Aktuellt

Ett fem mil långt fotbad

Ni har nog inte missat att jag ska springa Tjörnarparen 50 K på lördag. Jag tror jag börjar bli lite tjatig i ärendet. Men jag är nervös och ni är mitt bollplank. Det är er jag måste avreagera mig på. Ni får bara stå ut. På söndag är det över… 

Det enda jag egentligen är säker på är att det kommer att bli blött. Bilden ovan är från idag. Och innan lördag ska det komma både regn och snö! Hur vet man om man ska välja båt eller skidor?

Fast det som oroar mig mer än blött är is. Det ligger minusgrader i prognosen och den där sjön kankse plötsligt är en skridskobana. Vill. Inte. Springa. Dubbat!

Fredriks förmodade DNS gnager också lite. Risken att det blir en väldigt lång och ensam dag på stigarna. Med ett par vildsvin i hasorna!

Men det blir som det blir. Och eftersom mitt humör är matstyrt har jag redan planerat en smärre picknick i löparvästen. Så ser ni någon som sitter på en stubbe och mumsar pizzabullar så är det med all sannolikhet jag. Dricker jag kaffe också så vet ni att DNS-Fredrik har lyckats med sin tankeläsning!

Men alltså. Helt förfärligt ska det väl inte behöva bli. Lite blöta fötter har väl ingen dött av. Jag tror jag kommer att älska det. Och skriva en speedad racereport efteråt. Så som det brukar gå till. Fem dagar kvar…

 

Aktuellt

Sleep cycle

Vi har en sömnutmaning på jobbet. Fyra veckor där man registrerar sin sömn via appen Sleep Cycle, och via små filmer lär sig mer om hur man ska förbättra den. Gott så. Men ibland bli man lite förvånad…

Idag säger appen att jag har haft kinkiga barn i sovrummet! Mig veterligen är min stora tjej i i Italien och min lite yngre är ju ändå 18…  Visst är hon lite kinkig ibland men jag tror faktiskt hon är oskyldig!

Som tur var spelar appen in alla ljud och jag kan konstatera att det är katten som varit kinkig! Förutom det blir jag anklagad för att snarka, men det är helt otvivelaktigt min covidsnuviga bättre hälft som är skyldig till de ljud som närmast liknar en gris.

Det enda jag hittills faktiskt varit skyldig till är harklingarna som blev mitt covid-signum. Och ett prat-i-sömnen som jag tyvärr inte lyckades tyda. Mer än: ”Jag tror att….. mummel…mummel….mummel….” och något som med vild fantasi kan tolkas som GRÖT.

Ja ni hör. Jag har fått en ny morgonhobby. Att lyssna på roliga ljud. Något ska man ju roa sig med när det är raceweek och man ändå inte får träna så mycket som man vill!

Aktuellt

Tjörnarparen – 6 dagar till start

Det är nu man ska stänga av sociala medier och gå lyckligt ovetande in i sin egen bubbla. Det är 6 dagar till start och det är Tjörnaparsnack ÖVERALLT!

Tjörnarparen

Någon har sett vildsvin mitt på dagen och många är bilderna där stigen förvandlats till en sjö. Ett par hotande minusgrader och vi kommer bergis få åka skridskor också. Folk har liksom lagt fram sin race outfit på köksbordet! 6 dagar innan!!! Fattar inte. Ska de äta bland svettiga trailskor i 6 dagar? Och ska de inte använda favoritstrumporna på tisdagens pass?

Jag är ingen stirrig typ. Egentligen lite för ostirrig för mitt eget bästa. Läser typ PM i bilen på vägen till loppet. Och kommer på, ett par timmar innan avfärd, att säkerhetsnålar inte ingick i nummerlappsutskicket. Det har hänt att jag kommit till New York utan löparskor och panikköpt gel av en privatperson på väg upp till Stockholm marathon. Men det är lite skönt med ostressen. I alla fall till paniken kommer…

Inför lördagens lopp oroar jag mest över Fredrik. Det skulle ju bli en heldagsutflykt med fika och fotbad. Långa samtal, photoshoots och gemensamt ont i fötterna. Men alltså, han provjoggade idag. Post-covid-joggen varade i 2,5 kilometer. Sen ville inte kroppen mer. På lördag ska den vilja 50 km…

Asfaltmaror springer jag helst själv, i min egen värld. Traillopp i ensamhet är öken. Jag måste hitta en backup-kompis! Dags att spana in startlistan…

Aktuellt

Löpningens dag 2022

Första lördagen i februari är det löpningens dag. Det har bästa Ingmarie sett till! Och en sån dag måste ju firas!

Vi firar traditionsenligt på Stävie Trail-banan och har bjudit in till löpfest i det lilla formatet. Med tramsiga tävlingar för att höja partyfaktorn. Vinsten såklart en semla!  Men först ska vi bättra på markeringarna…

Är på plats 08:30 för att springa ett varv med färgburken. Fredrik som är vaccinationssjuk printar semmelpresentkort och skickar ut mig med sprayfärgen. Såklart fungerar den inte. Gasen är slut och Fredrik har telefonen på ljudlös. Ett varv senare är banan fortfarande utan kompletteringspilar. Då har Fredrik (som fortfarande inte sett mina desperata rop på hjälp) kommit till tävlingsområdet UTAN mer färg.  En biltur senare och ett rejs genom skogen så har jag i alla fall markerat de 200 mest kritiska metrarna på banan. Och nu är jag lite svettig. Men. Alla kan banan. Och man kan inte komma jättevilse i en väldigt liten skog. Vi chansar och håller tummarna för att alla hittar hem.

Hur som haver. Personerna börjar strömma till. Några med hemmagjorda nummerlappar för en chans i snyggaste-nummerlapps-tävlingen. Några med strumpor på huvudet, för chans i kreativa-strump-outfit-tävlingen. Och vissa har VÄLDIGT många Stävie Trailbuffar på sig i tävlingen där flest vinner!

Men bäst av allt. Vi har en semmelgenerator. Där alla löpare får trycka på en knapp och de riktigt lyckliga vinner en semla.  Ja ni hör vilket barnkalas jag roddat ihop!

 

Ja, vi sprang också förstås. Och kröp…

Nu är det 4 veckor till det riktiga loppet. Det kommer bli grymt!