Aktuellt

Blålurad

När det gäller mat låter jag mig inte luras så lätt. Jag ser igenom det mesta av tillsatser och dolda sockerarter. Men idag bekänner jag mig blåst. Leila har lurat brallorna av mig!

Leila pistachio spread

Jag älskar nötsmör och vet att de kostar en förmögenhet om de bara ska innehålla nötter och salt. Billigare varianter innehåller alltid skräp och de undviker jag. Så när jag tar 149-kronorsburken från hyllan läser jag inte innehållsförteckningen. Med det priset känner jag mig liksom säker på att det är bra grejer…

Fast jag har fel…

I jämförelse med det jordnötssmör jag brukar köpa som innehåller 99% jordnöt och 1% salt får jag i denna burk en hel cocktail av grejer. Men pistage… not so much!

Vi snackar socker, solrosolja, palmfett, skummat mjölkpulver, vasslepulver, emulgeringsmedel, naturligt färgämne och arom. Och 20% pistagenöt…

Så sämst.

Men ändå. Det är fredag. Så jag sörjer inte mina bortkastade pengar utan kastar bort några nya på utekaffe. Sen bli det springa av!

Ha en underbar helg!

Skåneleden 2020

Vandringtipset: Rydebäck-Borstahusen

Inlägget skrivet i betalt samarbete med Landskrona stad.

Den 10–12 september anordnar Landskrona stad Vandringsgillet. Under tre dagar bjuder de in till vandring och guidade turer som går genom storslagen och unik natur, längs hav, genom skog och på ön Ven. God och vällagad mat hör vandringen till så därför levereras de välsmakande matpaketen av de högklassiga restaurangerna Kvarteret Erikstorp och House of Ven.

En av vandringarna kommer att gå längs Skåneleden, sträckan Rydebäck-Borstahusen, och jag har fått äran att dela med mig av mina upplevelser längs en av mina absoluta favoritsträckor!

skåneleden Just den här sträckan är en av mina mest vandrade och sprungna. Mina tidigare äventyr kan ni läsa om här, här och här.

Det bästa med den här leden är att man aldrig tröttnar. För hur många gånger jag än gått här så är ingen gång den andra lik. På hösten kan det vara vilt och rått, på våren skirande och ljuvt. Och när jag nu för första gången tar mig an sträckan i maj lyser rapsen gul över fälten. Helt magiskt!

SkåneledenVi startar i Rydebäck och har siktet inställt på Kvarteret Erikstorp i Borstahusen, där en smarrig lunch väntar. Från Rydebäck är det ca 8 kilometer dit, en distans som kan passa de flesta. Vill man ha en längre vandring går man båda vägarna, eller går man vidare ett par kilometer till Landskrona och tar tåget tillbaka.

fortunaFörsta guldkornet som dyker upp är Fortuna, själva definitionen av ordet pittoreskt. Ett supermysigt ställe med ett fåtal hus längs en smal väg, där själva tomten fortsätter på andra sidan vägen. Ofta med uteplats och egen brygga. Det blir liksom inte mer strandnära!

Sträckan ingår i Skåneleden och det är enkelt att följa markeringarna. Direkt efter Fortuna leds vi upp på höjden med en makalös utsikt över havet och branterna ner. Någon har byggt ett hus i slänten och häruppifrån ser man bara taket nedanför. Kan tänka mig utsikten från deras vardagsrum…

Via en brant nerförsbacke kommer vi efter tre km till Ålabodarna. Här finns både toalett och energipåfyllning för den som är hungrig. På Ålabodarnas hamnkrog kan man få sig en bit mat, och annars finns en kiosk med glass om man är på det humöret.

Ålabodarna ÅlabodarnaStrax efter Ålabodarna leder en brant trappa upp till Örenäs slott. Här kan man med fördel bo under sin Skånevistelse eller njuta av den goda mat som bjuds.

Örenäs slottSka man vidare mot Borstahusen får man ta sig ner för trappan igen och fortsätta vandringen längs havet. I alla fall en stund, för sen är det dags för benmusklerna att jobba. Via en brant uppförsbacke i Sundvik tar vi oss upp på höjderna igen. Passerar en hage med alpackor som för dagen håller sig lite i bakkant. Annars är de festliga djur som lämpar sig väl för en photoshoot. Vi får nöja oss med kor. De ligger över stigen och rör sig inte en millimeter när vi försöker smyga förbi. Förmodligen är de vana vid vandrare och låter sig inte skrämmas.

Vi närmar oss Hilleshögs dalar nu. Efter att precis ha kommit ner till havsnivå ska vi alltså upp igen. Via en lång trätrappa. Men den utsikt som väntar är värd all mjölksyra. För en sekund glömmer vi havet, och fokuserar på själva backarna. Det är som ett stort, kulligt, härligt grönt fält som uppenbarar sig. En liten stig  visar var vi ska ta vägen: först ner och sen upp igen. Och mitt i allt det gröna blomstrar gullvivorna och sprider färg.

