Aktuellt

Man kan tycka att det är felprioriterat att springa omkring som en tomte hela dagen när man borde julstäda, fixa julkort och packa flyttlådor. Men det är helt enligt mitt livsmotto:

Spring först och städa sen. Annars kanske du inte hinner springa…

Men nu börjar det fasen bli lite tight om tomtenissarna ska hinna upp ur sina lådor innan jul. Det viktigaste är ändå på plats: lådan med rocky road. Så går allt åt fanders så har vi i alla fall den. Och någon av oss får en julklapp. Tror jag. Fast kommer inte i håg vilken. Målsättningen att alla paket skulle ha julrim var nog lite högt satt, och fotoaffären får ha typ nobelpriset för att de skriver ut mina julkort på bara en minut!

Jaja, det blir nog jul i år igen. Med eller utan allt.

Årets version av Tomtelöpning  innebar ett större mått av stress än vanligt. Och en ensam tomte rusandes längs ribban med maxpuls och kläderna på svaj…

Jag är ute i god tid. Nittio minuter innan Tomtetåget ska gå sitter Tomtemor i Malmö och dricker cappuccino. Morgonen är solig och livet är skönt. Jag traskar ”hem” till den nya lägenheten för att att lämpa av ytterkläderna innan löpningen börjar. Gläds åt att promenaden bara tar 6 minuter och ska precis sticka nyckeln i låset när jag inser att nyckeln är väldigt liten. Och mer liknar en källarnyckel än en husnyckel…

Tomtemor får panik och springer tillbaka till Triangeln och bussen mot Malmö C. Där kan jag både gå på toa och låsa in mina grejer. Men bussen är långsam och jag missar anslutningen mot Hylliekroken där Tomtetåget ska avgå ifrån. Så Tomtemor får snällt sätta fart på tomteskorna. Det plingar över hela Malmö när bjällrorna på mina skor går bananas. Jag springer med tomteluvan i ena handen och tomterocken fladdrandes omkring mig. Att knyta bältet hade jag liksom inte tid med…

Folk tittar lite underligt på en galen tomte i 180. Någon ropar till sitt barn att hålla höger för att tomten har bråttom. Och tomten för en kamp mot klockan. Ska hon hinna till starten innan hela tåget ger sig av?

Det gör hon. Ansluter till samlingen helt dränkt av tomtesvett precis en sekund innan de börjar springa. Tomtemunderingen är inte av funktionsmaterial och framför allt har dagens klädval väldigt lite med vädret att göra, det handlar bara om färg. Och är den röda tröjan en tjocktröja så är den. Och tomtedräkter är ju inga tunna historier, de ska ju funka på Nordpolen!

2021 får vi inte springa på perronger eller genom köpcentrum. Tomtar måste också hålla avstånd. Så vi snurrar runt alla utomhusgranar vi hittar. Blir filmade av typ halva Malmö. Sjunger aningens mindre än vanligt men i övrigt är allt som vanligt – superkul!

Många kändisar bakom tomteskäggen, många Stävie Trail-strumpor på tomtebenen och precis lika tokbranta backar i Kroksbäck som vanligt. Det mest avvikande är 8-åringen som springer längst fram. Som efter 15 kilometer drar upp en helt crazy fart och får hela tomtetåget att behöva växla upp. Den lilla killen som inte förstår det där med att hålla igen så alla tomtarna hänger med, utan bara kör! Den coolaste tomten i hela tomtetåget.

En fantastiskt runda med trevligt sällskap, goda pepparkakor, och härligt solsken. Blir inte bättre! Och dessutom hamnade jag visst i tidningen…

Vi rodde loppet i hamn trots att vi kände oss lätt motarbetade av nedfallna träd, kopiösa vattenmängder och en försvunnen bro.

Klockan åtta har solen precis gått upp. Fredrik tar sig till bron med en såg, Laurent hämtar priser hos en sponsor, och jag kontrollerar banmarkeringen i löparskor. Medan Fredrik trollar bort ett helt träd och gör den försvunna bron framkomlig igen, koncentrerar jag nästan ihjäl mig för att inte stuka fötterna. Eller få ett ofrivilligt dopp. Det går upp och ner, över stenrösen, under elstängsel och på glashala spänger. Och så den där bron. Som är lite för murken för sitt eget bästa. Det går uppför på alla fyra och över en lermark  så mjuk att jag börja tänka på den där tjocka madrassen i gympasalen på mellanstadiet.  Jag fortsätter över geggamoja som kunde blivit en gratis åktur nerför backen, för att tillslut nå finalen. Ett bestigning av kulle via valfri väg. Över pinnar, bråte och en halkig sten.

Egentligen är det nog ett under att vi inte behövde plocka fram dauerbindan under loppet men alltså vilka trailstjärnor vi hade på besök!  Nu behöver både jag och bilen saneras från lera. Viktigast att tomteluvan klarade sig. För den ska jag ju använda redan i morgon…

En definition av ”trail” är att det går fortare att springa än att cykla. Banan vi kör lopp på i morgon går fortare att simma än att springa. Är det trail ändå?

Fredag eftermiddag och vi är i skogen för att markera morgondagens bana. Varvet som ska markeras är 6,6 km och vi har avsatt två timmar. Efter 2,5 timme har vi kommit 75% och måste skynda oss hem. Vi har en tid att passa och resterande del blir kvar att markera innan tuppen i morgon.

Det har varit snö på Söderåsen och träd har blivit knäckta. De ligger nu över stigarna och förvandlar vårt traillopp till en hinderbana. Vi städar lite men oftast är grenarna alldeles för tunga för att lyftas. Men det är inte bara träden som är hindren. Det är vattengravar också. Långa vattengravar. I ett sent instagraminlägg rekommenderar jag deltagarna att ta med flytväst, gummibåt och en liten bro.

Den lilla bron ska ersätta den bro som det fallit ett träd över, och som numera är halv.

För att ta sig över vattnet behöver man klättra i träd. Och nu snackar vi trail. Jag kommer över med livet i behåll men tänker att vi ändå måste ut och såga lite i morgon bitti. Få bort värsta riset och göra trädvägen till bron lite mer tillgänglig.

I morgon blir en spännande dag…