Aktuellt

Loppet skulle ha gått i januari men har pga av Corona flyttats fram i omgångar. Nästa fredag smäller det och nu var det dags att kolla av om banan stod kvar…

Inför det ordinarie loppet hade vi snögaranti: 50 kronor tillbaka på priset om det var snö på banan. Framflyttat till augusti känner jag mig tämligen säker på att vi får behålla pengarna. Men man ska aldrig säga aldrig…

På dagens testlöpning hittar vi ingen snö. Och inte alla stigarna heller. Sju månader gör verkligen underverk för mängden ogräs… Också på banan: ett gäng nässlor och ett par riktigt låga grenar som jag får stifta lite för nära bekantskap med. Men man kommer runt med det mesta när det heter trail.

Det här är loppet där tiden bara mäts på utvalda sträckor, och man därför springer lite mer som intervaller under loppet. Snabbt när det gäller. Segmenten ska ha olika karaktär och utmana olika förmågor. Vissa gynnas i uppförsbackarna, andra i tekniska nerförsbackar. Och asfaltballerinor har sekunder att hämta på långa grusvägssegment.

Vi byter skog varje gång. För att varje lopp ska vara olika. Förra gången blev det tokmycket uppför. Den här är lite snällare. Lite mer lättsprungen. Till och med jag hade vågat vara med!

Lite ”jobb” på semestern alltså. Nu åter till solstolen. Eller förresten, har jag ens suttit i den i år?

Ingmarie som jag sprang Stockholm Five med är en uppfinnare av rang. Hon har uppfunnit både Löpningens dag OCH begreppet Sprada. Sprada är en sammanslagning av Löpning och Bada och är en helt oslagbar combo. I alla fall på sommaren…

Medan jag låter löparbenen vila en dag till passar jag på att cykla en runda, som av en händelse slutar vid Långa Bryggan i Bjärred. Som upplagt för ett dopp. Speciellt då bilen väntar på plats med ombyte, handduk och lunch. (Fredriks ben tyckte det var lagom träning för dagen att trycka på gaspedalen och sån service tackar man ju inte nej till.)

Anyway. Medan jag cyklar funderar jag på vad dagens kombination kan tänkas heta. Cykla och Bada. Borde i logikens tecken bli CYKLADA. Fast det låter ju mest som en insekt. Eller ett väderfenomen…

Jag får hitta på en annan sysselsättning som kan föräras ett fancy namn. Sprykla låter ju kul. Eller är det det som är duathlon….?

Jag kallar det inte race report för vi rejsade inte. Vi gjorde som i Malmö: snackade, fikade, åt och sprang. Vetetusan i vilken ordning…De fem rundorna som ingår i Sthlm Five är mellan 7,5 och 11,5km. Totalen är 47,4 km och nästan tre km längre än i Malmö. Vi har tagit hjälp av Stockholmsproffsen Ingmarie och Kajsa för guidning och sällskap! Så här:

Brunnsviken 11,5 km

Det här är Kajsas standardrunda och medan hon tuggar vardagsmat njuter jag och Fredrik av nyhetens behag. Vi överraskas av klippor, pekar och säger WOW…  Det här är ingen skånsk åker. Hon känner varenda sten och ser till att vi inte missar Haga slott och andra sevärdheter. Hon ser också till att vi hittar rätt i den konstigaste karusell runt en bro som någonsin upplevts. Vi är bara tre löpare från start. Ingmarie har tagit sovmorgon och ska jobba ikapp medan vi fikar….

Kaffe

Första kaffet tar vi på Kaffeverket och vi får fika länge för att Ingmarie ska hinna i fatt. Men vem klagar på långfika?

Kungsholmen 9 km

En bekant runda. Av oklar anledning är det alltid här jag hamnar när jag är i Stockholm. Kanske för att det är omöjligt att komma vilse.
Får marathonfeeling när vi passerar stadshuset. Fredriks marathonminnen sträcker sig bara till sambatjejerna i Rålambshovsparken….

Lunch

Fredrik kör som värsta Stockholmaren. Lyckas hitta rätt fil varje gång och dessutom parkering på krypavstånd. Det har börjat regna nu men vi tänker att det ska lösa sig under vår lunch på Organico. Det gör det inte…

Söder 10,7 km

Vi parkerar under en bro vid Eriksdalsbadet. Det är sista gången vi är torra på ett tag. Regnet öser ner. Det känns lite som Stockholm marathon 2012 med regnet, men vi slipper vinden och har minst 10 fler grader! När vi passerar de gigantiska kryssningsfartygen är det nära att jag hoppar på ett och drar till Söderhavet. Av risk för att hamna i Finland låter jag bli. Det måste ju sluta regna nångång!

Det gör det inte. Istället kommer en snajsig Tesla, gasar rätt genom en enorm vattenpöl och dränker oss. Jag fryser så mycket att jag inte ser mer av rundan. Jag har tunnelseende mot målet under bron där jag senare försöker byta om trots att allting bara skakar. Som tur var kommer jag springa en del av sträckan igen, då den ingår även i Årsta-rundan.

Årsta 7,5 km

Årstarundan är oväntad. Trail mitt i Stockholm och en kupering som känns som Mount Everest efter tre rundor där höjdmeterna utgjorts av fartgupp…

Men det är fint som tusan. Och när vi kommer tillbaka på Söder igen ser jag alla mysiga kolonistugor som jag missade förra gången. Och uteserveringarna som dagen till ära är helt tomma. Vi är liksom ensamma i Stockholm. Oklart om det beror på regnet eller OS-fotbollen.

Kaffe. Igen.

Inför sista rundan blir det fika på Johan & Nyström. Snickerskakan är to die for.

Djurgården 8,7 km

Sist ut är Djurgården och än har ingen kroknat. Humöret är på topp och benen känns okej. Solen har kommit fram och det där planerade målgångsdoppet som jag precis ställt in börjar kännas möjligt igen. Men först lite mer spring. En fin runda längs vattnet.  Och vi ser de ställen vi tidigare passerat, på håll. Fotografiska, lyxkryssaren, broarna. Vi ser Gröna Lund och målet. Någon föreslår ett hopp och vi hoppar. Utan att få kramp.

Vi är i mål. Efter 5,5 timmes löpning och nästan lika lång mat-och transportpaus. Nu är det bara badet kvar. För sprada är obligatoriskt när man springer med begreppets upphovskvinna. (Sprada=springa och bada).

Men bada gör man visst inte på Djurgården. Om man inte är skåning och lyckligt ovetande om oskrivna (och skrivna) regler. Vi hoppar i. Stockholmarna också som rider på vår dumdristighet.

En middag på det och dagen är komplett.

Summa summarum: I jämförelse med Malmö är logistiken mycket mer komplicerad. Bil med ombyte är skönt vid dåligt väder men en solig dag hade cykel underlättat en hel del. Det tar lång tid i trafiken och parkering är inte gratis i Stockholm. 250 kronor landade vi på och det hade man ju hellre köpt kaffe för.

Sen är det såklart snäppet mer spännande att springa på annan ort. En perfekt turistgrej för den som inte drar sig för att ta några steg!

Göteborg nästa. Fast först lite annat!

En lång dag är över. Stockholm Five 47 km är avklarat. Och racereporten kommer en annan dag…

Det blir en racereport om parkeringsavgifter, ösregn, och bad på Djurgården där man tydligen inte badar.

Men mest kommer den att handla om hur fin huvudstad vi har. Och vilken världsklassig privatchaufför Fredrik visade sig vara. Med fickparkeringsskills ingen hade kunnat ana.

Men som sagt, det tar vi en annan dag!