Aktuellt

Det är race week och det kommer jag på först idag. Torsdag. Jag har därmed besparat mig flera dagar av loppstissande. Köpenhamn halvmarathon pepprar mig med mail, pepp och information men det rinner liksom av mig som vattnet på en gås. Jag ska ju mest på utflykt.

Anledningen att jag inte peppat igång är att jag fortfarande lever kvar i min Helsingborgbubbla. Suger på karamellen tills jag får hål i tänderna. Och att Köpenhamn bara är efterrätten och inte race på riktigt. Men en hejdundrande folkfest jag inte ville missa.

Jag siktar på att lägga mig bakom en lugn och fin ballong. Och bara njuta.

Jag har varken kollat gel-förrådet, kolhydratladdat eller stretchat min stela rumpa. Däremot har jag ätit sjuhelsikes mycket linser. Som det känns idag, ett helt världelöst matval. Nu blir det snällmat hela vägen fram till söndag. För inte ens en njutarrunda blir ju njutbar med en mage i uppror.

I morgon ska jag börja SMHI-knarka. Kolla uppdateringarna var femte minut. Och hoppas att ingen visar regn.

Tills dess ska jag inte stirra alls.

Det är lite som att börja skolan efter sommarlovet när Runacademys höstträning drar igång. Spänd förväntan. Glatt återseende av gamla löparbekantskaper. Och den svåra frågan…vad ska man ha på sig?

Jag väljer shorts. Och blir utstirrad av en fin dam på tåget till Lund. Shorts är visst inte anständig klädsel på tåg i september. Hon smygtittar inte ens. Hon glor…

Vid samlingen i Lund är det ingen som bryr sig om shortsen. I en löparvärld är det fortfarande sommar. De flesta har dock matchat med en jacka som åker av någonstans mellan löpskolningen och själva intervallerna. För det är intervaller som gäller idag. Och jag är nervös.

Säg långpass och jag tänker ”NAJS”. Säg intervaller och jag får den där känslan i magen. Kommer jag att överleva?

6 x 70/20
Farten ok. Bara någon enstaka snabbis drar iväg. Är mest bekymrad över att det ligger en sten på vägen. Jag får inte snubbla, jag får inte snubbla, jag får inte snubbla.
Fixar alla 6. Men snart blir intervallerna kortare. Det är då jag kommer få hjärtsnörp…

6 x 40/20
Fast. Jag har ju bara en fart. Det känns ju likadant här. Men stenen alltså. Kan ingen trolla bort den? Jag. Kommer. Att. Snubbla.

6 x 20/20
Spurtsnabbt. För alla andra. Som har en växel till. Jag ökar. Fast måttligt. Traktorn lurar man inte så lätt. Men ändå, lite chockad blir den allt. 20sekunder är jättekort. Festen är över innan den börjat. Vi är i mål!

Jag överlevde. Såklart. Snubblade inte ens på stenen.

Och den där känslan efteråt. Postintervall-feelingen. Den är inte dum den!

Helsingborg marathon överträffar sig själva i bilder från loppet i år. Jag har närmare 40 st på mig själv, varav två är så roliga att de förtjänar sin plats på denna blogg…

Vi snackar om det ragglande gänget på väg hem från krogen. Ont i fötterna efter partyt och med pumpsen i handen…

Den andra är lite mer oklar.  Om det hade varit ett konstverk hade jag kallat det ”Lilla gumman”. Men varför ser jag ut som en anka och varför ser de ut att tycka så synd om mig?

Frågorna är många. Vad tror du sägs i denna stund? Bästa förslag belönas med ära och berömmelse!

Det går liksom inte att komma undan. Det kommer bara bli kallare och mörkare. Så det är lika bra att passa på!

Därför rastade vi cyklarna igår. Jag är solskenscyklist och fr om nu är cykeldagarna räknade. Varje runda kan bli årets sista. Och skulle det råka vara årets sista just igår så avslutade vi i alla fall med stil. I en superlång allé med solrosor. Hade kunnat cykla fram och tillbaka fortfarande om det inte vore för andra sysslor som kallade…

Och idag alltså. Morgondoppet. Vindstilla till fågelkvitter. 2,5 km dit och lika långt hem. En mysjogg med dopp. Och en rygga med torra underkläder och minimal handduk. Utmaningen kommer att bli större och större för varje dag. Men jag hoppas jag håller ut ett tag till.

I dag bangade Fredrik och när jag låg och plaskade som bäst tyckte jag faktiskt synd om honom för det…

Har du några säsongs-hobbies?