Aktuellt

När man inte har någon tid att passa…

Idag är feltänkets dag. Det blir inte många rätt men det blir bra ändå…

Jag är helt ensam mellan 8-16. Drömmen, i vanliga fall. Ni vet det där evighetslånga långpasset utan någon tid att passa. Att komma hem och sitta svettig i hallen och scrolla instagram i fred. I en halvtimme eller två utan att någon undrar var man blev av. Och tallriken som kan stå kvar på bordet medan man duschar. Utan att nån ser. Bara för att man inte orkar…

Men nu har jag en trött höft. En som tycker det räcker med tio kilometer. Jag bör alltså inte springa det där långpasset, men vill inte sitta hemma och vänta. Det får bli ett annat äventyr!

Jag ska cykla till Bulltofta, springa 10 km och cykla hem. Det 12 km cykel och ett alldeles lagom lång löppass. Gott så.

Men jag fastnar i klädlogistiken. Vad ska jag göra med en jacka och överdragsbyxor medan jag springer? Problemet ter sig oöverstigligt att jag  börjar kolla busslinjer. Ett byte på vägen och jag är lost. Men jag kan ju springa dit. Och bara ta ett varv. Här nånstans snubblar den annars hyfsade mattehjärnan. För 6+5+6 är ju mycket mer än tio…

Men det slutar inte där. För Bulltofta är fint och spåren är mjuka. Jag älskar ju motionsspår. Så synd att ha tagit sig ända hit och bara springa ett varv. Förhandlar till mig 2,5-kmspåret också. När jag ändå är här. Och ingen väntar ju ändå där hemma…

Nu är det bara hemvägen kvar. Om man inte skulle passa på att hämta den där handväskan jag glömde i stan igår? Så slipper jag gå ut sen!

Bra idé ju. Trots att löpning med handväska kanske inte går till historien som det mest harmoniska man kan göra. Men kanske satte jag precis en ny trend? Folk tittar i alla fall lite misstänkt. Är jag kanske en livs levande väskryckare? Förklädd till löpare…!

Anyway. Jag blir hungrig tillslut och styr kosan hemåt. Med 22 km i benen slår jag mig ner på hallgolvet. Scrollar instagram i minst en halvtimme.

Och nu måste jag städa undan tallriken. Det är fasen stressigt och ha en hel dags egentid!

Aktuellt

På vift

Jag är på äventyr i Stockholm. Därav dåligt med uppdaterringar. Faktiskt kunde det slutat så illa, att det aldrig blivit några fler uppdateringar. Jag har nämligen sovit högst upp i en sovkupé design SJ, modell tidigt femtiotal…

Vi är tre kollegor som trängs i en minimal hytt, där två par skor liksom tar upp allt golvutrymme som erbjuds. Eftersom jag är yogainstruktör bedöms jag smidigast, och därmed mest lämpad för uppgiften att svinga sig upp till övre däck. Det är bara det att stegen lutar mot väggen och inte mot sängen. Väl uppe på höjderna måste jag därför kasta mig över det avgrundsdjupa hålet som skiljer stegen från sängen. Medan de två kollegorna filmar och tar kort.

Jag överlever.

Jag överlever också arbetsdagen och kvällsdoppet som följer därefter. Jag har nämligen en dejt med bästa Ingmarie. En dejt som för ovanlighetens skull innefattar bad istället för löpning.

Stockholmstemperaturen är lite svalare än den skånska och jag får bita mig lite i underläppen när jag kliver i. Det har redan blivit mörkt och ljuset från husen är helt coolt över vattnet.

Vi avrundar med en falafel innan det är dags för mig att ta mig tillbaka till hotellet. Med tunnelbana! Med Ingmaries tydliga instruktioner och uppföljning längs vägen lyckas jag helt otippat ta mig hela vägen till hotellet, utan att komma vilse!

I morgon fyller jag år. Funderar på att ge mig själv en arla löprunda i present men vetetusan om jag vågar. Tänk om jag inte hittar hem igen. Vore ju synd att missa hotellfrukosten…

Aktuellt

Gästspel i Kävlinge

Nordic Wellness fyller 25 och jag fick frågan om jag ville komma och gästspela i Kävlinges sprillans nya cykelsal. En teamklass med bästa Camilla, och inbjudan helt omöjlig att tacka nej till. Även om utflykten tog fyra timmar…

Är nervös hela vägen dit. Tänk om jag inte känner igen någon. Om alla undrar ”vem är hon?”….

Oron onödig. Jag känner igen ALLA. Bara gamla stammisar. Och plötsligt är allt precis som vanligt. Och så slår det mig! Fasen vad jag saknat det här gänget!

Allt är lite mer anonymt i Malmö. Kävlinges spinnare är liksom världens bästa kafferep. Hoppas jag får tillfälle att komma tillbaka!

Aktuellt

Lugnt och fint?

Trots den minst sagt omotiverande instruktören häromdagen lyckades jag dra på mig massiv träningsvärk i säte och lår.  Därför ser jag fram emot en lugn och fin lördagsjogg med Lördagsgruppen dagen efter.  Gruppen för dagen består av två personer och ett barn i vagn. Jag känner mig trygg med vagnen, då kan det ju inte gå jättefort…

Problemet är att sjuåringen i vagnen tagit lite för god tid på sig för morgonbestyren och hamnat i tidsnöd. Det är därför bråttom till vederbörandes basketträning,  och pappan till barnet sätter av i en sjuhelsickes fart.

Mina stolpiga ben hänger på så gott det går, och det går faktiskt över förväntan. Fartmässigt. Även om varje steg känns som att lyfta fram ett stycke betong. Och när vagnen är lämnad går farten upp ett steg till…

Den glada pappan gläds åt sin nyfunna löparform och säger att den kommit automatiskt efter att han slutade dricka vin på fredagarna. Jag gläds såklart åt hans form men önskar att den vissa lördagar var något sämre.

Till nästa gång när jag ska träna skridskohopp med en butter instruktör, ska jag se till att leverera en flaska vin till mitt löpsällskap på fredag kväll. Så man får chilla lite på lördag förmiddag…