Det är lätt att bli miljöskadad som instruktör och jag är den första att erkänna att jag inte är ett undantag.
Foto: John Nordh/Lokaltidningen
Du vet med säkerhet att det är just en spinninginstruktör du har framför dig när personen ifråga börjar ”trampa” med underarmarna, i takt till musiken, varje gång du sätter på radion.
Det händer vid rödljusen. Du kan se mig vevandes mina armar bakom ratten. Det händer även i affären eller i handbollshallen. Jag kan med två taktslags marginal sätta låtens bpm och blir eld och lågor över den perfekta raksträckan. Vevandet tar ny höjder och jag tackar Gud att nya bilen är en automatare, så jag slipper slösa händer på växelspaken.
Fredag kväll. Den skönaste musik strömmar ut från dotterns rum. Armarna går igång. Kadens 85. En skön uppvärmning/återhämtning. Tänker att den blir perfekt till mitt nästa spinningpass. Men jag kan inte riktigt hålla mig. Halvt slocknad i soffan kommer jag på andra tankar och klockan 23.00 startar jag mixmeister….
När en bra låt dyker upp får allt annat vänta.