Vi prickade bästa vädret inför helgens vandring. Skäralid-Åstorp är magi på riktigt. Och snäppet ännu bättre när man slipper långkalsongerna!

Etapp: 4 (Söderåsens nationalpark-Klåveröd),  3 (Klåveröd-Krika Skog), 2 (Krika Skog-Hålebäck) och 1 (Hålebäck-Åstorp)
Hur: Bil  till Åstorp via tältgömma vid Hålebäck. Tåg från Åstorp till Klippan och buss vidare till Skäralid/Söderåsens nationalpark. Vandring tillbaka.
Svårighet: Skäralid-Klåveröd ordentligt kuperat och ibland med svårt underlag. Hålebäck-Åstorp är lätt. Sträckan däremellan är någonstans mittemellan….

Vi valde att lägga in en övernattning på den 40 km långa sträckan. För att vi misstänkte att kuperingen skulle ta tid. Det var klokt. Kuperingen tog tid men faktiskt tog fotograferingen minst lika lång tid. Ni som varit där förstår. Det är magiskt både från botten och toppen. Höjderna, utsikten, svindeln, vitsipporna. Och speglingarna i dammen. Och allt måste dokumenteras. Väljer du att gå sträckan någon månad längre fram, behöver du avsätta ÄNNU mer tid för fotografering. För då är allt spirande grönt också. Får slut på kamerabatteri bara jag tänker tanken…

Sträckan börjar med en trappa rakt upp i himlen. Det finns en bänk två tredjedelar upp för den som är lagd åt det hållet. Annars är det bara att mata på. Lägga höjdmeter på sitt CV.

Klockan är halv tio men redan nu har den breda allmänheten börjat dyka upp. Ett par timmar senare kommer parkeringen vara överfull och hela stället lukta korv. Det är bra att vara tidig om man vill ha naturen lite mer för sig själv. Kanske ännu tidigare än vi var, men vi orkade inte åka hemifrån 05:30 för att få ihop tåglogistiken…

Utsikten, de porlande bäckarna och doften av ramslök förblindar oss båda, Fredrik så pass mycket att han glömmer att bli hungrig. Sånt glömmer aldrig jag. När han klockan 10:50 fortfarande inte föreslagit en förmiddagsfika bli jag HANGRY och nästintill otrevlig. Det blir panikstopp i en sluttning för en kaffe och en äggmacka med färskplockad ramslök.

I takt med att solen stiger plockar vi av både dunjackan och fleecen, mössan och vantarna. Det är en underbar vårdag och det här är själva livet. Det rycker som vanligt lite i löparbenen men ärligt är den här sträckan bättre för vandring. I alla fall för den som bara tittar ner när terrängen är knölig. Här vill man titta allt annat än ner!

Höjehall är Skånes nästan högsta punkt och vi är där efter 2,5 timme. Vi har precis gjort en tempoökning för att passera ett vandrande par och komma först till tornet. För att slippa vänta. Men det blir inget torn. Trappan är avstängd för att tornet ska renoveras, och besvikelsen är stor. Jag älskar ju torn. Det passerade paret går samma besvikelse till mötes, och strax efter kommer ett gäng killar som gått 18 kilometer enkel väg bara för att få gå upp i tornet…

Lunch-hungern kommer också lite panikartat och Fredrik föreslår första bästa kalhygge för vår lunchstund. Jag som hellre ligger raklång bland vitsippor lägger in mitt veto. Vi får gå lite till, och åtnjuter vår lunch först klockan halv fyra. För Skalman själv är det här helt utan för boxen men jag överlever. Och att ligga raklång bland vitsippor var liksom värt det. Alla dagar i veckan.

Dagens finaste fikaplats hittar vi några timmar senare på Klöva hallar. En bänk vid ravinens kant. En kaffe. Det totala lugnet. Suger åt oss det sista av den fantastiska utsikten innan det är dags att ta oss ner på åkrarna för lite mer platt vandring mot Hålebäck och vår övernattningsväska.

När vi når väskan och vår tänkta tältplats står stegräknaren på 48000 steg. Och i vår stegtävling på jobbet vet jag att kollegan siktar mot 50000.  Fredrik får sätta upp tältet själv medan jag går fram och tillbaka på hyfsat trötta fötter.

Avslutar kvällen med pasta, tomatsås och burrata innan vi somnar ovaggat innan klockan 22.

Dag 2 är kort och innebär i princip bara en gröt och en 9,5 kilometers enkel promenad. I jämförelse med dagen innan är sträckan lite mer medelmåttig, men också här finns ett par riktigt fina avsnitt. När vi når Tingvalla och de sista kilometerna mot Åstorp station har banmarkeraren somnat. Här är leden bara markerad åt andra hållet. Så vi får vända oss om för att försäkra sig om att vi är rätt.

Av en händelse dyker det upp en superlång trappa strax innan mål och jag kan inte hålla mig. Jag ser bara STEG. Så det blir en vända upp och ner innan vi förklarar sträckan avklarad.

Som löptur är den görbar på en dag. För vandring var det ypperligt med en övernattning.

Har ni inte varit i krokarna så får det bli dagens tips från mig. Bara gört. Så himla fint!