Det lät ju fancy i teorin. Min gratis-utflykt till Lund med fika. Då hade jag inte räknat med att vakna med blytunga ben…

Det är medvind hela vägen och ändå kommer jag inte framåt. Jag är tamejtusan trött innan jag passerat Kirseberg. I Lomma sörjer jag att det inte är Espresso House som är målet för utflykten, och funderar ett ögonblick på att ta tåget sista biten…

Släpar mina ben hela vägen till Lund och belöningen. Och trots det perfekta löparvädret är det först i soffan på caféet som jag riktigt njuter.

Tunga ben är fasen inte att leka med.
Tågresan hem blir dessutom ovanligt spännande när jag lite för sent upptäcker att biljetten jag lånat av dottern är en studentbiljett. Försöker se ut som en 23-årig plugghäst och det funkar. Oklart om det beror på min skådespelartalang och rynkfria (ehrm) yttre, eller om tågvärden har glömt glasögonen hemma för den finstilta texten om biljett-typ….
1500 kronor i böter hade ju rimmat väldigt illa med vår sparplan!



