Aktuellt

När man missar att öppna chokladkalendern blir det dubbelt så gott nästa dag. När man missat 6 luckor i träningskalendern får man jobba.

Jag började flitigt med lucka ett och gjorde Bring Sally Up tills armhävningsmusklerna brann upp. Sen tappade jag rutinen…
Så idag blev det sju luckor på raken, så här:
Lucka 2: Två minuter burpees non stop!
Lucka 3: Tre minuter jägarvila
Lucka 4: 4 x 100 squat jumps
Lucka 5: 5 minuter planka (ok med 20 sek vila)
Lucka 6: 6 x 200 meter intervaller löpning. Fast jag kör alternativövningen eftersom jag inte vill gå ut…  Alltså: 3 varv x (10 upphopp + 10 armhävningar + 10 ryggresningar)
Lucka 7: 7 minuter hopprep
Lucka 8: 8 x 50 reps diverse magövningar.

Shit pommes frites alltså. I morgon är det jag som INTE sparar övningar på hög!

Kom i säng supersent igår och valde att skippa dagens morgonlöpning. Det fick jag äta upp senare…

Då när mörkret lagt sig och vinden viner i knutarna. När arbetsdagen är slut och tröttmössan sitter tung på huvudet. DÅ ska man orka det där man inte orkade i morse. Jo tjena.

Fast allting går. Det tar bara lite längre tid. På morgonen behöver jag 20 minuter från väckarklocka till det första löpsteget. När klockan närmar sig halv fem behöver jag det tredubbla för att förflytta mig från kontorsstolen till ytterdörren. Slöseri av tid so to speak. Men det är liksom mer av allt. Mer instagram, mer ostmacka, mer toalettbesök.

Men ändå. Jag kommer ut. Och väl därute är det såklart underbart. Som alltid. Fast sjuhelsickes kallt. Ja ni ser vantarna….

Att flytta från villa till lägenhet har sina utmaningar. Speciellt som det kompletterande fritidshuset än så länge bara finns på pappret…

Efter att ha packat upp fyra av fyra miljoner flyttlådor inser vi att vi kommer att behöva rensa rejält. Prioritera. Kanske behöva offra ett par löparskor för att få plats med våffeljärnet. Inte för att just den prioriteringen någonsin kommer att hända…

Kanske är det just nu jag ska slänga alla de där löpartröjorna jag aldrig använder.  Och låta tjugo löpartishor bli tre. Kanske är det nu trekvartstightsen ska hitta sitt öde i soporna.

Men den största ångesten är ändå att vår säng inte får plats i sovrummet om vi vill kunna öppna garderobsdörrarna!

Om jag säljer alla överblivna löparkläder kan jag teoretiskt köpa en ny sänggavel för pengarna. Eller nått annat fancy. Fast inget skrymmande…

Det svåraste är ändå att motivera ett par ”en-gång-om-året-skor”:

Men våffeljärn använder man ju också bara en gång om året!
1-0 till julskorna, som dessutom alldeles strax ska ut och springa! Tomtelöpning 19/12 i Malmö, ses vi?

Det blev en annorlunda camping. I en tom lägenhet…

Sover lite knaggligt, så där som man gör på en luftmadrass., men vaknar lägligt tidigt för att komma ut på dagens långpass. Jag ska springa 14 kilometer medan Fredrik mäter fönster och sen ska han hänga med på mina sista elva. En bra deal tycker båda.

Det är kul att studera Malmö i löparskor. Se folks morgonvanor och bestämma vilka av dem man ska ta copy paste på…

Passerar ett café efter 300 meter där folk verkar handla morgonbullar. Skulle kunna bli ett bra avslut på långpassen.  Letar mig vidare genom Slottsparken bort mot Dockan och Västra Hamnen. Folk kommer cyklandes för ett morgondopp och jag tänker att jag också ska bli sån. Det ser friskt och härligt ut. Även i december.

Utanför Espresso House i Västra Hamnen möter jag löparen som sprungit färdigt och köpt en latte med sig hem. För en lantis på vift är det ju höjden av lyx att köpa med sig en kaffe utan att behöva passa ett tåg.

Längs ribban trängs löpare med hundägare i den friska vinden och mot Kallbadhuset går ett lämmeltåg med vinterbadare. En litet mindre hard core alternativ med bastu innan doppet. Kanske ska börja där…

Det är nästan inga bilar ute och jag lyckas ta mig 14 kilometer med bara ett enda stopp vid övergångsställe. Det händer ju inte ens i Kävlinge.

Tillbaka i Pildammsparken springer jag vilse runt tallriken innan jag hittar rätt väg ut för att komma tillbaka till lägenheten. Jag har tagit en standardrunda på mina första fjorton. Nu är det Fredriks tur att bestämma vägen.

Han cruisar genom områden jag aldrig hört talas om, förbi fula sjuttiotalshus och helt utan fina motiv till min photoshoot. Men det är bra cykelvägar och inga övergångsställen. Kanske nog så viktigt!

Duschar och byter om på tre röda sekunder. Mat- och sovklockan har ringt för nödläge i bensintanken och jag måste äta. Sju minuter till kaffe och grillad macka. Det är nätt och jämnt att jag överlever och det bli nästan skilsmässa i kön när jag ska försöka välja mat. Sånt som händer när mitt blodsocker ramlat ner till fotknölarna.

Livsfarligt att övernatta på ett ställe utan nödproviant. Nästa gång åker nöt-lådan med!