Aktuellt

Fick feeling

Avslutar semestern med att jobba. Att hålla klasser på gymmet känns oftast inte som att jobba. Men när man tvingas gå hem från stranden för att hålla pass, istället för att köpa en låda jordgubbar, då känns det som jobb…

Därför är jag kanske lite bitter när jag äntrar salen. Går in i det mörka luftkonditionerade istället för att njuta i solen. Försöker hålla god min och låtsas som det här är det jag vill mest i hela världen just nu. Gissar att jag lyckas måttligt.

Men när musiken går igång, och uppvärmningen är överlevd är det som om någon vrider på en knapp. Skruvar upp min inre duracellkanin. Jag får feeling. Och kör.

Det gör gänget framför mig också. De tar i så det slår gnistor i salen och det triggar mig ännu mer. En galen spiral rätt upp i taket. Vi svettas så AC:n inte har en chans. Allt dryper, stänker och skvätter.

Jobb var det ja. Ett sjuhelsickes trevligt sådant. Som får avsluta semestern del 1.

I morgon är det kontorsjobb. Osäkert om jag får lika mycket feeling då…

 

Skåneleden 2020

Skåneleden SL6: Österslöv-Kristianstad

Vår Skåneleden-utmaning som påbörjades sommaren 2020 har legat i träda ett tag. Men idag var det dags för två lättsprungna etapper!

Etapp: SL6 Österslöv-Norra Lingenäset (11,8km) samt Norra Lingenäset-Kristianstad (11,1 km).

Hur: Tåg till Kristianstad och buss 550 mot Arkelstorp. Löpning till Kristianstad och sen tåg hem.

Svårighetsgrad: Plättlätt. Platt hela vägen. Första etappen nästan uteslutande asfalt. Andra etappen snälla stigar!

Första etappen mot Norra Lingenäset kan enklast beskrivas med asfalt. Rakt fram och utan svängar. Det är min paradgren, men det är också här vi är som ojämnast i vår löpning. Jag springer lite fram- och tillbaka och när jag tänker efter är vi inte särskilt sociala på vår gemensamma utflykt…

Vi bockar inte bara Skåneled idag. Vi plockar också kyrkor i löparklubbens Kyrkutmaning. Den första tog vi innan start i Österslöv, men det är den andra som ska visa sig lite mer överraskande…. Näsby kyrka med inslag av kebab…


Men det var en utsvävning. Ett par hundra meters detour från själva leden. Men kanske värt om man är hungrig eller kyrkointresserad…

Efter att ha passerat Näsby springer vi ut på åkrarna ett tag innan vi mår etappmålet. En lättsprungen etapp som nog för bäst löpande. Tänker att all asfalterad cykelväg hade blivit långtråkig i gående. Det tar ju liksom dubbelt så lång tid…

Efterföljande etapp mellan Norra Lingenäset och Kristianstad ska bli en mer omväxlande historia. Vi börjar med ett parti supermysig skog som är dekorerad med vättar, sniglar och diverse annat sött.

 

Stigarna är underbara och det är en fröjd att springa här. Det är inte förrän vi leds in i en dåligt uppmärkt kohage som det blir trist. Leden avviker från Skåneledens karta och plötsligt befinner vi oss bland mataffärer, rondeller och tunnelundergångar.

Men det är ett kort avsnitt. Strax efter leds vi ut på Linnérundan som är en fin men lång avslutning på etappen.

11,8 + 11,1 = 26,5 km. Logisk matematik. I alla fall på min klocka. Men då sprang jag ju lite runtrunt. Men även Fredrik fick bra mycket längre än utlovat, ca 25 km.

Vi ramlar in på stationen 4 minuter innan avgång och hinner därför inte botanisera i Kristianstads lunch och kaffeutbud. Om vi hade hunnit hade vi testat Smaca, men det överlåter vi åt någon annan. Återkom gärna med recension…

Aktuellt

Långpassbrist

Jag tänker att jag ska springa långpass med kvalitet. Med fartinslag i tröskel- och maratempo. Men det blir aldrig av…

Antingen springer jag fantastiska löparäventyr eller sällskapslöpning. Eller så befinner jag på platser där terrängen inte medger fart. Och ibland finns helt enkelt inte tiden…

Som igår. Vi ska ha besök hela helgen och tiden som finns räcker inte till ett långlångpass. Och någon vidare fart går inte att uppbringa på branta stigar fulla med stenar och rötter. Men ändå. Jag kör en kortvariant…

Efter sju kilometer är jag slut i rutan. Tvingar mig själv att springa i ALLA backar, även de som i ultravärlden tillhör kategorin ”gåbackar”. Jag har maxpuls från och till under hela första timmen. Sen lugnar det sig med höjdmetrarna men vristerna får jobba hårt i den ojämna terrängen.

Det blir 19 km, men känns som 29.

Jag struntar i ångesten över uteblivet långpass och tänker att den här terrängen måste stärka mig på andra sätt! Som säkert kan vara till nytta i någon av Helsingborgs miljoner uppförsbackar.

Gott så.

Att de 19 kilometrarna tog lika lång tid som 29 på asfalt gjorde att det blev lite bråttom sen. Fick duscha, dricka kaffe och köra bil SAMTIDIGT,  för att hinna i tid till tåget och hämta upp vårt celebra besök. Tur att de är vana att se mig med håret på svaj och kaffemustasch…

Aktuellt

Spontandejt

Vi brukar springdejta på somrarna men i år verkar våra kalendrar krocka fullständigt. Lösningen blev att Ingmarie på väg till Halmstad hoppade av tåget i Hässleholm för en löprunda med lunch!

Det blir ingen extravagant löptur pga den korta tiden, men en sväng på Hässleholmsgårdens 10km-spår hinner vi med. Plus transportlöpningen dit och tillbaka till Hässleholms C.

Vi hinner ändå avhandla det viktigaste, typ var man ska bo, jobba, äta, resa och hur dyra räntorna har blivit…

Lunchen tar vi på Lilys i Hässleholm, där Fredrik också ansluter. En fräsch somrig lunch som avslutning på dejten. (Det är kanske mest maten som är fräsch, och inte så mycket matgästerna. Men orka byta om! )

Löpardejter alltså. En grym idé! Fler som är ute och åker tåg och behöver en paus?