Aktuellt

Bland alla isgator och allt snöslask som folk lägger upp känner jag mig manad att bidra med lite hopp…

Idag kom nämligen våren till Skåne. Kanske bara för en dag, men ändå…

Mellan två teamsmöten slänger jag av mig kläderna och hoppar i första bästa löparkläder Sen kollar jag SMHI, slänger av mig kläderna och på med ett par tunnare. Knyter skorna och tar på mig klockan samtidigt som jag rusar ner för trappen. Här finns ingen tid att spilla.

Jag springer genom parker där äldre par matar fåglar tillsammans med sina sportlovslediga barnbarn. Passerar väggar där folk står lutade med ansiktet mot solen. Alla är ute. Barnvagnar, hundar, ankor och glassätare.  Och så inser jag. Det värsta är gjort.  Det är tamejtusan snart dags för vår igen.

Siffernörden i mig jublar. Kolla datumet. Och hade man inte så spetsiga tvåor hade man till och med kunnat läsa det upp och ner.

Hade jag varit snäppet mer förberedd hade jag gått ut och sprungit 22 km.  Men jag har typ skrivit examensprov och jobbat i hjäl mig. Och i kväll är det två klasser att instruera och Stävie Trail-jobb.
Men ni andra där ute som har två timmar över (kanske 2 timmar och 22 minuter?). Ut och spring. Det här datumet är värt att firas!

Ibland är alla alternativ dåliga. Då måste man prioritera. Och min matstund är oftast helig och går vinnande ur striden…

Jag ska till naprapaten klockan 15 och därefter får jag inte springa. För att inte missa dagens löpning måste den alltså ske innan jobbet eller på lunchen.

På morgonen ska det bli kulingvindar och regn. Men jag har inget tidigt möte att hinna bli torr till.

Kring lunch duggar mötena tätt. Både före och efter. Jag kan teoretiskt få ihop en timmes löpning i strålande sol, men det blir tight med lunchen. Och nu är ju måltiden helig. Jag vägrar att stressäta.

Därför väljer jag regn och rusk. En motvind så hård att jag inte tar mig fram. En medvind så rolig att jag skrattar hela vägen hem. Blöt in i märgen men med en lugn frukost och en lugn lunch.

Solen får jag ta en annan dag.

Tack för era superspännande svar i gårdagens ”Fredagsfrågan”. Idag får ni mina svar…

Har du någon gång överdrivit ditt haltande för att få berätta på jobbet hur långt du sprungit i helgen?
Inte omöjligt. Fast i sällskap med Fredrik gör jag tvärtom, skärper till mig och försöker skutta ner för trappen obehindrat. Så att han ska tro att jag är stark som ett troll och inte drabbas av träningsvärk och annat ont…

Sparar du dina nummerlappar och i så fall hur och var?
Nej. Utvalda medaljer sparar jag men svettiga bitar papper åker rätt ner i soptunnan. Eller i tvättmaskinen. Har hänt alldeles för många gånger vilket är synd för tröjan blir missfärgad av de rostiga säkerhetsnålarna….

Är det ok att prutta högt på lopp?
Försöker att undvika det men det kan ju hända. Och hellre än ljudlig prutt än en stinkande smygfis. Har dåliga minnen av stinkande fisar från Ursvik Ultra 2014...

Brukar du snegla dig omkring i startfållan för att se vilka som verkar snabbare och långsammare än du?
Alltid. För att liksom placera mig rätt. Och inte få en såskopp mitt framför eller behöva bli överkörd av en racersnabbis bakifrån.

Har du sprungit om eller blivit omsprungen av en kändis?
Jepp. Robinson-Jesus och jag sicksackade oss fram på Lundaloppet en gång på stenåldern. Sista gången jag körde om honom hörde jag ”FAN” när han tvingades släppa. I övrigt har jag sprungit bakom Promoe och highfajvat med Mat-Tina. Min kompis Malin, har dock delat målgång med Måns Zelmerlöv. Fast just det är inget att rekommendera, hon fick inte enda målgångsbild tagen. Allt fokus på Måns.

Vad är det konstigaste du ätit/druckit på en energistation?
Vetebulle med falukorv. En oslagbar kombo efter femte milen. Och på Tjörnarparen i lördags: saltlakrits och kaffe.

Vilket är din drömplats som du vill springa på?
Drömmer om Madeira och Färöarna…

Är du snygg i keps?
Nej faktiskt så ful att jag vägrar att ta på mig en. Jag har för litet huvud för keps. Ser ut som en keps med två ben. Men så bränner jag också benan ibland…

Skäms du när du blir påkommen mitt i en selfie-photoshoot?
Ja, något så in i bängen vad jag känner mig dum. Vet inte varför egentligen. Lägger ju upp en massa på insta och här på bloggen, så folk fattar väl att jag tar bilder på mig själv ibland…

Och klassikern: står du och studsar vid övergångsstället?
Nepp. Tycker det är skönt att få vila lite…