Aktuellt

Stävie Trail 2023

Ni som hängt här ett tag vet att jag anordnar lopp då och då. Vårt största evenemang heter Stävie Trail och går av stapeln i mars varje år.

Stävieåret består av 6 månader av förberedelser, en dags urladdning och 6 månader återhämtning….

Det är under förberedelsetiden vi ska ragga sponsorer, fixa hemsidan, beställa buffar och medaljer, öppna anmälan och göra reklam. Peaken av kaos ligger i februari och sista veckan inför loppet. Det är då som allt ska hända, paniken är total och den stora frågan är: varför gör vi egentligen det här? Men dit är det långt kvar. Nu njuter vi av att försiktigt börja dra i alla trådar. Och det här är det som ligger närmast i pajpen:

10 november. Anmälan öppnar. Strategiskt vald tidpunkt, bara ett par dagar före Fars dag. Så till alla pappor där ute, se till att säkra en slipsfri farsdag och önska dig en startplats!

 

12 december. Lucialöpning i Stävie-skogen. Coolaste grejen! Ett ljusband av löpare i en becksvart skog. Och glögg och peppisar på det. Kom och klä ut dig vetja!

Och dessutom två viktiga beslut. Val av buff-färg och medaljdesign. Vilken buff hade du helst sett på ditt huvud?

 

Aktuellt

Till Lund för en slöjogg.

Runacademy-onsdag och tre timmars bortavaro för en timmes löpgrupp. Brukar vara värt, men inte idag…

Det är löpskolningsintervaller med backruscher. Och en hamstring som protesterar. Uppvärmningen är inget problem, inte löpskolningsövningarna heller. Men när vi ska trycka på skriker den bromsa. Så jag lyder. Joggar när de andra rejsar. Kommer sist och känner mig sämst.

Inför finalen som består av 8×20 sekunder backspurt vänder jag åt andra hållet och tar en slöjogg i min ensamhet.

När vi möts upp efteråt är alla trötta. Deras ben skriker och andningen ansträngd. De pratar om slutet av backen som plötsligt blev brantare. Sådär så att benen tog slut. Blir avis på känsan. Känner mig utanför. Som den som missade festen.

Deppar lite under min nerjogg till tåget. Och undrar vem som är Malmös bästa massör…. Vet du?

Aktuellt

ÖST 2023 – Hur gick jag på den lätta?

Jag skriver något på instagram om att Brösarps backar är fina. Och att jag kan få se dem igen om jag tar långa distansen på ÖST 2023. Långa distansen som i 60 kilometer. Inklusive sandstrand, klapperstenar, säkert 3 mil motvind och en hel del hagel…

Jag avslutar inlägget med frågan om 2023 är året då jag ska våga anmäla mig till 60K? Och som man frågar får man svar. Såklart vågar jag det. Och så litar jag på alla och går och anmäler mig. Tjohej. Lättlurad så in i vassen. Men ändå kul. Det är ju världens mysigaste lopp med världens elakaste målgångstrappa. Och den kommer ju vara minst 7 gånger så elak med 6 mil i benen. Hur tänkte jag nu?

Men jag tror man får en fin ÖST-mugg. Värt ändå!

Aktuellt

Det där med vintertid

Om jag hade fått välja hade det varit sommartid året runt. Fattar liksom inte vitsen med kvällsmörker. Jag hade lät kunnat vrida klockan ett par varv åt andra hållet istället. Så jag slapp känna mig redo för sängen klockan 17. Och bada i beckmörker innan middagen…

Vi har planerat en härlig utflykt till naturen. En kortare vandring längs Verkeån, lunch i det fria, fika på Byvägen 35 och dopp i det blå. Men det var ju det där med klockan…

Naturen är magisk på Österlen så här års. Det är så gyllene att man nästan bländas. Allt flyter på enligt plan tills vi cappuccinon landat i magen och det är dags för det där doppet. Klockan är fem och den där soliga eftermiddagen är ett minne blott. Det är becksvart. Och lite kusligt.

Vi befinner oss i Malmö igen eftersom vi tror att det eventuellt kan finnas lampa på bryggorna här. Det gör det inte. I skenet från mobilens ficklampa hittar jag mig själv och lyckas få av mig kläderna. Håller tummarna för att det inte simmar omkring några sjöodjur, monster eller slemmiga fiskar därnere. För jag ser ingenting.

När vi står längst ner på trappen med vatten upp till axlarna öppnas dörren till den hemliga bastu som finns på brygga 3. En lampa tänds som lyser upp hela havet. Det är två bastubadare som är på väg hem, och som upplyser oss om att temperaturen är 11 grader i vattnet. Jotack, det känns.

Kliver upp och hinner precis hitta handduken innan allting släcks igen. Vilka kläder som hamnar på vilken kroppsdel vetetusan men tillslut känner jag mig varm överallt, och vi kan leta vår väg tillbaka till bilen.

Ett äventyr på en helt vanlig söndag alltså. Och det var bara början, för sen lockades jag i frestelse…

Stay tuned för den rafflande fortsättningen.