Och mer färg ska det bli. Turkost till höger där vattnet finns. Knallgult till vänster där rapsen precis har slagit ut.

Vi har nu bara ett par mindre backar kvar innan vi är nere på platten igen. Här väntar den sista biten till Erikstorps Kungsgård och den efterlängtade lunchen. På den grusade gången finns skyltar som vittnar om att man springer intervaller här. Det finns också ett vindskydd för den som vill övernatta eller bara ha en utelunch. Vid Lill-Olas badstrand och Mötesplats Borstahusen som vi strax kommer till finns toaletter, badbryggor, minigolf och utegym. Om man behöver kyla av sig eller bara stärka upp överkroppen lite. Här kan man också övernatta i stugor eller tält.

Så här i maj briljerar inte temperaturerna, och nu lockar lunchen. Så vi passerar faciliteterna utan att stanna och går direkt till restaurangen.

kvarteret erikstorpKvarteret Erikstorp erbjuds dagens lunch, såväl som en bistromeny och a’la Carte. Lite beroende på vilken dag och tid man kommer. Vi ska prova dagens lunch. Och jag är en kräsen kund med god aptit…

Dagens rätt är en Cevapcici med rostad potatis, ajvar, grekisk sallad och yoghurt.  Fredrik tar den, medan jag väljer det vegetariska alternativet med bönor och linser istället för järpar. Filtrerat vatten och bröd ingår också.

kvarteret erikstorpTyvärr tillåter inte vädret att vi sitter ute i den fina trädgården, men inomhusmiljön är mysig så det går ingen nöd på oss. Maten är är fräsch och full med smak. En typisk Anna-mat, och dessutom i bra mängd så man inte behöver gå hungrig där ifrån. Helt klart värt ett besök.

Vi sitter kvar länge eftersom himlen precis öppnat sig där ute. Mycket nöjda med dagens utflykt!

Logistiktips:

Parkera vid Rydebäcks strand och vandra söderut. Ta buss 218 tillbaka till Rydebäck.
Ta tåget till Rydebäck, vandra ner mot stranden där leden startar, och ta tåget hem från Landskrona.
För fler tips om övernattning, matställen och vandring, se: ilandskrona.se

Aktuellt

Girigburk

Helsingborg marathon har pga pandemin blivit av med sin klädsponsor. De resonerar också högst relevant kring det hållbara i att överproducera en massa t-shirts som i många fall inte kommer till användning. I ett mail ombeds vi besvara om vi trots allt vill ha vår t-shirt i september…

Såklart är det enda rimliga svaret nej.
Jag har miljoner lopptishor som skräpar. Ofta är det dessutom fel form, fel storlek, för blaffiga sponsorloggor eller obehaglig kvalitet. Just Helsingborgs är fina, men som sagt, jag behöver inte fler.

Om det inte vore för att jag samlar på dem…
Eftersom jag stakat ut mitt mål att springa de 30 första upplagorna vill jag ju ha en tröja för varje år. Så att jag under månaden innan mitt 30:e lopp kan komma till PRO-mötet i en ny fancy tröja varje dag och glänsa!

Ja ni fattar. Jag kunde inte säga nej. Fast jag både tycker synd om miljön och om Helsingborg marathon som inte har en klädsponsor som skänker tröjan till mig.

Förlåt.

 

Aktuellt

Morgonspring

Det jag saknar mest med att jobba hemma är mina tisdagsmorgnar. På den tiden allt var som vanligt sprang jag i Malmö då.

Varje tisdag tog jag ett übertidigt tåg till Malmö. Sprang längs ribban vid lagom blåst och inne i parkerna när vinden blev mig övermäktig. Jag njöt av soluppgångar och krigade i regn. Nickade i samförstånd till mötande löpare längs stranden och blev omcyklad av fancy city-folk på väg till dagens dagsverke.

Ibland kom jag vilse men oftast kom jag rätt. Bytte om på Nordic Wellness vid stationen och gjorde mig redo för belöningen. En morgonkaffe med mig själv. I säkert en halvtimme scrollade jag instagram, tittade på folk, njöt av kaffet och studerade livet utanför. Sen var jag redo att jobba.

Jag sprang i Malmö i lördags och kände hur jag saknade stadspulsen och kaffestunden. Och själva känslan av att springa på morgonen.

Därför gick jag ut i morse.

05:50 lämnar jag huset och smyger iväg. Det är långt ifrån stadspuls och knappt en människa vaken. Istället cruisar jag runt bland körsbärsblommor och rapsfält. Jag kan inte ens kalla det morgonjogg. För jag joggar inte. Hela kroppen är i synk. Jag känner mig spänstig och med ett löpsteg enligt skolboken. Kanske är det bara i mitt huvud, men känslan är sån.

Jag har min egen kaffebar att gå till efteråt. I mitt eget kök som dessutom serverar en gröt i världsklass.

Det var inte precis som förr men bra ändå. De snoffsiga människorna på väg till jobbet får jag se en annan dag!