Skåneleden SL 1 Grytåsa-Bjärabygget -Örkelljunga

Vi ska starta påsken med bästa combon av vandring och löpning, och har studerat Skånetrafikens tidtabell grundligt för att hitta en del av leden där upplägget funkar. På många ställen finns nämligen inga bussar på helgdagar! Det blir bil till Örkelljunga via ett stopp i Åsljunga där vi gömmer övernattningsgrejer i väl vald buske. Vårt bästa life hack för att slippa kånka så mycket, speciellt när vi ska springa! Från Örkelljunga tar vi en iskall buss till starten utanför Grytåsa. Resan tar 6 minuter. Det känns nästan som ett hån, då vi ska vandra i 24 km och springa i 13 km för att ta oss tillbaka….

Etapp: 12 A Grytåsa-Lärkesholm, fast vi viker av där leden delar sig till etapp 12 mot Bjärabygget. Plus en liten extra krok från busshållplatsen via starten av leden till Grytåsa…. (Ni måste kolla på en karta för att ens fatta hälften av det där!)
Hur: Bil till Åsljunga där vi gömmer tält och övernattningsgrejer. Sedan vidare till Örkelljunga där vi parkerar bilen och hoppar på buss 10 mot Ljungaskog Grytåsvägen. Ett par kilometers promenad till leden börjar sedan vandring längs leden till Åsljunga. Övernattning i tält och löpning till Bjärabygget och vidare till Örkelljunga dag två.
Svårighetsgrad: medel. En del kupering båda dagarna men inget oöverstigligt!

Det finns delar av Skåneleden vi avverkat och undrat varför de ens är en del av leden. När det ser ut som vilken random cykelväg som helst. Det här är INTE en sån! Efter ett par kilometers transportgång till själva starten av leden börjar en riktigt kanonupplevelse. Det är den härligaste skog vi passerar och under de första kilometerna har jag behövt stanna och fota så många gånger att vi undrar om vi ens kommer att komma fram samma dag.  Det är små forsar, slingrande mjuka stigar, yrvakna vårblommor, och den grönaste mossan. Det enda felet är att det är kallt. Mycket kallare än vi trodde när vi packade…

Därför stannar vi inte till mer än vi behöver, efter den första inledande fotobonanzan. Själv är jag lite hungrig men Fredrik verkar ha en magsäck av stål. Han fattar inte en enda av alla vinkar jag ger honom. Till slut får jag sätta ner foten och tvinga mig till en första fikapaus. Det är då vi inser att vi förutom för lite kläder, också har för lite mat. Det mesta ligger packat i kvällsväskan som ju befinner sig i en buske på behörigt avstånd. Vi har helt uppenbarligen tappat lite av rutinen sedan senast. Vi matar vidare mot lunch och vädret verkar inte ändras. Men maten är ju i alla fall varm…

Vi tar en kaffe också i ett sista försök att få upp lite värme innan vi går vidare. När vi närmar oss dagens mål i Åsljunga tittar solen fram och vi slänger oss raklånga på en gräsplätt för att värma oss lite. Skogen är magisk men just nu är det lockande att gå på E4:an för att slippa något som skuggar…

I närheten av vår gömda övernattningspackning är terrängen knölig. Vi får kånka runt på våra bautaväskor lite längre än tänkt innan vi hittar en hyfsat platt yta att ställa tältet på.

Klockan 19:30 är tältet rest, maten i magen och solen på väg ner bakom trädtopparna. Då finns inte så mycket annat att göra än att gå och lägga sig…

Men det känns lite tidigt att sova. Jag  föreslår Wordfeud men blir nerröstad av den överarbetade mannen som inte vill se en mobiltelefon. Han kontrar med sommarpratare och får välja själv. Det blir Gizem Erdogan och ett jättemysigt sommarprat. Men rösten är sövande och plötsligt sover jag. Och Fredrik. Och missar hela slutklämmen.

Vaknar ungefär 700 gånger av att jag fryser. Har en jättevarm jacka i fotändan som jag inte orkar resa mig upp och hämta. Fryser lite till. Vaknar lite mer. Innan jag får jackan på mig och kan somna på riktigt. När vi vaknar är tältet och marken utanför fyllt av frost. Oväntat. Men liksom förklaringen till att det var lite kallt där inne.

Dag två är löpardag. Och en balansakt av rang. För sträckan Åsljunga-Bjärabygget går över en myr och en spång bestående av två smala plankor med ett ordentligt mellanrum emellan. Fredrik klarar så klart biffen bra. Jag håller på att ramla och slå ihjäl mig. Eller bara bli väldigt blöt. Jag ser skuggan av mina armar som snurrar omkring i luften som värsta propellrarna. Jag håller på att ramla till höger, korrigerar, över mot vänster, och tillbaka… Det går så sakta att klockorna stannar och jag tänker att jag aldrig någonsin kommer att komma fram.

När jag äntligen får fast mark under fötterna ropar mat- och sovklockan efter kaffe. Sträckan som ska avverkas idag är bara 13 km och när vi kliver av Skåneleden för den sista biten ner mot Örkelljunga är det asfalt och drömmen om kaffe som driver upp farten.

Men. Vi har en viktig sak kvar innan vi ställer Autopiloten på Helsingborg och kaffe. Att hämta väskorna. Utan Fredrik hade jag lätt glömt. Det är också här man hade kunnat komma på att bilnyckeln är kvar i Åsljunga. Men vi har gjort den förr och gör aldrig någonsin om. Bilnyckeln har legat i löparjackan ända sen vi åkte hemifrån. DET kan vara det viktigaste tips jag någonsin ger er! Så skriv upp, anteckna och kom ihåg.

En lång rapport från en härlig del av Skåneleden.

Idag har jag sprungit en annan del av Skåneleden. På en etapp som inte ens är invigd. Och utan sällskap av Fredrik. Därför gills den tyvärr inte…. Men mer om den när den finns.