trail

Jag befinner mig mittemellan två läger. Helgen spenderades  i Kullaberg och om 1,5 vecka är det dags för Söderåsen med Northern Wilderness Expericence.

Foto lånat från Stigarna.

På ett sätt känns det fantastiskt att veta att jag snart får ut i naturen igen, och på ett sätt är det läskigt när två läger ligger så nära varandra. För man kan inte låta bli att jämföra.  Att låta det första lägret sätta förväntningarna till det andra.

På Söderåsen bor vi på olika ställen längs vägen och springer ca 20 km per dag, fredag-söndag. Jag har som sagt stora förväntningar efter helgen, men tror inte att ett läger på världens finaste Söderås ska göra mig besviken. En helg i lite lugnare löptempo men förhoppningsvis med lika trevligt sällskap och fantastiskt god mat!

Är du sugen på att hänga med har jag ett kompis-pris att dela ut. 1000 kr rabatt. Maila mig i så fall på anna@piggelina.se. Först till kvarn…

Tre dagar och 45 kilometer senare är soffan rätt skön och benen hyfsat stela. Distansmässigt inte jättelångt men vi har tagit oss en bra bit på höjden också. På lördagens bergsklättring valde jag dock platten istället, för att skona axeln från fyrfota-klättring och eventuella fall…

Lördagen bjöd på en fin tur uppe vid fyren i Mölle. Vi avslutade med kaffe/te på det nyöppnade kafét i fyren för att sedan klättra upp i samma fyr för att bättra på utsikten ytterligare.

På eftermiddagen satte jag sedan av i min ensamhet längs stranden för en tvåmilare. Njöt av havet, skogen och klapperstenarna innan jag kom in i ett bostadsområde på första parkett mot havet. HÄR ska jag bo hann jag tänka innan jag såg bilarna på uppfarterna. Jaguar var visst märket för dagen, och jag kände att vår bucklade Audi från 2005 inte riktigt hade platsat.

På vägen hem hände det som inte fick hända. En sten hoppade fram framför mig och fick mig på fall. Höger armbåge, knä och kamera tog värsta smällen men visst kändes det lite i axeln med. Svor ett par gånger innan jag konstaterade att det gått ok ändå. Sår-svid kan man ju liksom leva med, det bara omfördelar smärtan lite.

Idag blev det mer härlig terränglöpning innan vi avslutade med lunch på hotellet. En toppenhelg som vanligt alltså. Nu väntar vi med spänning på nya läger signerade Stigarna. Bättre än så här blir det inte!

Och nu till de utlovade bilderna. Se och njut!

 
Jag känner mig som hemma. Så här ser min trädgård också ut…

 
Avslappnat efter helgens sista pass!

 
Rusthållargården serverar den godaste frukosten ever. Äggröran med  laxen fullständigt rockar. Skumpar fint  i magen på löprundorna!

 
Så fint men så ont. Fick tyvärr lite väl mycketnärkontakt med stenarna!

 
Utsikt över Arild.

 
Uppför känns i benen…

  
Gruppbild lånad från Stigarna.