Ett år har gått. Igen. Tittar tillbaka på ett år som löpmässigt var en katastrof. Men som blev ganska bra ändå.
Januari
Året börjar på bästa sätt. Jag springer Ultraintervaller 8 x 10 km tillsammans med ett gäng löpare, varav de flesta jag aldrig träffat. Vi huserar i en hyrd stuga, sover, äter och springer tillsammans under ett helt dygn. Fantastiskt coolt att se hur kroppen levererar, varv efter varv.
Bara veckan efter är det dags för 35-årskalas. 35 friska kilometer via semmelfika till kaffebar i Lund. Det är inte jag som fyller 35, det är Andreas. Men man kan förledas att tro att jag haft lite inflytande över själva upplägget…
Februari
Ploggar för första gången och förundras hur mycket skräp det finns överallt. Och hur jobbigt det är att springa omkring med en soppåse. Åker till Barcelona någon vecka senare för en halvmara-fight mot Fredrik. Jag tror vi ska mysspringa men han har andra planer. Blir en jobbig historia men skåpet ställs där skåp ska stå.
Mars
Mars årgång 2019 är identisk med alla andra årgångar. Den börjar med en urladdning i Stävie Trail och fortsätter med löparresa till Portugal. Ett vinnande koncept som med all sannolikhet ser exakt likadant ut 2020….
Än så länge flyter löpningen på. Jag är stark, kroppen samarbetar. Då vet jag inte att att det bara är en månad tills höften ska säga stopp. Tills jag inte får springa mer.
To be continued…
Inga kommentarer