yoga

Man vet att man har yogat mycket när man vaknar mitt i natten, helt inlindad i sig själv och det inte stramar någonstans. Mina nya höftöppnar-poser har gett resultat, jag känner mig smidig till och med när jag sover.  Nu laddar jag för att bränna av några härliga tröskelintervaller med mina nya höfter. Så de kan få äran att bli så där löparstela igen. Återgå till kylskåpsläge.

Två övningar för mjuka höfter, om ni också vill vakna smidiga:

Vik in bakbenet parallellt med kortsidan på mattan. Sjunk ner i främre benet, i den mån det går. Obekvämt så in i bängen. Men andas och slappna av. Det lättar så småningom…

Fiska tag med handen om motsatt fot. Älskar denna. Överhängande risk för kramp i hamstrings om man har spinnat precis innan. Slår liksom aldrig fel!

Och så en bild på min yogamatta:

Tror aldrig jag har recenserat den tidigare, men den blev min efter att ha velat ihjäl mig mellan Manduka och Jade.  Det var inte kärlek vid första ögonkastet, jag tyckte den luktade illa och var lite tung i början. Nu har jag vant mig. Älskar den robusta känslan. Att den ligger tung i marken och inte glider. Att jag inte glider. Fästet är extremt bra. Min gamla Casall-matta känns som en plastleksak när jag jämför med den här. Så värd sina pengar!

Så här kan man roa sig en helt vanlig måndag. Nästan hela familjen inblandad i ett huvudstående. Dottern filmar, mannen som (outnyttjad!) vägg bakom.

Vet inte om ryckigheten beror på att jag dubblat hastigheten på filmen eller att jag helt enkelt skakade så mycket. Trött blev jag i alla fall. Maxpuls och svett-overload.

Nu har jag svart på vitt vad jag behöver jobba på i alla fall…

Ibland fungerar inte nervkontakten mellan hjärna och mun. När allt man säger blir galet. Idag var visst en sån dag, och vad som sas på mogonens yogaklass är sånt jag helst glömmer. För det var inte många rätt.

Jag bad mina stackars deltagare att vinkla ner huvudet mot örat. Att stående i djupt utfall svepa upp fötterna mot taket.  Att från en stående planka lägga i axlarna i golvet.

Yogan har förvisso emellanåt ett komplicerat språk. Att smälta hjärtan och krama om skelett är väl inte heller helt lätt-tolkat. Men huvudet mot örat måste ändå slå alla rekord.

Och som inte det vore nog avslutade jag med att önska alla en fantastisk TISDAG!

Gomorron!

Jag har för avsikt att gå på yoga varje tisdag morgon kl 06.15, men allt som oftast blir klassen inställd pga få deltagare. Alla är visst inte lika morgonpigga som jag. Men idag minsann blev det av.

05.20. Klockan ringer. Studsar upp. Förväntansfull. Klämmer en banan och lite nötter innan jag sätter mig i bilen.

06.10. På plats i yogasalen. Mysig belysning, soft musik. Varmt. Ger mig själv en klapp på axeln för att jag gör sånt här. Ger mig själv den bästa starten på dagen.

06.15. Vi är igång. Startar mjukt. Andas. Mjukar upp. Väcker kroppen. Sakta men säkert blir det mer fysiskt och allting kulminerar med ett underbart huvudstående. Tar mig upp, inte så graciöst men i alla fall upp. Står stadigt med blicken fokuserad under ett skåp. Plankor i all ära, men det är HÄR du jobbar med magen på riktigt. Känner kontakt med varenda muskel i magen. Svettas. Att stå på huvudet är som att öppna en kran. Handsvett, ryggsvett, överalltsvett. Plötsligt ber Anna mig att komma ner med raka ben. Skjuta ut rumpan bakom mig. Magen på helspänn. Hela jag på helspänn, tänk om jag välter! Vågar en bit men inte riktigt hela vägen, fegar och böjer benen. Nöjd med mitt huvudstående och med en nerfärd att jobba vidare på.  Älska utvecklingsmöjligheter!