Så här dagen efter en tremilare är benen inte spänstigast i stan. Och när tabatafröken presenterar programmet för dagen börjar det skaka i knävecken. Jag tänkte i min enfald att tabatafröken också var sugen på axelpressar idag men såklart stod både höga knän, utfallshopp och sidohopp på schemat.
Känner mig som Agda 100 år. Benen går i slow motion. Vid varje fotisättning känns det som golvet skakar. Elefanten har svårt att dämpa stöten. Den typen av övningar jag vanligen älskar känns tunga, och studsbollen i mig är långväga försvunnen. Går hem och slänger upp benen mot väggen. Här ska återhämtas. För elefantfeelingen är ingen kul feeling.
Då är det roligare med semester. Och den börjar precis just nu. Och i morgon ska jag berätta vad jag i ren väderdesperation fick för mig…
3 Kommentarer
Ingmarie
8 juli, 2016 kl 21:02Jag hade nog inte ens vågat mig på axeltabata. ;-) Men den där semestern ni ska på hade jag LÄTT klarat av oavsett mil i benen.
Mari
9 juli, 2016 kl 09:12Haha, så himla typiskt…. men du gjorde det :) Spännande att få höra vad du har på G :)
Märta
10 juli, 2016 kl 09:42Såna dagar är man glad att man bor i enplanshus…