Aktuellt

Raps. Fortsättningen…

Det finns miljoner anledningar att träna. Raps är en…

Dagens träning har ett enda syfte. Att hitta raps. Därför väljer vi cykel framför löparskor. Fredrik har valt runda och garanterar riklig förekomst av gult. Gott så.

På årets andra runda känner jag mig stark som ett troll bland rapsfälten. Lyckligt ovetande om att känslan inte alls har med min himlastormande fysik att göra, utan det faktum att vi får ALL medvind först…

Livet är inte fullt lika njutbart när vi vänder hemåt igen. Men det kompenserar vi med fika på Atriums uteservering. Frågan är om jag ens behöver förklara hur god den där kakan var…

Race reports

Race report: Lundaloppet 2022

Vi har gissningstävling i familjen och det gäller att pricka sluttiden så nära som möjligt. Vi har skrivit på lappar och förseglat kuvert. Jag har gissat att jag ska springa på 49:27. Det gör jag inte…

lundaloppet

Med tanke på Vårruset i måndags, där jag klockade 22:20 och dessutom tyckte det var jobbigt, har jag inte en tanke på sub 45 på dubbla distansen. Men den här maskinen funkar ju inte som andra ska det visa sig.

Starten går 13:30, en jobbig tid för en som behöver lunch klockan 12 men inte vill vara proppmätt på loppet. Vi får lösa det med någon slags frukost nummer två för överlevnad. Funkar hyfsat med undantag för lite håll i Botan.

Hållet är dock inte det värsta i Botan. Det är gruset. Decimeter-djupt och fruktansvärt svårsprunget. Jag springer på stället och kommer inte fram. Då är det ändå andra grusomgången på banan så jag borde vara van. Den inledande rundan i Stadsparken var även den som ett gigantiskt grustag. Hallå, VEM tömde 20 lastbilar grus bara för att se mig sur och kinkig? (Fast ärligt talat ser jag inte jättesur ut på bilden…)

Jag har startat med 45-ballongen med tanken att hänga ut så länge det går. När vi kommer ut på fast mark känns det som 45-ballongen tappar fart. Jag är pigg och lägger mig lite före. Tänker att han nog kommer i fatt snart så jag kan ta rygg igen. Men han kommer aldrig. I alla fall inte riktigt än…

Solen skiner och tröjan är varm. Fredrik har tvingat mig att ta klubbtröjan trots att jag helst springer i min luftiga rosa. Det är allmänt hyfs när man är med i förening säger han och jag lyder. För den här gången. I Helsingborg kommer jag aldrig att vara hyfsad…

Den rosa tröjan sitter i stället på dottern, tillsammans med mina tights och mina gamla skor.  Jag får grava identitetsproblem och vet egentligen inte om det är mig själv eller henne jag ser.  Men nu ska jag äntligen få bevisat om det är jag eller tröjan som sätter farten när jag springer lopp.

Banan är fin men långt ifrån rakt fram. Det är svängar åt alla håll, trottoarkanter, backar och det berömda gruset. Jag är pigg till Botan och den andra omgången grus. Då stumnar det helt. Och den gröna fartballongen smyger förbi. 45 minutersgränsen rinner mig ur handen. Tror jag.

Som gubben i lådan dyker hejarklacks-Fredrik upp i Lundagård och skriker åt mig att springa ifatt ballongen. Gör det själv fräser jag inombords för jag har redan insett att det är kört. Genom Lunds centrala delar försöker jag suga åt mig så mycket pepp som möjligt från hejarklacken och folket på uterserveringarna. Nu är målet inom räckhåll. Jag har ingen koll på tiden utan matar på efter bästa förmåga.

När jag kommer in på upploppet tickar klockan på 44:51. Tänker inte på att det är bruttotid utan växlar upp. Jag. Ska. Under. 45!

Vet faktiskt inte hur jag lyckades, för jag glömde titta upp på klockan. Nettoresultatet visar 44:40. På sekunden dubbelt så mycket som efter 5 km Vårrus.  Jag är fasen en klocka!

Nöjd och glad efter målgång. Mindre nöjd med resultatet i gissningstävlingen. Jag failade totalt på mig själv med nära 5 minuter fel. Dotterns pojkvän var mer lättgissad. Där var jag bara EN sekund fel!

