Browsing Category

Aktuellt

Aktuellt

Höjdarnas höjdarled, östra loopen.

Vår sportstuga ligger mitt i en gottepåse med härliga vandringskarameller. Hela Hovdala-området kryllar av fantastiska leder som kan pusslas ihop precis som man vill. Idag tog vi vandringsskorna och gick ut och för att hitta en bra runda till morgondagens löpäventyr. Valet föll på Höjdarnas höjdarled. Mest på grund av det roliga namnet…

Höjdarnas höjdarled är formad som en åtta, med en loop på 13 kilometer och en kortare loop på 9. Vi startar i Boketorp som är själva midjan på åttan. Tanken är att vi ska gå båda looparna men vi hinner bara en innan mörkret kommer. Det är här ingen snabbvandrad sträcka!

Vi börjar åt fel håll jämfört med pilarna på kartan, fast det märker vi först efteråt. Men det spelar ingen roll, leden är ju uppmärkt åt båda håll. Passerar Hovdala slott och sen minns jag bara uppför.  Ganska tidigt når vi Tomestorp och en lite tråkigare sträcka på asfalt genom samhället. Vi längtar efter skogen, men snart ska vi längta efter soffan…

Så fort vi äntrar skogen finns bara en riktning. Uppåt. Jag svettas i mina långkalsonger, och fötterna simmar på ett obehagligt sätt omkring i mina alldeles för varma skor. Vi snackar promenad i maxpuls. Och då tänker jag lite ångestfyllt på det faktum att jag ska springa här i morgon!

Naturen är helt fantastisk. Det är knallgrön mossa som lyser upp allt det bruna. Det är höjder och utsikter. Som gör alla klättringar värda besväret.

På en topp med utsikt över hela världen stannar vi och äter pizzabulle innan vi traskar vidare i berg-och-dalbanan som tillslut tar oss ner på lite plattare marker.

Vi passerar ett bergrum från Kalla kriget och Hammarmölledammen med värsta coola vattenfallet. En riktigt häftig vandring som har mycket att bjuda på.

I morgon kommer Ingmarie och tanken är att vi ska ta båda looparna löpandes. Jag blir nervös när jag tänker på maxpulsen, men alltså det kommer bli grymt! Så himla fint! Och så spännande att få testa också den andra loopen.  Om det inte hinner bli mörkt…

 

 

Aktuellt

Översvämmat

Tre veckor i Malmö och sen har självaste Finjasjön svämmat över när man kommer tillbaka till sportstugan. Pga bristande framkomlighet blir min mysjogg på platten värsta backpasset.

För när vattnet är knädjupt och blockerar vägen längs sjön behöver man ta omvägen via en kilometer uppförsbacke för att komma vidare på stigen längre fram. I alla fall om man inte hittar bättre…

Så för att passera ett par hundra meter behöver jag bestiga Mount Everest, både på vägen ut och hem. Elvakilometersrundan blir 15 och trots att det inte är världslångt är benen tokslut när jag kliver in genom dörren. Men blöt är jag  i alla fall inte.

Till nästa runda tar jag med simfötter och cyklop!

Aktuellt

21:00 och avfärd

Vi har ägnat hela kvällen åt att packa. Avfärd ”efter jobbet” blev till avfärd 21:00. För tre dagar i sportstugan…

För trots att vi lämnat massor på plats för att kunna resa lätt, var det nästan bara tandborsten jag slapp packa…

Så nu sitter vi här i mörkret. På väg till sportstugan Med bilen full av pizzaugn, pizzadeg (som ska vikas varannan timme), garderobsinredning, en mixer och ett gäng löparkläder.

För i sportstugan ska vi sporta. Och äta pizza. Om Fredrik lyckas i sin pizzabagarpremiär i morgon, annat blir det fil…

Planen då?

Det blir ensamlöpning efter jobbet i morgon, vandring med Fredrik på lördag och springdejt med bästa Ingmarie på söndag.

Värmen är påslagen, och ska förhoppningsvis hinna upp från plus tolv innan vi är framme. Annars får vi nog börja spring redan i natt.

Livet med sportstuga är allt lite spännande.

Aktuellt

Ingen Tjörnarpare i år

Tjörnarparen är värsta kultförklarade loppet här i Skåneland. Vi snackar lera, vildsvin och hembakta kakor. Alla är där. Förra året även självaste Kilian.

Jag har sprungit det två gånger. Trots att jag varken gillar trail eller vildsvin. Men trailen har varit snällare än förväntat, vattenpölarna färre och vildsvinen  lyst med sin frånvaro. Helt klart överlevbart alltså. Ändå bestämde jag mig för att inte springa i år. För att kunna springa Winter Cross Run. 7 km på en motocrossbana. Kort förvisso, men nog bland det jobbigaste jag gjort.

Så byter WCR datum och krockar med löpningens dag då jag är fjättrad vid semmelgeneratorn i Stävieskogen.

Så det blir varken Tjörnarparen eller Winter Cross Run. Tur att Malmö levererar värsta Tjörnarpar-vajbsen idag. Så jag slipper FOMO.