Aktuellt

Annandag påsk bjöd på fint väder och cykelpremiär. Så här:

Det tar minst två timmar att komma hemifrån. För ingen vet i vilken låda cykelprylarna hamnat efter flytten. Och stundtals undrar vi hur vi tänkt när vi packat. Det finns liksom ingen logik. Nästan allt mitt ligger i samma låda men någon enstaka pryl ligger någon helt annanstans. Och varför ligger Fredriks skoöverdrag i min låda och hans jackor i lådan med sommarkläder?  Hans armvärmare är spårlöst borta och var de tillslut återfinns kommer jag inte ihåg. Men det kan lika väl varit i lådan med jultomtar som lådan med gasolkök…  Ingen ordning!

Anyway. Det är inte bara cykelpremiär. Det är också cykelpremiär i Malmö. Dvs man måste ta sig ner i källaren och hämta cykeln. Fast först efter man gått upp igen och hämtat nyckeln till vajerlåset de är fastlåsta med. Och en vända till för nödprovianten. För att inte slå ihjäl sig i trappen med cykelskor går jag ner i Birkenstocks. Och då måste jag också komma i håg cykelskorna. Annars blir det trapprekord på självaste annandagen. Det här en rutin som måste omarbetas lite om vi ska hinna längre rundor än runt kvarteret….

Hur som haver. Vi har hittat en bra väg ut ur Malmö som faktiskt inte innehåller ett enda rödljus. Frågan är om framkomligheten runt Malmös största shoppingscenter är lika bra under deras öppettider som en annandag påsk innan normala  människor vaknat?

Någonstans ute på fälten skådar jag årets första tillstymmelse till raps. Jag blir så till mig att jag slänger mig av cykeln för att dokumentera. Att vara först i insta-flödet med en rapsbild är hedervärt. Snart kommer det BARA vara raps i flödet och då är det liksom för sent…

Två timmar hinner vi med innan dottern möter upp med bilen. Det är nu vi cashar in all tid och alla pengar vi lagt på hennes körkort. Det är nu vi kan cykla rätt ut på åkrarna och bli upphämtade för en smarrig lunch, och det passar vi naturligtvis på att utnyttja.

Påsken 2022 är slut men vi har fasen hunnit med allt. Vilket Bingo!

Vi ska starta påsken med bästa combon av vandring och löpning, och har studerat Skånetrafikens tidtabell grundligt för att hitta en del av leden där upplägget funkar. På många ställen finns nämligen inga bussar på helgdagar! Det blir bil till Örkelljunga via ett stopp i Åsljunga där vi gömmer övernattningsgrejer i väl vald buske. Vårt bästa life hack för att slippa kånka så mycket, speciellt när vi ska springa! Från Örkelljunga tar vi en iskall buss till starten utanför Grytåsa. Resan tar 6 minuter. Det känns nästan som ett hån, då vi ska vandra i 24 km och springa i 13 km för att ta oss tillbaka….

Etapp: 12 A Grytåsa-Lärkesholm, fast vi viker av där leden delar sig till etapp 12 mot Bjärabygget. Plus en liten extra krok från busshållplatsen via starten av leden till Grytåsa…. (Ni måste kolla på en karta för att ens fatta hälften av det där!)
Hur: Bil till Åsljunga där vi gömmer tält och övernattningsgrejer. Sedan vidare till Örkelljunga där vi parkerar bilen och hoppar på buss 10 mot Ljungaskog Grytåsvägen. Ett par kilometers promenad till leden börjar sedan vandring längs leden till Åsljunga. Övernattning i tält och löpning till Bjärabygget och vidare till Örkelljunga dag två.
Svårighetsgrad: medel. En del kupering båda dagarna men inget oöverstigligt!

Det finns delar av Skåneleden vi avverkat och undrat varför de ens är en del av leden. När det ser ut som vilken random cykelväg som helst. Det här är INTE en sån! Efter ett par kilometers transportgång till själva starten av leden börjar en riktigt kanonupplevelse. Det är den härligaste skog vi passerar och under de första kilometerna har jag behövt stanna och fota så många gånger att vi undrar om vi ens kommer att komma fram samma dag.  Det är små forsar, slingrande mjuka stigar, yrvakna vårblommor, och den grönaste mossan. Det enda felet är att det är kallt. Mycket kallare än vi trodde när vi packade…

Därför stannar vi inte till mer än vi behöver, efter den första inledande fotobonanzan. Själv är jag lite hungrig men Fredrik verkar ha en magsäck av stål. Han fattar inte en enda av alla vinkar jag ger honom. Till slut får jag sätta ner foten och tvinga mig till en första fikapaus. Det är då vi inser att vi förutom för lite kläder, också har för lite mat. Det mesta ligger packat i kvällsväskan som ju befinner sig i en buske på behörigt avstånd. Vi har helt uppenbarligen tappat lite av rutinen sedan senast. Vi matar vidare mot lunch och vädret verkar inte ändras. Men maten är ju i alla fall varm…

Vi tar en kaffe också i ett sista försök att få upp lite värme innan vi går vidare. När vi närmar oss dagens mål i Åsljunga tittar solen fram och vi slänger oss raklånga på en gräsplätt för att värma oss lite. Skogen är magisk men just nu är det lockande att gå på E4:an för att slippa något som skuggar…

I närheten av vår gömda övernattningspackning är terrängen knölig. Vi får kånka runt på våra bautaväskor lite längre än tänkt innan vi hittar en hyfsat platt yta att ställa tältet på.

