Det sägs att man behöver smaka en sak sjutton gånger för att lära sig tycka om den. Mitt huvuduppdrag i livet är att lära kompis Viveca att dricka cappuccino. Idag sprang vi till Lund för cappuccino-försök nummer 2 av 17. Så här:

15 gånger kvar och jag ser fram emot varenda en. Är det fler som vill lära sig dricka cappuccino så hör av er, jag lovar att ställa upp!

För egen del finns två smaker jag känner att jag behöver lära mig. Det är persilja och getost. Persilja smakar blomvatten och getost smakar kräk. Men eftersom alla andra tycker om det tänker jag att jag förmodligen missar något väsentligt… Och jag vill inte missa något i matväg. Därför måste jag ge mig på de där 17 gångerna även om jag får lite kväljningar av blotta tanken.

Oliver lärde jag mig vid 30 år fyllda och koriander tog nog till 40. Jag siktar på getost och persilja innan nästa sommar. Om jag så ska kräkas 16 gånger på kuppen…

Vilka smaker vill du lära dig?

Jag tycker om att springa i skogen men är extremt dålig tekniskt. Feg och livrädd att ramla. Därför undviker jag gärna LOPP i trixig terräng där jag blir stressad av att jag stoppar upp folk och får en lång orm efter mig.

Jag tycker att tio kilometer är den läskigaste distansen. För kort för att springa sakta och för lång för att det ska vara snabbt överstökat. Dessutom måste man värma upp…

Jag är dålig på hitta och kommer vilse i elva fall av tio!

Med dessa förutsättningar är det ganska obegripligt att jag gått och anmält mig till Österlen trail nästa vecka – ett tredagars trailevent med 10 kilometer per dag, måndag till onsdag.

Enligt deltagarlistan är vi fem anmälda i damer 10k och alla andra är anmälda i snitsiga föreningsnamn…

Det minskar i och för sig risken för att jag ska bli bromsklots,  då jag inte lär se mer än fartränder efter de andra. Å andra sidan ökar risken för vilsespringning när jag inte har någon att följa. Och den överhängande risken att komma sist. Är inte helt bekväm med den. Hur tänkte jag liksom?

Jag gissar att jag mest tänkte att det var en bra anledning att få äta den här frukosten tre dagar i rad…

Springklubben är en klubb för oss som vill ha tidningen Spring tillbaka. Varje dag presenteras en medlem på deras sida och idag var det visst min tur!

Här kan ni läsa mer om min taffliga vår och mina förhoppningar framåt. Vill du också ha en bra löpartidning i brevlådan kan du ju passa på att anmäla dig. I vecka 34 kommer första numret! 

Och till dig som hittat hit via Spring idag, varmt välkommen. Här har du en ostrukturerad och spontan blogg, med mycket löpning, en hel del fula bilder, rapporter från fantastiska löparresor och helt vanliga vardagar.  Du kommer inte få läsa om energidrycker och kosttillskott men det kan hända att ordet croissant används ibland. Liksom semla och cappuccino… 

Som sagt. Välkommen till mitt krypin, hoppas du ska trivas!