Browsing Category

Aktuellt

Aktuellt

Småbarn och morsdag

Vi har blivit som småbarnsföräldrar på nytt. En nyopererad katt som ska äta pyttelite jätteofta och INTE slicka på sår, hoppa högt och bråka med annan katt… det kräver sin övervakning. Och hemmavaro. Inomhus. På sommaren första dag…

Som extrem sommarmänniska får jag lite panik av situationen och drar morsdagskortet. Jag önskar mig att få springa från Lödde till Lomma och dricka kaffe med mig själv. Ett par timmar ledigt från inomhus kattvak.

Då inget av barnen är hemma och kan ge mig min önskepresenst blir det Fredrik som får offra sig för mitt morsdagsvälbefinnande.

Medan han doserar kattmat enligt schema, stoppar den vrålhungriga katten från att äta upp den andra kattens mat, förhindrar hopp från höga möbler och agerar allmän bollkalle, ger jag mig ut och njuter. Väldigt ego, men det är ju mors dag…

Det är vindstilla längs havet. Bara en sån sak. Det händer liksom inte. Det är precis så där lagom varmt. Svettigt men inte outhärdligt. Och det är en sån dag då folk hänger i glassbaren så man får ha kaffestället för sig själv.

Nu återgår jag till livet som bollkalle och kattpolis. Så firar vi lite till med barnen ikväll.

Aktuellt

Backmax extra allt

Jag skulle springa provlöpning på halva Helsinborg marathonbanan idag men höftböjaren har bråkat lite sedan onsdagens pass. Förnuftet och viljan hade en big time jättefight ända till midnatt innan jag bestämde mig för att lyssna på kroppen. En provlöpning på första sommardagen hade varit underbart. Att halta omkring efteråt, inte lika fancy.  Så det blir cykel.

Jag beställer en 85 km runda av Fredrik och tvingar honom att följa med. Och när han själv får välja så väljer han backar. Förmodligen varenda en i hela sydvästra Skåne. Men backar är kul. Sedan förra året älskar jag dem. Kanske är det för att Fredrik inte hänger med. Det är liksom en boost för självförtroendet som hade fått mig att kunna cykla till månen. Men man får passa på. Han brukar bara behöva 2-3 pass därute innan ordningen är återställd.

Anyway. Vi cyklar genom rapsfält, över marker så gröna att de bländas. Vi cruisar längs havet vid Ålabodarna och dör en smula i backen upp från Sundvik. Jag tänker att Skåne är sjuhelsickes fint. Den här delen tangerar min favoritsträcka för löpning och vandring. Alla borde få uppleva den. På valfritt sätt. Med valfri puls.

Just do it. Nu. Skåne blir inte finare.

Lägligt att veterinären ringde mitt i backen. Men skönt att Bertil får komma hem idag!

Aktuellt

Fredagsfeeling not so much

Det skulle bli sol och båda hade vilodag. Vi skulle fika på uteservering, strosa längs havet och äta mat från Malmö saluhall. Lyxa till det lite.

Då hade vi inte räknat med att katten skulle äta upp en leksaksmus…

Vi har istället spenderat eftermiddagen och kvällen på veterinärklinik i Lund och djursjukhus i Malmö. Eller Fredrik rättare sagt. Jag har snällt suttit i bilen för att undvika trängsel.

En typiskt sämre fredag. Och då var min fredag ändå bättre än kattens. Han som fick operera både magsäck och tarm.

Nu får vi bara hålla tummarna att vi får tillbaka honom i morgon. Fast han bara bott här i fyra dagar är huset jättetomt utan honom.

Aktuellt

Att stoppa klockan

Att stoppa klockan är det svåraste jag vet. Förutom att stänga excelfiler och flikar på internet. Jag glömmer alltid att stoppa klockan i målgång och att lappa mina intervaller.

Den gången jag kom ihåg…

När jag går i mål på ett marathon vet jag därför aldrig om jag klarat den tid jag tänkt. För inklusive stapplande till medalj och målgångsbananen blir tiden sällan något att skryta med. Än värre om man hunnit ta tunnelbanan till hotellet innan man upptäcker sitt misstag. Då får man å andra sidan en rätt bra kilometertid. Och det jobbiga efterarbetet att komma ihåg hur man croppar i Strava…

Anyway. Vi sprang som bekant intervaller igår. Och det hade ju varit lite kul att se vilken fart jag lyckades uppbringa. Men alltså tyvärr. Jag har lappat var tredje start och vart åttonde stopp. Jag har varvtider som innehåller x antal intervaller och nästan lika många vilor. Ibland fler vilor än löpningar, lite beroende på hur jag lyckades trycka på knappen.

Lite då och då får jag meddelande från Strava. Som tvivlar på att jag sprungit i 70 kilometer i timmen och vill upplysa mig om att min tid därför inte räknas som rekord på sträckan.

Fast när jag tänker efter är det skönt att vara lyckligt ovetande. För de här benen är inte gjorda av dynamit nowadays. Och det är ju bättre att tro att man sprang snabbt än att veta att det gick jättesakta…

Mitt mål inför framtiden blir ändå att lära mig trycka på en knapp. Hur svårt kan det vara?