Runacademy-onsdag och tre timmars bortavaro för en timmes löpgrupp. Brukar vara värt, men inte idag…
Det är löpskolningsintervaller med backruscher. Och en hamstring som protesterar. Uppvärmningen är inget problem, inte löpskolningsövningarna heller. Men när vi ska trycka på skriker den bromsa. Så jag lyder. Joggar när de andra rejsar. Kommer sist och känner mig sämst.
Inför finalen som består av 8×20 sekunder backspurt vänder jag åt andra hållet och tar en slöjogg i min ensamhet.
När vi möts upp efteråt är alla trötta. Deras ben skriker och andningen ansträngd. De pratar om slutet av backen som plötsligt blev brantare. Sådär så att benen tog slut. Blir avis på känsan. Känner mig utanför. Som den som missade festen.
Deppar lite under min nerjogg till tåget. Och undrar vem som är Malmös bästa massör…. Vet du?
Inga kommentarer