Sara pratar sig varm om stigcykling i Hälsingland, och det är säkert hur fint som helst. Men själv måste jag slå ett slag för landsvägscykling i Skåne. Alltså det är magiskt där ute på vägarna. Jag blir liksom inte mätt.

Min första semesterdag startar jag med gröt, cappuccino och cykel. En lysande start på den aktiva semester som väntar. Jag ska cykla till St Olof för en lunch-och-kaffedejt med Fredrik. St Olof ligger på Österlen, på helt andra sidan av Skåne, och jag får därmed möjlighet att cruisa rakt över landskapet. För dagen med en lätt vind i ryggen och en sol som strålar från klarblå himmel.

Allting är färgglatt där ute. Åkrarna är knallgröna, träden likaså. I dikeskanterna samsas vallmo, blåklint och prästkragar i en enda stor midsommarexplosion. Asfalten är svart och stundtals nästintill friktionslös. Jag cyklar på smala landsvägar som följer det kuperade landskapet i en skön bergochdalbana som ibland kittlar till i magen.

Vägen är min och det kommer nästan inte en enda bil på hela tiden. Tystnad. Fågelkvitter. Sommar.

Ibland kommer jag upp bakom en traktor bred som hela vägen. Ibland sticker det fram en ko-mule från ingenstans. Och någonstans mitt på vägen ligger en katt och lapar sol. En illa vald plats kan tyckas, men jag är ju det farligaste som dyker upp på den här vägen.

Passerar söta hus med söta skyltar. Blommor all over the place.

Det är så magiskt att jag blir helt salig. Jag är inte långt från de stora vägarna och ändå känns det som jag har hamnat någon helt annanstans. Ensam med naturen.

Det är så vackert att jag lovar mig själv att aldrig lämna detta land på sommaren någonsin igen. Svemester är da shit. Svensk sommar det bästa som finns.  Och skånsk landsvägscykling alltså, du borde prova…

Jag tar bilen hem. Lastad med ungdomar på väg hem från träningsläger. Fredrik cyklar. Plötsligt får jag ett SMS:
”Motvind från helvetet. Hemma efter 17…”
Det gäller att välja sin färdriktning. Bara Skåne skånska vindar har….

Man kan tro att jag förvandlats till en cyklist men någonstans där långt inne finns en löpare som väntar på bättre tider. Denna löpare noterade efter morgonens promenad mellan tåget och kaffebaren att det faktiskt inte kändes något i höften.

Medan cappuccinon kallnar framför henne författar hon ett mail till fysioterapeuten. Det slår nästan gnistor när hon beskriver att morgonpromenaden på 100 meter gått helt smärtfritt. Hon beskriver vidare att hon kan hoppa jumping jacks, göra knä böj och  cykla till månen och tillbaka. I en bisats nämner hon att det dock fortfarande igår kändes när hon behövde gå raskt till tåget. Sen undrar hon när hon rent teoretiskt skulle få tillåtelse att provspringa ett par steg…

Svaret dröjer 3 sekunder.

”Generellt brukar jag säga att om du får ngn känning vid gång så är du inte mogen för att springa. Tex cykla och annan träning som inte är så stötigt är att föredra till du är ännu bättre”

Kort, koncist och strängt.

Det hade varit roligare med en fysioterapeut som var lite mer YOLO men jag inser att han kanske vet vad han pratar om.

Så nu väntar jag tills jag kan gå fort till tåget utan smärta. Sen mailar jag igen…

En dag till semester och så här ser planerna ut so far:

Torsdag:
Cykel till Byvägen 35 i St Olof för lunch.
Anledning: dotter ska hämtas på orienteringsläger. Fredrik kör dit och jag cyklar. Sen äter vi, hämtar dottern och åker/cyklar hem. Av någon anledning förhandlar jag alltid till mig första-sträckan. Lunchen blir så mycket mer njutbar när man vet att man slipper cykla sen….
Vinst: cykling och lunch. Förgyller vilken hämtning som helst.
Orosmoment: åska i prognosen.

Midsommarafton:
Vandring i Kullaberg med familjen. Medhavd midsommarlunch från Bruket kaffebar i Helsingborg.
Vinst: man kan ta en cappuccino när man hämtar upp lunchen…
Orosmoment: det regnar ALLTID på midsommar. Även om SMHI inte vågar berätta det…

Måndag-onsdag 24-26/6:
Cykel till Göteborg med två tältövernattningar.
Anledning: för att vi kan! Båda barnen borta.
Vinst: sparar (tjänar?) hotellpengar och kan lyxfika och lyxäta.
Orosmoment: motvind. I trettio mil!

