Aktuellt

Att kommentera andras val av träningsdos

”Vad säger du när folk kritiserar/klagar/kommenterar ditt val av träningsdos?  Jag vill ha ett svar i bakfickan! Snärtigt svar på tal och ett hållkäftenbra svar. Utan att kränka någon…”

lund runt

Frågan kommer från en kompis som precis bytt jobb. Och jag får tänka till lite. För det är nog faktiskt aldrig någon som sagt något TILL mig om min träning. Vad som sägs bakom min rygg är jag lyckligt ovetande om.

Men jag vet ju att folk snackar. Om allt. Folk är för smala eller för tjocka. Tränar för lite eller för mycket. Äter för mycket kött, för nyttigt eller för slarvigt….  För att gardera sig från skitsnack ska man nog träna två gånger i veckan. Helst zumba. Äta köpekakor på jobbfikat även fast man är mätt och tycka löpning är trist. Då är man nog helsafe.

Oavsett. Det är trams att kommentera andras val. I alla fall nedlåtande. Man kan intressera sig, vara nyfiken och fråga. Men inte med en underton av att personen i fråga är konstig för att den tränar.

Träning är för de allra flesta en hobby. Det borde inte sticka mer i ögonen än att samla frimärken eller spela trumpet. Så det så. En del spelar lite trumpet, en del spelar lagom trumpet och en del älskar trumpet och spelar jätteofta. Precis som med löpning. Och ingen som spelar trumpet ser ner på folk som inte spelar trumpet. Det gör inte vi löpare heller. Vi bara utövar den sport vi älskar. Utan tanke på att sticka någon i ögonen eller uppröra känslor.

Får du kommentarer om din träning?

 

Aktuellt

Tröjan – Fortsättningen…

Mitt i-landsproblem från förra veckan väckte oväntat stort engagemang. Och helt uppenbarligen finns det två läger:

  1. Mästerskapsförespråkarna. De som tycker rosa tröja är underordnat, men som ändå bistår med goda råd hur jag skulle kunna lösa problemet och både ha kakan och äta upp den.
  2. Rosa-förespråkarna. Som tycker rosa är viktigast och att mästerskap är trams.

Grupp 1 är i majoritet och jag har därmed förlikat mig med tanken på att min rosa turtröja ska få ligga hemma i garderoben under årets lopp. De förslag som getts som lösning på mitt problem är:

  1. Klippa pannband av turtröjan och ha på huvudet.
  2. Färga klubbtröjan rosa.
  3. Ha klubblinnet utanpå den rosa tröjan.
  4. Klipp ut klubbloggan och klistra fast den på tröjan
  5. Bär rosa keps och strumpor för att kompensera bortfall av tröja.
  6. Lägg i en motion till styrelsen om att byta klubbfärg.
  7. Byt klubb till Lunds OK.

Jag tänker att linne på tröja är varmt och knöligt. Och pannband är inte min grej på sommarhalvåret. Inte keps heller. Det är aldrig min grej. Styrelsen hinner nog inte pröva min motion på två veckor och alltså Lunds OK…. jag vill inte behöva ha pösiga orienteringisbyxor! Känns också onödigt att klippa sönder klubbtröjan för att komma åt loggan!

Då återstår att färga linnet eller bära rosa strumpor. Och jag är nog för feg för det första…

Så strumpor får det bli.

En låne-tröja skickas från Båstad i detta nu. Jag har lovat att svettas med försiktighet…

Aktuellt

Sista långpasset gjort

Med ett uns av sorg är sista långpasset inför Helsingborg marathon gjort.

Jag älskar långpass. Det är egentid när den är som bäst. Men också bästa sättet att umgås. Idag kör jag solo och lyxar jag till det med Finjasjöleden. Gläds åt vetskapen att vårt fritidshus kommer att stå nästan PÅ leden.

Det blir ett underbart sista långpass. Nu väntar två veckor med mindre träning och mer tid över. Det är förvisso skönt, men med ett hyfsat stort inslag av långpass-saknad och klättrande på väggar.

Jag behöver en ny hobby. Kanske är det är nu lägenheten blir städad…

 

Aktuellt

Solskenscyklist och allväderslöpare

Cykelrundorna har blivit färre sedan vi flyttade till Malmö. Det är inte lika enkelt att ta sig ut och det finns inga alternativa väderstreck om man vill parera motvind. Det går ju liksom inte att cykla ut i havet….

Därför får man alltsom oftast motvinden sist. Ett skräckupplägg för den som är allergisk mot motvind. Första halvan är jag i toppform, kungen av cykling och odödlg. Sen är det dags att vända…

Härligt ändå att komma ut. Man vet aldrig hur många pass det är kvar därute. Innan höststormarna och mörkret tar vid. När besväret att klä på sig är större än nöjet att cykla. Tidpunkten inträffade i november 2020 och i september 2021. Återstår att se när 2022 drar ner rullgardinen!

För ja, jag är en solskenscyklist. Men lyckligtvis en allväderslöpare! Hur gör du med träningen när det blir mörkt och kallt?