Jag valde bort Malmöloppet i år till förmån för annat roligt, men kunde såklart inte låta bli att gå dit och heja. Jag har inte pratat med någon efteråt, och det är möjligt att jag feltolkar, men det kändes något kaosartat…
Vi kommer till startområdet 2 minuter innan start. Det finns två startbågar men inga människor vid någon av dem. Musiken pumpar högt som om det vore uppvärmning, men ingen rör sig. Vi börjar ana oråd…
Kanske har informationen gått ut tidigare men när klockan är 14:00 är det knäpptyst. Vad händer? Förutom att regnet öser ner….
Plötsligt går förvirrande information ut om vilken runda som startar var? Här hade man kunnat hänvisa till distans, men speakern pratar Cityrundor och Havsbrisrundor. Och hälften verkar inte ha en aning om namnet på rundan de ska springa… Folk går åt alla håll.
Loppet är upplagt så att du inte behöver välja distans i förväg. Du anmäler dig förvisso till en distans men sen kan du förlänga eller förkorta som du vill… Något som skapar viss förvirring i resultatlistan sen. Där vinnaren på 20 km kom i mål på 18 minuter. Men tillbaka till loppet!
30 minuter efter tidtabell drar det ihop sig till start i loppet för de som börjar med Havsbrisrundan. 20 minuter tidigare har löparna kommit iväg som börjat med den andra, och som kanske nöjer sig med 5 km. Eller kanske inte.
Men först Friskis. Snabblöparna längs fram i starten drar en djup suck över ännu mer försening när de äntligen trodde att de skulle få springa. De lämnar startfållan och springer runt lite vid sidan om. I ihållande ösregn är uppvärmning färskvara och den som var startklar för en halvtimme sen är förmodligen rätt kall nu. Men så går äntligen starten. Trots regnkläder och stövlar känner jag mig blöt. Det är inget mot vad deltagarna är.
Vi rör oss mot varvning/målgång och möts av femkilometerslöpare som springer fel. Lagom opedagogiskt sitter denna skylt framför en delning där man inte alls ska ta höger. Det är först efter nästa. Någon man med förstoringsglas kan se om man noterar den lilla tillkomna skriften i brunt…
Problemet löser sig efterhand när deltagarna ser hur de framförvarande gör och bara följer efter. Gott så.
I nästa delning är det femkilometerslöpare som springer rakt fram trots en stor skylt som visar 10 km. Det är inte arrangörens fel, men vis av erfarenhet vet jag att vi löpare inte kan läsa när vi är trötta. Det behövs funktionärer. Och tids nog dyker det upp en! Vi skrattar i smyg åt de som tror de ska springa fem och ofrivilligt råkar springa tio….
De snabba tiokilometerslöparna kommer i fatt svansen på 5 km precis i varvningen. Jag vet inte om det störde dem. Men jag stördes å deras vägnar. En kommentar från speakern att hålla höger hade kanske varit på sin plats.
Pga regnet härdar vi inte ut hela vägen. Får inte se 20-kilometerslöparna komma i mål. Men från bilder på instagram ser området öde ut.
Regn kan vara den värsta partypoopern som finns. I sol hade folk hängt kvar. Ätit picknick på gräsmattan. Njutit av sitt lopp. Nu har alla gått hem fortast möjliga. Mitt medlidande till arrangörerna för utebliven fest. Men alltså svensk sommar kan man ALDRIG lita på. Lite tydligare kommunikation och mer strategiskt placerade skyltar hade man dock kunnat önska…
Reflektioner från sidan alltså. Så nyfiken på vad löparna tyckte. Alla verkade glada men det är man ju oftast när man få springa. I gummistövlar är man ju i regel lite mer bitter. Förlåt för det.
Dessutom undrar jag om man kan jämföra resultat på 10 km om några har sprungit två OLIKA femkilometersrundor och några har samma femkilometersrunda två gånger. Men det är en annan historia.
