maj 2008

Alldeles strax sätter vi oss på tåget mot Stockholm. Jag är nervös så örsnibbarna vibrerar. Har jag glömt något? Löparskorna, vaselinet, carboloadern, kepsen?
Eller ännu värre: tågbiljetten eller startbeviset? Eller ännu värst: har jag glömt att träna ordentligt???

Jag har packat så mycket att det känns som jag måste springa med resväska för att få med allt. (Jag ser nästan målfotot framför mig: trött och sliten Anna med en Samsonite släpandes efter sig…)

Nog svamlat, det är dags att ge sig av. Jag tar med mig datorn (trots makens vilda protester och med mitt ord på att jag ska bära den hela vägen själv), så jag kommer att hålla er uppdaterade under helgen. See ya.

Hittade en rolig sida där man kan uppskatta sin maratid baserat på tidigare meriter… Enligt den ska jag springa på 3.28…. Hahahaha, det var ju mer skämtsamt än självaste Björn Gustafsson!

För er som vill veta hur det går för mig på lördag finns det här möjlighet att prenumerera på mina tider. Då får ni mellantider plus sluttid via sms, och kan därmed följa min lufsande framfart på Stockholms gator. Mitt startnummer är K5617. Vill ni ha full koll på den rafflande duellen med min man så är han 4645. Svåger Johan är 10782.

Släktfejden är reducerad till tre personer. Svägerska Sarah har i sista stund blivit tvungen att ställa in pga löparknä. Jättetråkigt! Speciellt som en förkylning hindrade start i förra årets mara. På det igen nästa år!

Avancerat gissning i årets släktfejd är att svåger Johan går vinnande ur striden. Han har sprungit som en gnu om vi jämför mil och timmar på funbeat. Tvåa kommer mannen, som för första gången får se sig slagen av lillebror (och det vete tusan om det inte är värre än att bli slagen av frun). Eftersom han inte skulle fixa att få tjejpisk två gånger kommer han göra VAD SOM HELST för att komma före mig. Sålunda hamnar jag sist. Trist men sant.

En av fördelarna med att blogga är alla nya bloggvänner som man får. Eftersom mina ”riktiga” riktiga vänner i de flesta fall inte alls delar mitt träningsintresse, så tycker jag det är jättekul att ha alla er bloggvänner som inspiration, pepp och support. Som förstår vad jag menar när jag är marathon-nervös, när jag snyter mig över axeln och får snor på halva mig, eller när jag helt enkelt bara MÅÅÅÅSTE ha ett par nya löparskor.

Jag älskar att läsa om era bravader och utmaningar. Det inspirerar mig massor. Jag vill kunna cykla långt som cykelmygga, springa i 6 timmar som Puma och göra 80 chins som Cia… och allt det där som ni andra gör.

På tal om Cia – DU är för gullig!!! Igår när jag kom hem låg en vadderat kuvert i brevlådan. En cd med träningsmusik helt i min smak. Det har underlättat min vecka enormt mycket! Här finns massor av bra musik till mina två pass jag har kvar att sätta i hop. Tack tack tack! Som sagt: bloggvänner är kanon!