Avslutar semestern med att jobba. Att hålla klasser på gymmet känns oftast inte som att jobba. Men när man tvingas gå hem från stranden för att hålla pass, istället för att köpa en låda jordgubbar, då känns det som jobb…
Därför är jag kanske lite bitter när jag äntrar salen. Går in i det mörka luftkonditionerade istället för att njuta i solen. Försöker hålla god min och låtsas som det här är det jag vill mest i hela världen just nu. Gissar att jag lyckas måttligt.
Men när musiken går igång, och uppvärmningen är överlevd är det som om någon vrider på en knapp. Skruvar upp min inre duracellkanin. Jag får feeling. Och kör.
Det gör gänget framför mig också. De tar i så det slår gnistor i salen och det triggar mig ännu mer. En galen spiral rätt upp i taket. Vi svettas så AC:n inte har en chans. Allt dryper, stänker och skvätter.
Jobb var det ja. Ett sjuhelsickes trevligt sådant. Som får avsluta semestern del 1.
I morgon är det kontorsjobb. Osäkert om jag får lika mycket feeling då…
3 Kommentarer
ingmarie Nilsson
11 juli, 2023 kl 20:18Visst är det märkligt hur lättroade(och lättlurade) vi är!
Anna
11 juli, 2023 kl 20:37Jepp, men tur ändå. Tänk om man skulle sitta där och vara sur hela passet. Hade ju blivit jättetokigt :D
ingmarie Nilsson
13 juli, 2023 kl 00:42Haha! Tror aldrig det kommer hända.