Aktuellt

The queen of step up

Jag är iväglurad på body step av dottern, som sen ställt in sin egen medverkan. Jag är själv. Ensam. Bortkommen bland vana steppare. Nervös.

Instruktören hälsar välkommen. Hon är i min ålder. Såklart. Vem annars steppar liksom? Klientelet är i samma åldersgrupp. Jag smälter in. Ingen har amerikasockar och alla ser högst normala ut. Men är det ett kafferep jag kommit till? Alla pratar med varandra. Så brukar inte den normala svensken bete sig. De skrattar. Förklarar för instruktören hur fantastiskt roligt det är med step. Att man ALDRIG kan få den känslan på något annat pass. Förväntningarna växer sig höga som träd. Vad ska jag få uppleva? Är det himmelriket?

Så frågar instruktören om det är någon som är ny och jag får villigt sträcka upp min hand. Body step har jag ju faktiskt bara provat en gång för tio år sedan. Att jag har en tio år lång karriär som step-instruktör innan dess bör ju vara preskriberat. Jag vet ju inte alls vilka coola moves som tillkommit på den här sidan sekelskiftet…

Jag tänker att hon väntar sig att jag ska gå åt fel håll, och inte förstå ord som mambo chassé och pivot turn. Men jag ska visa henne…

Det tar ungefär fyra steg. Sen är jag 23 år och har telepaterat mig till TRÄNA i Umeå. Det var där jag inledde min karriär som aerobic- och stepnörd. Jag har en sport-topp med Nike Swoosh och jazzballor. Är typ coolast i hela stan. Fast bara i min fantasi. För nu står jag med ett gäng femtioåringar i en sal i Malmö. Med sportbh:n väl dold under ett linne. Men peppen är total. Det klappas i varje paus. Folk har leenden från öra till öra. Det är rörelseglädje och nostalgi i ett enda stort fint paket.

Och jag är likadan. Sätter varenda steg. Fånler åt mig själv i spegeln och önskar att festen aldrig ska ta slut.

Fast berätta inte det för någon…

 

Aktuellt

I onödan fast ändå inte

Jag har vaccinationstid kl 08:30 och tänker att jag säkert får feber. Därför måste löpningen göras tidigt. 06:00 smyger jag ut genom dörren, innan en enda kroppsdel hunnit vakna…

På ett helt klanderfritt sätt springer jag min runda, kokar gröt och duschar SAMTIDIGT, och befinner mig på vaccinationmottagningen två minuter innan utsatt tid. Sprut-tanten är minst lika effektiv. I ett tjillenix är nålen i armen, och plötsligt sitter jag i 15-minuters-väntestolen för tredje gången.

Resten av dagen har jag väntat på feber och andra symtom som hade gjort det omöjligt att springa. Men inget kommer.

På så vis har jag liksom sprungit jättetidigt i onödan. Jag hade ju kunnat springa nu…

Fast ändå. Vem vill gå ut i duggregn klockan 16:35? Det känns ju faktiskt mycket mysigare att hoppa upp i soffan med en av alla tidningar som damp ner i brevlådan idag!

(Och för er som väntar på en recension av gårdagens rafflande body step…. stay tuned, den lämpar sig bäst på en fredag!)

Aktuellt

Hur det hände sig att jag ska gå på bodystep…

Dottern ville prova Body step. Ni som var med på nittiotalet kan det där med step. Upp och ner på en bräda till klämkäck musik. Gärna i amerikasockar…

Hur som haver. Jag offrar mig att följa med. I ett svagt ögonblick får vi med Fredrik också. För den ultimata familjeförnedringen. Veckan går och idag är det dags. Fredrik avbokar pga covid och dottern pga jobb. Och plötsligt är det bara JAG som ska gå på Body step.

Med eller utan amerikasockar, jag kommer gå all in. Snurra åt fel håll och snubbla på brädan. Jag kommer få träningsvärk i vaderna, stuka några fötter och i morgon fundera på om det var en sån smart uppladdning inför Tjörnarparen…

 

Aktuellt

In between jobs

Idag kickar jag igång mitt instruerande i Malmö. Jag har ett schema som bara funkar om man bor tre minuter från gymmet. En cykelklass kl 17 och en yoga kl 20:25.  En alldeles perfekt lång paus för dusch, middag och bloggande…

Men när klockan närmar sig åtta börjar morgonmänniskan att såsa till. Fundera i banor av soffa och filt. Men filt alltså, det finns ju yogasalen. Och på mattan kan man ligga raklång. Yogafolket borde kanske vara lite oroliga för att det kommer att bli en 45 minuter lång savasana….