Det är kul att springa lopp och jag ska försöka njuta när jag snubblar över rötterna på Österlen. Men det finns en baksida, och det är all den där träningen som man inte kan göra för att man ska vara pigg när man springer lopp…

Som morgonjoggen innan den fantastiska frukosten. Som skapar ett extra utrymme till en liten bit saffranspannkaka till.

Som dagens Grit Strength som jag så gärna ville testa men inte vågade med risk för träningsvärk.

Som att cykla till Österlen i morgon förmiddag istället för att ta bilen.

Som att hänga med facebook-löpargrupp och springa långpass på stranden i Kivik, när jag ändå är där.

Jag får hålla mig. Tillbringa dagarna med kolhydratladdning på Österlens alla fantastiska caféer.

Märta tipsade dock om en sak jag faktiskt vågar.  Sommaryoga. På Österlen. DET ska jag tamejtusan roa mig. Men jag kommer trotsa yogaregeln att inte vara proppmätt, för jag tänker inte avstå en enda bit av frukosten…

Jag fick spel. Spel på att tomaterna smakar vatten. Att avokadorna antingen är omogna eller ruttna. Att jag dricker semestercappuccinon med fleecetröjan på. Jag älskar Sverige, men sorry, det finns en gräns.

Sverige är bäst på mycket. Men vinner inte EM i väder….

Jag byter Sälen och O-ringen mot en vecka i Kroatien. Äldsta dottern övertalade mig. Vi som inte orienterar ska inte sitta och frysa i en enslig Sälenstuga. Vi ska vandra i Kroatiska berg, chilla på stranden, ha picknick vid havet och åka båt. Utan fleecetröja.

Hon ska ha sovmorgon och jag ska springa på strandpromenaden mellan Baska Voda och Makarska. Njuta lite terräng i skogen mellan Makarska och Tujepi. Stanna för ett morgondopp i det turkosa vattnet innan jag går in och väcker henne med en blöt kram.

Sverige i all ära. Men jag måste få sluta frysa.

Så här dagen efter en tremilare är benen inte spänstigast i stan. Och när tabatafröken presenterar programmet för dagen börjar det skaka i knävecken. Jag tänkte i min enfald att tabatafröken också var sugen på axelpressar idag men såklart stod både höga knän, utfallshopp och sidohopp på schemat.

Känner mig som Agda 100 år. Benen går i slow motion. Vid varje fotisättning känns det som golvet skakar. Elefanten har svårt att dämpa stöten. Den typen av övningar jag vanligen älskar känns tunga, och studsbollen i mig är långväga försvunnen. Går hem och slänger upp benen mot väggen. Här ska återhämtas. För elefantfeelingen är ingen kul feeling.

Då är det roligare med semester. Och den börjar precis just nu. Och i morgon ska jag berätta vad jag i ren väderdesperation fick för mig…

Ibland slår man till med träningsläger mitt i veckan. Tar tåget till Ingmarie i Halmstad för en dags torsdagslyx! 

Vi springer längs Prinsens stig ut till Möllegård och tar vägen över åkrar och Galgberg hem. Fast mest pratar vi. Helt ärligt tänker jag inte på att vi springer och första gången jag kollar klockan har vi redan pratat bort 27 kilometer. Siffernörden inom mig tycker att vi ska fortsätta till 30. Men Ingmarie tillhör kategorin riktiga löpare och springer på tid snarare än distans. Därför är det tre timmar som ska springas för att båda ska bli nöjda…

Men jag protesterar inte. Vi springer liksom inte, det här är första klassens kafferep fast utan kaffe. Snackar bort några kilometer till innan vi stannar motorn och siktar på lunch.

Testar nytt på Glada grisen som serverar en fantastisk sallad. Vi är hungriga och nöjer oss inte med en portion. Köper extra av allt möjligt och bygger vår egen supercombo. Glada grisen har nog aldrig sett maken till matvrak…

Fortsätter med cappuccino innan vi hoppar in i en rykande het Hot yoga-sal. Jag svettas ur öppna kranar och det är grymt att få sträcka ut kroppen efter förmiddagens pass.

En riktigt lyxig dag behöver inte vara mer komplicerad. Det handlar bara om rätt ingredienser. Och med trevligt sällskap, ett par löparskor, grym mat, yoga och cappuccino kan det liksom inte bli fel!

Mer lyxtorsdag i livet!