Jag badar fortfarande ute. Senast i lördags svalkade jag mig i den skånska oceanen som för närvarande håller 12-13 grader. Syftet är inte att flasha badbilder på instagram för den trenden har nog redan lagt sig. Syftet är att skaffa mig brunt fett…

Någon sa nämligen att kallbad stimulerar bildandet av brunt fett, och med brunt fett på kroppen ska man visst frysa mindre. Sanningshalten i detta har jag ingen aning om, men som jordens största fryslort greppar jag efter alla halmstrån. Och vet ni. Jag tror jag har blivit brunfet!
Det började med de långa tightsen i lördags. Det kändes fruktansvärt varmt och instängt. Jag som ALDRIG blir varm av att springa så här års. Och hur kan tyget på de 30 cm underben som skiljer trekvartstights från långa tights göra att jag typ kvävdes av min egen värme? Jag började ana oråd…
Och i morse. Klockan är 06:30 när jag går ut i den friska morgonen. Termometern står på sju grader och jag har tunn långärmad tröja med aningens för korta ärmar, och de numera berömda trekvartstightsen.
Benen registrerar INGEN kyla över huvudtaget. De är fullständigt i balans. På överkroppen och speciellt runt handleder och händer är jag kall. Samma isande kyla som efter ett dopp. Men jag fryser inte. Det känns bara friskt. Liksom härligt. I ett annat liv hade jag haft vantar och jacka vid den här temperaturen. Nu tänkte jag faktiskt inte ens tanken.
Så passerar jag ett par i shorts. Och jag blir avundsjuk. DET hade känts ännu härligare.
Antingen är jag brunfet eller så är jag helt ovetandes i klimakteriet. Men jag fryser inte. Och att inte frysa är värt varenda dopp jag tagit den här hösten. Längtar redan till nästa!




