träningsläger



Det är helt ofattbart hur min kropp samarbetar med mig just nu. Det finns ingen hejd. Jag springer långpass på långpass på trösklar på intervaller. I en combo jag aldrig kommit på tanken till hemma.  På dag 6 dräms det till med intervaller och benen bara trummar. Piggare än vilken svensk fredag som helst. Jag är chockad, förvånad och tacksam. Men förnuftig. Jag SKA återhämta mig när jag kommer hem.

Konstaterar bara faktum: Portugal gör gott för mig. Det är tamejtusan inte sista gången nu heller! 



Foto: Anders Szalkai…

Det är nästan läskigt hur synkade vi är när vi springer. Exakt samma stegfrekvens och löpsteg. Vi faller nästan omedelbart  in i samma takt och med det synkade ljudet av smattrande fötter förvandlas vi till värsta travhästen. Sån är känslan. En känsla av galet flow. Ett ben före det andra.

23 km i bergen och 6 km återhämtningjogg blev dagens tur. Och benen studsar fortfarande. Vill ha mer!

När jag springer långt brukar det gå lugnt och städat till. Idag såg Team Stockholm marathon till att jag fick testa nytt. Så här:

• Uppvärmning 20 minuter
• 10 minuter i mara-fart
• 20 minuter i mara-fart
• 15 minuter, 10 sek/km snabbare än mara fart 
• 10 min, 20 sek/km snabbare än marafart
• 5 min fri fart
• Nerjogg 5 km

Mellan varje intervall 2,5 min jogg

Totalt 20 km. Allt i regn, stundtals modell ösregn. Men det gjorde inget, passet var grymt! Tack TSM för inspo! 



Det är inte varje dag man blir omjoggad av Mustafa Mohamed på en löparbana. 

Bana alltså. Så roligt! Igår blev det 4*5*40 sek. Galet jobbigt, men inspirerande med alla löpare runtomkring! Någon att jaga, någon att hålla undan för och någon att bli hopplöst ifrånsprungen av. 

Bana is the shit. Bygga en i Kävlinge någon?