Aktuellt

Blev tipsad om en hemsida där man kan samla gator. Och försöka springa alla gator i en stad. Jag går ju igång på sånt förstås. Sidan heter City Strides och är jätterolig i teorin. Rent praktiskt fattar jag ingenting av den, men det visste jag ju inte när jag gav mig ut.

Sticker ut på dagens runda med målsättning att springa så många nya gator som möjligt. Och att INTE hamna på Bispgatan, som är den gata i Malmö som man hamnar på oavsett när, hur, varför och åt vilket håll man springer. Den är överallt.

Springer parallellgator till de gator jag alltid springer. Snirklar runt och känner mig allmänt nöjd med mina vägval. Tills dess att jag plötsligt befinner mig på…. Bispgatan. Svänger av vid första bästa korsning, läser på skyltarna och hoppas hitta namn jag inte känner igen. Cruisar genom nya kvarter, ståtliga villor och plötsligt i fjärran ser jag ett magiskt ljus.

Det är solnedgången som skymtar. Och den ses bäst vid havet. På de gator jag alltid springer. Men vad fasen, en avstickare för en solnedgång – det måste vara okej.

Stannar till och njuter en stund tills jag känner mig mätt. Om man ens kan bli mätt på solnedgångar. Sen springer jag upp en gata för en chans att plocka fler gator till min nya hobby.

När jag kommer in och läser in rundan får jag vet att jag sprungit 8 nya gator. På 14 kilometer!

Försöker utläsa vilka men fattar ingenting.

Men det var i alla fall kul i teorin. Om någon vill bygga en app på samma tema så feel free.

Jag hade FOMO när jag såg bilderna från Cph Half. Trots att jag valt bort loppet för att jag tyckte det var för mycket folk förra året. Och för mycket kaos. Nu har jag läst kommentarerna efter årets upplaga. På danska.

Start og målområde var fuldstændig kaotisk. Der var ingen plads i startboksen, hvilket også udgør en risiko i forhold til deltagernes sikkerhed.
Gl. Kongevej er for smal til så mange løbere. Der gik 5 km før der begyndte at være plads og jeg startede langt fremme bag 1:30 ballonerne.
Og så var der for langt at gå fra mållinjen til bagageopbevaringen. Nu var det heldigvis varmt, men havde det regnet og været koldt, så er det rart hurtigt at få tørt tøj på.

Vi stod ved 20 km mærket kæmpe respekt til de frivillige der løb frem og tilbage de løb mere end en maraton for at hjælpe alle dem som faldt om. 
Men hvor er det synd og trist for de sidste par 1000 at man vælger at slukke musikken og speakeren holde op med at sige noget, de mennesker der kommer ind til sidst har også løbet en halvmaraton og dem skal man også heppe på

Totalt kaos efter løbet.
For lidt vand i målområdet og ingen bademuligheder.
Tænker I skal tale med myndighederne, lægebil mv kunne ikke komme hurtigt frem.

Tur att skriven danska är lättare att förstå än pratad. Annars hade jag inte fattat nått. Nu hänger jag i alla fall med så långt som att det var lite väl kaotiskt. I år igen. Och då blir jag ändå glad i själen att jag inte la några pengar på det.

Fast förväntar sig folk verkligen badmöjligheter efter ett lopp. Jag ser det som en grym bonus i Helsingborg, men inget jag förväntar mig. Och inget jag levererar vid mina egna arrangemang. Fast på Stävie Trail i mars är kanske inte folk så badsugna….

Sprang du i Köpenhamn? Och vad tyckte du?

Jag åkte till Sportstugan utan Garmin. Trots att jag skulle springa lopp i lördags. Det hade kunnat vara förödande, men Fredrik hade en till utlåning…

Därför startar jag Hövdingeloppet med en sjuhundra år gammal Fenix kring handleden. Den tar upp halva underarmen och väger två ton. Jag tror den ska sabba hela mitt lopp, men registreringsnörden i mig vinner. Jag vill ju ha rundan loggad, skitsamma om det blir lite ojämn viktfördelning mellan kroppshalvorna! Men alltså, är nya Fenixar också tunga?

Jag får en fin fil att ladda upp på Strava. Allt är frid och fröjd, tills jag ska sätta den i laddaren. Fredrik har nämligen klocka med sig, men ingen laddare. Jag har laddare med mig men ingen klocka. Bra tänkt från båda håll. Eller inte.

Två dagar senare är det dags för en ny runda. Jag vågar inte lita på på att de futtiga procenten i klockan ska hålla, och startar inspelning av rundan på Strava som backup. Ifall klockan dör. Ett tips från Fredrik som har lite mer koll på tekniken. Jag är glad att jag slipper Runkeeper och dess tramsiga kilometerbabbel som har gjort mig galen förr.…

Har aldrig använt Strava-inspelning av rundor innan och vet inte hur det funkar. Först efteråt fattar jag att det finns en autopaus-funktion i appen. Så att jag inte hade behövt ägna halva eftermiddagen till att lista ut hur jag ska lyckas starta appen och lägga ner mobilen i spibeltet utan att jag får två extraminuter på första kilometern…

Anyway. Klockans batteri tar inte slut. Men pga handhavandefel är det ändå tur att jag har backup. Jag har lyckats starta ett tidtagarur och inte ett löppass.

Därför vet jag att jag sprang i en timme och sex minuter. Men inte var eller hur långt.

Och pga den där autopausen har Strava-klockan nog stannat varenda gång jag klättrat in och ut i en kohage. Eller när jag sprungit så sakta uppför att Strava trott att jag stått still… Därför får jag en snabbare kilometertid än jag förtjänar.

Men det är ju kul att känna sig snabb i terräng som omväxling, det händer ju liksom inte i vanliga fall. Autopaus är ju värsta grejen!

Jag valde aktivt bort Köpenhamn halvmarathon. För att jag tyckte det var för mycket folk förra året.  Så att jag snubblade på ALLA i över en mil. Och fick stå 20 minuter i kö för väskinlämning, nästan missade starten, inte hann fram i bajamajaköerna och fick köa 20 minuter för att få ut väskan. Typ så.

Jag VILLE alltså inte vara med i år. Ändå sitter jag här med FOMO när alla lägger upp bilder.

Är det inte konstigt?  Jag sprang ju världens mysigaste lopp igår. Och vann en insexnyckel. Det är ju ingen i hela Köpenhamn som vunnit en sån.

Jag vet inte hur det var med trängseln i år? Om de fått ordning på logisitiken? Annars tänker jag inte springa där nästa år heller. Påminn mig om det när platserna släpps…

Vill du också vara överallt samtidigt?