Jag var visst lite spontan så här på en torsdag!
Snart dags igen…
Fick nys om en ledig plats på löpcoach-utbildningen steg 2. Utbildningen som jag tänkt gå först i januari. Råkade slänga iväg ett mail och anmäla mitt intresse…
Så nu blir det Stockholm nästa helg igen. För att lära mig lite till. Can’t wait!
Under ett halvårs tid har jag haft glädjen att bekanta mig med 15 nya människor. Yogamänniskor. Vi har delat förväntan, nervositet och tentaångest. I vissa fall även dubbelsäng!
Så det är med blandade känslor allting är slut nu.
Såklart helt underbart att ha klarat skivan, att kunna släppa pressen och stressen över tentor och filmningar. Men en liten sorg över att inte få träffa alla dessa fantastiska människor varje månad. För det är något särskilt härligt med yogamänniskor. Förutom den villkorslösa kärleken till mjukisbyxor, filtar och varma koppar te, finns det en otrolig värme och ärlighet som jag uppskattar massor. Där alla hjälper varandra och är uppriktigt glada för varandras framgångar. Där ingen Jante göre sig besvär.
Yoga-peeps, jag kommer att sakna er!
Sirpa och Rubin håller låda inför löpskolningen
Utbildningens andra dag tillbringades till största delen utomhus med praktiska övningar i form av teknikträning och löpskolning. Ett frivilligt maxpulstest och en kort genomgång av löpstyrka och stretch avslutade dagen. Precis som igår under ledning av grymt duktiga lärare. Roliga, pedagogiska och proffsiga.
Även idag kände jag mig faktamässigt bekant med det mesta. Och dumt vore det väl annars då jag faktiskt redan idag löpcoachar. Däremot var det skönt att få det bekräftat att jag inte är helt ute och cyklar. Och några nya infallsvinklar och tips finns det alltid att ta till sig. Speciellt vad gäller HUR man smidigast lär ut vad man faktiskt vill förmedla.
Förövrigt superkul att träffa ett helt gäng sköna löpare. Däribland några kända ansikten och några bloggläsare.
Nu sneglar jag drömmande mot steg 2 i utbildningen. Den som handlar om att coacha individer och lägga upp träningsprogram. Den som går djupare på alla plan. Måste bara samla lite pengar först…
Och smälta det faktum att jag var för feg (och kissnödig) för ett maxpulstest!
Har sagt det förr och jag säger det igen: jag kan inte få nog av träningslära, fysiologi, anatomi och allt annat kul som hör kroppen till. Dag 1 i löpcoach-utbildningen tillägnades teori. Inte så mycket nytt under solen vad gäller träningsläran men repetition skadar aldrig. Dessutom mycket matnyttiga tips angående ledarskap, om hur man leder en grupp och vilka pass som fungerar bäst i grupp.
Skällsordet för dagen: slaskzonen! Den intensitet som är för lätt för att vara tuff och för tuff för att vara lätt. Zonen som sliter mer än den gör nytta. Zonen där de flesta väljer att träna pass efter pass. Känner mig träffad ända in i märgen. Sedan jag blev skadad i vaden har jag aldrig kommit ur slasken. Dags att ändra på det nu och återgå till min varierade träning. För minskad skaderisk, för resultat!
I morgon går vi vidare med den praktiska biten och jag kan nästan inte bärga mig.
Bästa Sofia på samma utbildning! Driftig tjej med härliga planer!
