägen till mat.

Lunchpausen ska bli katastrofal. Solen steker, myror springer skytteltrafik in och ut ur mina shorts. Alla stenar är sneda att sitta på och maten är hemsk. Fredrik har packat ner en chiligryta på påse som är skållhet och dessutom jättestark. Han har envisats med påsmaten trots att jag föreslagit ett annat koncept: några panikbars och lunch på uteservering i Smögen när vi är klara. Det är ju trots allt vår bröllopsdag.

Jag muttrar i smyg över min chiligryta och över att jag gift mig med världens mest oromantiska man. Men det ska visa sig senare att det var ett mycket klokt beslut!

Efter lunch är det lättsprunget. Mycket nerför och en hel del asfalt. Utsikten från Smögenbron är fantastisk och även de första kilometrarna på ön. Vi passerar en mysig badplats och badtarmen skriker, men vi vågar inte blöta ner oss med tanke på den mörka moln som drar in. Blir vi blöta kommer vi aldrig att torka…

Det fantastiska Smögen förvandlas plötsligt till turistparadiset Allan. Det är folk överallt och alla är i vägen. Det kan jag leva med. Men när regnet öser ner, och vi upptäcker att stället inte har ett enda kafé brister det lite. Det är 1,5 timme till bussen går och allt man kan köpa är skaldjur och GB-glass… Någonstans är det tur att vi ätit påsmat. 300 kronor för en liten räkmacka på iskall uteservering är för de piffiga turisterna, inte för de sunkiga löparna med avgrundsdjup hunger.

Men vi är inte bittra. Vi åker rakt hem till tältet och käkar våfflor i stället. Två av tre etapper gjorda. Hunnebostrand-Ramsvik väntar och humöret är fortfarande på topp!

Rapport från dag 1: Bohus Malmön-Kungshamn, hittar du här!