Aktuellt

Idag var det dags för en av veckans höjdpunkter: långpasset med tröskelinslag. Att vi dessutom fick sol på hela rundan gjorde inte saken sämre!

Efter att ha tappat självförtroendet en aning på gårdagens pass väljer jag en långsammare grupp idag. Vi ska springa sju intervaller. En på 3 km i maratonfart, 4 x ca 2 km i halvmarafart, 1 km i milfart och 1 km i fri fart. Totalt 20 km varav 13 med lite tjong under galoscherna. .

Vägen ut är medvind. Jag känner mig stark som ett troll. På tredje intervallen är jag välkommen ner på jorden. Då när motvinden liksom skapar en ogenomtränglig vägg. Men allt flyter och lagom till de sista två kilometersintervallerna får jag feeling igen. Trycker på gasen och glömmer för en stund det där löpteknikpasset som väntar bara några timmar senare.

Men alltså. På träningsläger funkar det mesta. När man slipper handla, hänga tvätt och dammsuga har man fasen en tusen gånger så effektiv återhämtning som hemma.

Därför är det inga problem att drillas av Fredrik Zillén i en timme, kuddpuffa med armbågarna, lägga gravidmagar på bardiskar, få olja i knäproteserna och släppa höfterna…

En helt ordförråd rikare kryper vi nu till kojs. I morgon väntar morgonjogg, skivstång, afro och löpintervaller på bana. Hoppas ni har det kul på jobbet! (Förlåt, kunde inte låta bli…)

Morgonjoggen var sig lik. Det var inte frukosten…

Det finns ingen gröt! Det är högst oklart hur jag ska överleva men jag kämpar…

Angelica sörjer mest avsaknaden av juicepressen men faktiskt är det värsta att ta på och av munskyddet och plasthandskarna tio gånger under en frulle.

Hotellet är nytt men i övrigt är allt precis som vanligt. Efter morgonjogg, SOMA och lunch väntar snart löpteknik med Fredrik Zillén. Men först lite choklad!

När lördagsgänget bjuder in till löpning, solen skiner från klar himmel och man vet att man ska springa nästa veckas löpning i ösregn. Då är det svårt att tacka nej…

Problemet är att allt är nerpackat. De långa tightsen brukar inte hänga med på Portugal-semester men i år är läget som bekant annorlunda. Jag får rota i sommarlådan för min löptur i Sverige. Bak och framvända världen alltså.

Det blir avklätt. Med trekvartstights och utan jacka. Och en överbliven sport-bh från 1997 som inte håller något alls på plats. Men jag får i alla fall en timme i solsken. Att ladda det mentala batteriet med inför regnet som väntar.  Fast nu behöver jag stoppa ner svettiga löparskor i handbagaget. Hur tänkte jag där?

När man väntat på sin Portugalresa i TVÅ år och möts av det här:

Men jag är inte bitter. Inte alls. Det kan vara jättemysigt på en uteservering vid stranden när regnet piskar en i ansiktet. Och lukten av dyngblöta löparskor på hotellrummet kryddar alltid upp tillvaron….

Dessutom har jag ju varit på regnsemester förr. Som förvisso slutade i nattliga tårar och en hastigt påkommen flykt därifrån. Men ändå. Det kan inte bli värre. Jag är härdad!

Fast ärligt,  var SMHI tvungna att dra till med den här prognosen för Malmö?