Livet som instruktör

Det är lätt att bli miljöskadad som instruktör och jag är den första att erkänna att jag inte är ett undantag.  

05 KA LOPANNA4
Foto: John Nordh/Lokaltidningen

Du vet med säkerhet att det är just en spinninginstruktör du har framför dig när personen ifråga börjar ”trampa” med underarmarna, i takt till musiken, varje gång du sätter på radion.

Det händer vid rödljusen. Du kan se mig vevandes mina armar bakom ratten.  Det händer även i affären eller i handbollshallen. Jag kan med två taktslags marginal sätta låtens bpm och blir eld och lågor över den perfekta raksträckan. Vevandet tar ny höjder och jag tackar Gud att nya bilen är en automatare, så jag slipper slösa händer på växelspaken.

Fredag kväll. Den skönaste musik strömmar ut från dotterns rum. Armarna går igång. Kadens 85. En skön uppvärmning/återhämtning. Tänker att den blir perfekt till mitt nästa spinningpass. Men jag kan inte riktigt hålla mig.  Halvt slocknad i soffan kommer jag på andra tankar och klockan 23.00 startar jag mixmeister….

När en bra låt dyker upp får allt annat vänta.

10 Kommentarer

  • Svara
    Träningsblogga-Ida
    13 februari, 2016 kl 13:57

    Åh, vill gå på dina spinningpass om du kör den låten! Jag vill nästan säga att jag älskar den. Framförallt när jag tränar.

    • Svara
      Anna
      13 februari, 2016 kl 14:12

      Det var kärlek vid första ögon (öron?)-kastet… Den går på repeat här hemma. Till och med dottern börjar tröttna…

  • Svara
    Kari
    13 februari, 2016 kl 15:42

    Det där har hänt mig på dansgolvet när DJn spelade en låt från Friskis-passet jag brukade gå på. Inte så vackert.

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2016 kl 07:33

      Haha, den synen hade jag velat se :)

  • Svara
    Ingmarie
    14 februari, 2016 kl 05:41

    Haha! Igenkänningsfaktor på den. Men jag letar löplåtar så har du tips på 180 bpm låtar tar jag tacksamt emot. :-)

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2016 kl 07:35

      Kan rota igenom mina gamla spellistor och maila dig :) Det är till dina pass va, för du springer väl inte heller med musik?

  • Svara
    KikkiSandström
    14 februari, 2016 kl 14:31

    Vilken underbar beskrivning av ”vevandet” med armarna. Skule vara fenomenalt att se det i en filmsnutt. Helt säkert!

    • Svara
      Anna
      15 februari, 2016 kl 11:43

      Kanske är det någon som smygfilmar mig någon dag :)

  • Svara
    Anna Jansson
    14 februari, 2016 kl 18:53

    Själv är jag helt tvärt om, totalt ingen taktkänsla alls…. Kan du dela med dig lite? ;)

    • Svara
      Anna
      15 februari, 2016 kl 11:44

      Ibland hade det varit skönt att sakna taktkänsla. Då hade man kunnat springa till musik utan att stegfrekvensen ändrades med musiken…. Är jättejobbigt när jag springer till låtar med fel takt, för då springer jag med jättelångsamma steg….

    Kommentera