Bergspasset 2019 – check!

Det är fascinerande hur jag alltid lyckas glömma hur många höjdmeter bergspasset innehåller. Fasen vad vi har tuggat backar idag…

Första slingan i bergen mäter 14 km och förutom inledningen som går käpprätt neråt så är det mest det andra hållet vi snackar – uppför!  Gärna i flera kilometer i sträck.

Men det är värt allt slit, för naturen är magisk och blommorna knallcerisa. En eller annan vägvisningspil har förmodligen blåst bort, för helt tydligt är det inte. Plötsligt är vi vilse och får åka kana på rullgrus för att komma på banan igen! Det är orienteraren och elefanten som är på äventyr och en av oss gör det lite snyggare än den andra!

Som vanligt bullar vi upp till fika efter sprungna 14, och laddar för hemlöpning och ännu mera fika. Vi har 28 km kvar, och vägen från berget till havet börjar med UPPFÖR. Hur ologiskt…

Annika som jag brukar springa med har uppenbarligen lyckats med träningen i år, hon tuffar som ett tåg och jag försöker klamra mig fast bakom.

Trots intag av traditionsenlig vit bulle med fyrkantsost på första caféet känner jag mig inte energipåfylld, och hela nästa sträcka blir en enda lång längtan efter chips. Med tanke på mitt saltrandiga ansikte gissar jag att det är saltbehovets rop på hjälp!

Hetsäter en påse på typ fyra minuter och det är allt som krävs för att starta sista 11 km-sträckan som en ny människa. Plötsligt går traktorn igång och jag behöver inte längre kriga för att hänga med Annika. Det flyter. En helt fantastisk känsla!

När vi når hotellet saknar vi 200 meter till ett maraton och tar en sväng till. Sånt som siffernördar gör.

Har jag sagt att jag älskar bergspasset…?