Och i frågan om den rosa tröjan, så springer den inte helt själv. Den vita vann över den rosa. Men den rosa var uppenbarligen lättare att hitta för hejarklacken.

En härlig genomkörare inför Köpenhamn. Som inte riktigt kommer gå i samma kilometerfart. Någon måtta får det vara…

Aktuellt

Längtan efter raps

Förra året var jag fömodligen densom hade flest rapsbilder på hela instagram. En gång blev jag till och med ertappad av en rapsbonde med foten i klistret. Eller i rapsfältet. Fast egentligen inte I. Utan bara mycket nära. Som nybliven Malmöbo är det VÄLDIGT ont om gult i mitt flöde…

Jag har inte ångrat flytten en enda gång men nu saknar jag tamejtusan raps. Därför smider jag planer.  Men motarbetas lite…

Tänker att jag kan cykla till vår tomt i Skyrup på söndag. Det är åtta mil och massor av raps. Dessutom slipper jag tre timmar av vedklyvning som är själva anledningen till att vi ska dit…. Supersmart.  Tycker en av oss.

I teorin hade jag kunnat springa från Lund till Kävlinges Mat & Öl-festival i morgon. 14 kilometer raps för en hamburgare och tåget hem. Lysande om det inte vore för Lundaloppet på lördag. Det hade ju varit trevligt med pigga ben!

Och sista möjligheten: Att springa en sväng utanför Lund på vägen HEM från Lundaloppet. Då när man kan unna sig att vara hur trött som helst.

Alternativ två blir det inte.  Vilken av de övriga två det bli beror på vilket humör Fredrik är på, och hans humör är omvänt proportionerligt till hur stökigt vi har hemma. Jag ska nog gå och städa lite….

Aktuellt

Göteborg – fortsättningen!

Jag lovade er en fortsättning på Göteborg. Det som hände när löpteknikkursen var slut. När hjärnan var mättad av instruktioner, men benen pigga på mer…

Eftersom tiden är knapp optimerar vi med lunch och kaffe på samma ställe. Det är Viktors kaffe vi är sugna på att testa, efter ett misslyckat försök under GBG FIVE, då vi möttes av en låst dörr…
Vi slår till på en avokado & Mozzarella toast och en latte. Precis så där lovely som det låter.  Och kanske precis det som får oss att piggna till lite. Att kliva upp klockan 04:40 sätter onekligen sina spår framemot lunch.

På agendan har vi Änggårdsbergen. En pärla vi hittade under samma GBG FIVE. En otippad vildmark mitt i Göteborg, alldeles för fancy för att låta bli. Även om man är lite trött.

Vi kör till Högsbo, byter om på en parkering, tillåter oss själva att gå i den branta backen upp till Axlemossen. När den flackar ut tar vi några löpsteg innan Fredrik konstaterar att hans ben inte ska springa. De tog stryk efter en tävling för två veckor sedan och har inte återhämtat sig. Jag får springa själv. Jag och mitt obefintliga lokalsinne.

Det är skyltat åt två håll, Eklanda och Botaniska. Om jag springer fram och tillbaka åt båda hållen får jag ihop en sexkilometersrunda. Det känns lagom med tanken på tiden och långpasset dagen innan. Men det var det där med lokalsinne! Och andra människors förmåga att skylta banor.

Det finns plötsligt två Eklanda. En hage och en skog. Det är bara gissa och hoppas på tur. Ibland finns ingen Eklanda. I alla fall inte åt det håll jag kommer ifrån. Vänder man sig om kan man dock ha tur att se skylten. Fast det spelar ingen roll. För här är fantastiskt och varje extra meter är bara en extra meter till energiboostkontot. Det är skog och vitsippor. Höjder, utsikt, mossor och dammar. Plötsligt hittar jag ändå till Botaniska. Jag vet att det är magiskt att fortsätta här, men nu behöver jag vända.

9 kilometer senare är jag fylld till brädden med ny energi. Och förstår inte hur jag kunnat missa detta ställe i alla år.

Änggårdsbergen alltså. Dagens tips till alla med lika dålig Göteborgskoll som jag!