Som löpcoach försöker jag får mina klienter att springa på ett visst sätt genom att visa och förklara med ord. Att säga “skjut fram höften”, kan ge miljoner olika resultat beroende på hur personen i fråga tolkar det. Ofta blir det att höften går fram och överkroppen bak. Och så vill vi ju inte ha det. Då är det bättre att försöka visa. Eller förklara känslan med olika liknelser.
Ofta använder jag kommandot “spring lätt”, när jag vill undvika att man landar tungt och sjunker ner i höften. För mig betyder det att man kommer upp i höften och landar snabbt, innan man direkt skjuter ifrån till nästa steg. Och att man inte låter som en elefant…
När jag löpcoachade M i torsdags bad jag henne först springa “på glödande kol”. Resultatet blev ståtlig hållning, snabb fotisättning och frånskjut, och ett alldeles ljudlöst steg.
Lite senare slänger jag ur mig “spring fjäderlätt” och tänker att jag ska få samma resultat. Men tji fick jag. Personen i fråga plockar fram milslånga ballerinakliv, svävar i luften, sträcker ut långa slanka ben både framför och bakom. Ser sjukt graciös ut, men nja, något vidare löpsteg blev det inte.
Till henne kan jag aldrig med ge kommandot att springa fjäderlätt. Hon hade vunnit klassen för graciöst löpande men definitivt inte persat vad gäller tid.
Så går du till en löpcoach för att hitta ditt steg, se till att få med dig “kommandon” som ger dig en förståelse för hur det ska kännas. Klickar inte instruktionen, se till att du får en ny. En bra löpcoach bör ha en hel arsenal av ord, liknelser och förklaringar för att kunna få dig att hitta rätt.
Själv springer jag omkring med en fiktiv flyttlåda framför mig för att hitta rätt i lutningen. Alla sätt är bra utom de dåliga…
Ser du flyttkartongen?