Torsdag 27/6:
Cykling i  Danmark, med obligatoriska stopp för kaffe och god mat!
Anledning: ska hämta och lämna barn i Odense, och har 12 timmar däremellan att fördriva.
Vinst:  Chansen att prova danskt kaffe…
Orosmoment: vet inte vad havremjölk heter på danska

Fredag 28/6
Laleh på Sofiero. Och vi ska inte ens cykla dit.
Vinst: vilar benen
Orosmoment: vädret. Det regnar alltid när jag ska vara utomhus!

Lördag 29/6
Yoga och frukost på Cortado i Halmstad. Som start på resa norröver.
Vinst: blir smidig som en gasell inför bilresan som väntar. Frukosten är på kaffebar…
Orosmoment: vädret. Som alltid.

Jag ser vissa gemensamma nämnare i upplägget. Det skulle finnas en teoretisk möjlighet att jag tröttnar på min cykel och lägger ut den till försäljning någonstans i Falkenberg. Men vad fasen, det är värt att chansa. Just nu känns det som en klockren plan. Sen blir det Umeå. Och där finns inga landsvägar…

Men cappuccino. Och isbjörnar.

Nu undrar ni hur något kan heta del två, när ni för längesedan glömt att det fanns ett ”del 1”. Jag hade också glömt, men fick en påminnelse för några månader sedan. Av någon som uppmärksammat och saknat uppföljningen på det här inlägget….

Jag skulle kunna skylla på att det inte varit säsong förrän nu men i ärlighetens namn hade jag både glömt och förträngt mitt löfte. Men nu kommer den, perfekt i utomhussäsong: uppföljaren som alla saknat utan att ha vetat om det. Och idag ska vi snacka kök.

Även när det gäller kök har vi olika varianter beroende på om de ska springas med eller bara kånkas ett par steg från bilen.

För minsta möjliga extravikt i löparryggan har vi bara ett enkelt och litet kök och en überlätt kastrull.  Det funkar till att värma vatten vilket är det enda vi gör på våra löparutflykter. Vatten till kaffe, te och medhavd påsmat. Vi har även med lättviktsmuggar och bestick. En sån här liten grön goding behöver man visst också för att hålla gasbehållaren på plats. Säger kocken.

När vi glampar närmare bilen går vi däremot all in.  Vi har ett större gaskök och diverse olika pannor för tillredning av mer avancerad mat. Vi har mackjärn, där vi lagar magiska grillade mackor, och det händer till och med att en gjutjärnspanna hänger med till elden…. fast det är överkurs…..

Och så har vi värsta köks-kittet med allt från knivar, till skärbräda, rivjärn och diskborste. När vi lyxar rejält har vi även mjölkskummare med. Men jag tror inte det räknas som friluftspryl, speciellt som den är i glas och väldigt opraktisk om man inte råkar tälta två steg från bilen.

Tända elden är Fredriks ansvarsområde så jag vet inte hur det går till. Jag brukar ha fullt upp med att fota omgivningarna medan han roddar det praktiska. Han låter hälsa att han använder tändstickor och grillkuber för att smidigt få eld.  Jag har hört att det går lika bra att doppa tamponger i tändvätska för snabb fjutt, men så långt har vi inte kommit i vår friluftskarrär.

Oavsett vilket äventyr vi är ute på har vi med oss vattenpåsar/flaskor. Springer vi med packningen har vi ihopknycklingsbara flaskor som vi ser till fylla på så nära inpå vårt läger vi kan. Kör vi lyxcampingen har vi med oss vatten i stora påsar från början. Påsen hängs lätt upp i ett träd och har en praktisk ”kran” längst ner där man kan hämta vatten.

Och så det viktigaste: maten.  Kör vi glampingvarianten har vi inga  hämningar, då tar vi med helt vanligt mat i en kylväska och tillagar efter bästa förmåga. Det är när vi springer med packningen (eller cyklar, som det blir i år) som det kräver lite mer tanke.

Frystorkat är lätt och praktiskt. Tillagas endast med kokande vatten. Det finns massor av märken men ingredienslistan är i många fall tveksam. Vår favorit kommer från Norge och heter REAL TURMAT. Kan äta linsgrytan två gånger om dagen utan att tröttna…

Tidigare åt vi även gröt på påse, men när vi insåg att vi mest fick palmolja för de 60 kronorna vi betalade per portion började vi ta med egenpreppad blandning istället. Billigare och bättre!

Precis som tidigare blogginlägg är detta inlägg inte sponsrat. Länkarna är för att ni lätt ska hitta och jag får inte en krona för dem.

I del tre ska vi prata mjukistofflor. Vilket århundrade det blir återstår att se….

Nästa äventyr blir om en vecka. Då cyklar vi till Göteborg med väl vald packning. Stay tuned!