Har långpass på schemat men är inte sugen. Märker att jag inte riktigt är uppe i distanserna efter skadorna, jag blir trött i magmusklerna på ett obekvämt sätt. Däremot är jag sugen på ett träningsläger-upplägg och väljer att äta långpasselefanten i små tuggor. Kortare pass utspridda över dagen. Så här:
Efter en ovanligt lång sovmorgon (8.00!) och en lugn frukost hoppar jag i löparskorna för första gången i år. Klockan är strax efter halv tio och det är åtta kilometer som väntar. En ätbar tugga. Någonstans på vägen tittar solen fram och jag börjar drömma om att klämma in ett vinterbad i mitt träningsläger. Sånna där tankar som försvinner så fort solen går i moln. Det blir inget av badet men en återhämtningscappuccino utomhus innan det är dags för yoga och lunch.
Halv två är det dags igen. Kläderna har nätt och jämnt torkat men man vänjer sig. De ska ju bli blöta igen…
Det tar emot lite att ge sig ut men det är ju bara sju kilometer som väntar. Som vanligt lite segt första två men så vaknar kroppen till liv. Andra tuggan av elefanten är en skön historia och plötsligt har jag sprungit en kilometer för mycket. Det känns nästan som jag lika kan riva av resterande sju och sen vara klar. Men jag håller mig till planen. Jag har ju en cappuccino som väntar. Och en sudoku-tävling med Fredrik….
Tredje och sista tuggan startar halv fem. Börjar känna mig ofräsch eftersom jag inte bemödat mig med att duscha. 6,5 kilometer är kvar av min elefant och nu är det mörkt. Filten ropar efter mig men jag håller för öronen. Till min förvåning är benen är fortfarande pigga. Jag har samlat de 23 kilometerna men sluppit bli långpasstrött. Precis enligt plan.
