Hittade sju övningar i ett core-program för löpare. Nästan alla i samma utgångsposition. Magen dog en smula men det var fasen värre för handleder och axlar. Till nästa gång får jag slänga in lite grodhopp mellan övningarna. För avlastning. Och för den där berömde pulsen…
Shoppade en ny bok i New York – The Cool Impossible av Eric Orton. Den handlar om löpning alltså och hur man kan få ut så mycket som möjligt av sin löpning.
“Athleicism is awareness – awareness of form and technique, awareness of our effort level, and, most important, awareness of what we think. And with that awareness comes the endless potential for mastery and achievement beyond anything you thought possible”
Jag hann komma 2-3 kapitel innan jag slocknade på flyget. Därmed hann jag börja nosa på styrkekapitlet. Som inte handlar om tunga knäböj på gymmet utan snarare fotstyrka. FOTSTYRKA. Detta ord förföljer mig. Naprapaten predikar fotstyrka. Eric Orton likaså. Det är väl bara att inse att fotstyrka är nödvändigt om man ska bli en hållbar löpare. Naprapatens tåvift-övningar sköter jag ganska flitigt. Men till övningarna i boken behöver jag en slant-board! Och en stability disk…
Inget jag lär hitta på gymmet. Och barnen har syslöjd denna termin…
Jag får väl plocka fram klick-fingret. Shoppa är kul!
Sitter och uppfinner passet som saknats på gymschemat – passet för löparen som vill komplettera sin löpning med styrka, spänst och rörlighet.
Klassen som inte bygger beach-muskler men stabiliserar upp löparkroppen och gör den mer motståndskraftig mot skador. Klassen som kanske inte är kräktuff men smygjobbig ändå. Som utmanar din balans, stärker din core och sträcker ut stela muskler. Som ger dig förutsättningar för ett effektivare löpsteg.
Ikväll är det premiär. Ska bli grymt spännande!
Jag. I gymmet. Bilden är sällsynt så tar er tid att betrakta. Man vet aldrig när det händer igen…
Fokus: bålstabilitet, höftstabilitet och rotationsrörelser. Kryddat med tåhävningar en masse.
Målsättning: att bli en starkare, snabbare och skadefriare löpare.