Klockan 19:30 är tältet rest, maten i magen och solen på väg ner bakom trädtopparna. Då finns inte så mycket annat att göra än att gå och lägga sig…

Men det känns lite tidigt att sova. Jag  föreslår Wordfeud men blir nerröstad av den överarbetade mannen som inte vill se en mobiltelefon. Han kontrar med sommarpratare och får välja själv. Det blir Gizem Erdogan och ett jättemysigt sommarprat. Men rösten är sövande och plötsligt sover jag. Och Fredrik. Och missar hela slutklämmen.

Vaknar ungefär 700 gånger av att jag fryser. Har en jättevarm jacka i fotändan som jag inte orkar resa mig upp och hämta. Fryser lite till. Vaknar lite mer. Innan jag får jackan på mig och kan somna på riktigt. När vi vaknar är tältet och marken utanför fyllt av frost. Oväntat. Men liksom förklaringen till att det var lite kallt där inne.

Dag två är löpardag. Och en balansakt av rang. För sträckan Åsljunga-Bjärabygget går över en myr och en spång bestående av två smala plankor med ett ordentligt mellanrum emellan. Fredrik klarar så klart biffen bra. Jag håller på att ramla och slå ihjäl mig. Eller bara bli väldigt blöt. Jag ser skuggan av mina armar som snurrar omkring i luften som värsta propellrarna. Jag håller på att ramla till höger, korrigerar, över mot vänster, och tillbaka… Det går så sakta att klockorna stannar och jag tänker att jag aldrig någonsin kommer att komma fram.

När jag äntligen får fast mark under fötterna ropar mat- och sovklockan efter kaffe. Sträckan som ska avverkas idag är bara 13 km och när vi kliver av Skåneleden för den sista biten ner mot Örkelljunga är det asfalt och drömmen om kaffe som driver upp farten.

Men. Vi har en viktig sak kvar innan vi ställer Autopiloten på Helsingborg och kaffe. Att hämta väskorna. Utan Fredrik hade jag lätt glömt. Det är också här man hade kunnat komma på att bilnyckeln är kvar i Åsljunga. Men vi har gjort den förr och gör aldrig någonsin om. Bilnyckeln har legat i löparjackan ända sen vi åkte hemifrån. DET kan vara det viktigaste tips jag någonsin ger er! Så skriv upp, anteckna och kom ihåg.

En lång rapport från en härlig del av Skåneleden.

Idag har jag sprungit en annan del av Skåneleden. På en etapp som inte ens är invigd. Och utan sällskap av Fredrik. Därför gills den tyvärr inte…. Men mer om den när den finns.

Sova-ute-premiär för året och jag kunde inte vänta längre. Klockan 19:40 ligger jag redan som en stoppad korv i sovsäcken. Fast mest är det nog för att jag fryser…

Vi har gått 24 km på vår första Skåneleden-vandring för året. Vi är i Skånes allra nordligaste delar och isvindarna från Nordpolen tränger genom alla tre lager kläder. Vi passerar både fika och lunch utan att få upp värmen, men precis lagom till kvällshänget vid lägerelden tittar solen fram. Så till den milda grad att det blir häng vid en lägereld utan eld. Till solens sista strålar äter vi vår standard-ute-middag: tomatsås, fylld pasta, svamp och burrata. Efter en dag i vandringsskor slår den vilken Michellinkrog som helst!

Anyway. Det var sovsäcken vi skulle prata om. Ens enda tillflykt när solen går ner.  Och jag är inte ensam i min…

Jag delar sovsäck med en chokladkaka. För att kall choklad är det värsta som finns. Nu väntar efterrätt och sommarpratare. Och godnatt innan nio. Tältlivet när det är som bäst!

En riktig vandringsrapport kommer. Med detaljerna om hur, var och varför. Stay tuned.

Jag skriver sällan om mat här inne. För att jag liksom tröttnade på mat som något komplicerat och laddat, när det borde vara positivt och glädjefyllt. Jag älskar mat. Och äter för att må bra och för att orka, men också för att njuta. Jag orkar inte med när folk pratar om hur många kalorier det är i min semla. Det förstör min njutstund. Eller hur långt de ska springa när de ätit en pizza. Vem vill ens springa EFTER en pizza??
Men så hittade jag ett blogginlägg som jag hade kunnat skriva själv. Det sammanfattar mina tankar så himla bra. Därför länkar jag dit. Ifall någon undrar hur jag tänker…
Läs och kommentera gärna här nere hur ni ser på mat. Nu när jag för en gångs skull tagit upp det…