Aktuellt

Dubbelfryst

Mina barn är stora men jag kan inte låta bli att hitta på jul-lekar och uppdrag till dem när vi ses på jul. Idag var det dags att samla fotomaterial till årets upplaga av foto-orienteringen. Löpandes såklart. För att göra två flugor på smällen… Jag har ju en lucka i springkalendern att bocka av!

När vi kommer till brottsplatsen, vår soon to be fritidshus/julstuga, visar temperaturen minus 6 grader. Och jag har bara tjockvantar, inte tjocktjockvantar som jag behöver vid den temperaturen. Det ska straffa sig.

Jag springer ner till sjön och hoppar sedan på Skåneleden i riktigt Hovdala. Fotar fågelholkar, fancy portaler och skyltar. För varje gång jag tar av mig vanten för en bild blir den aningens kallare. Och varje försök att stoppa ner mobilen i midjebältet blir mer och mer hopplöst. Fingrara liknar fiskpinnar och går inte längre att styra.

I den evighetslånga backen upp till Trähuset får jag tillfälligt upp värmen igen. Just när det är dags att fiska upp mobilen och ta av vanten igen…

Försöker ta en annan väg tillbaka men kommer bort mig lite. Rundan blir 3 km längre än tänkt och varje minut extra ökar risken att fingrarna liksom ska ramla av. Fryser så jag mår illa när jag öppnar dörren till sportstugan. Tur att att den pga anledning är uppvärmd till hela 15 grader…

Hoppar upp och ner tills fingrarna återfått hyfsat normal färg. Då slår det mig att jag inte ännu badat veckans vinterbad…

Tillbaka mot Malmö brassar vi stjärtvärme, rattvärme, kupévärme och alla sorters värme som kan tänkas finnas. Häller i oss en alldeles för varm latte innan vi svidar om till badkläder och ger oss av till havet.

3,5 grader i vattnet är flera grader varmare än luften, men det är fasen inte varmt. Den där isande vinden som skär genom kroppen på väg ner för trappan. Doppar mig och stannar kvar tills andningen lugnat sig. Går upp och sveper in mig i Fredriks åttiotalsbadrock som numera heter något så fancy som Dryrobe. De röda sockiplasten vetetusan om de fått något modernare namn efter 40 år…

På väg in från bryggan skakar jag tänder så jag blir orolig för emaljen. Tårna saknar känsel och fingrarna har återgått till fiskpinnar. Till nästa vecka har jag lokaliserat två förbättringsmöjligheter:

  • Handvärmare att stoppa ner i vantarna efteråt
  • Badhandskar så att det går att hålla i ledstången
  • Varmare skor till efteråt
  • Bettskena….

 

Aktuellt

Det där med distans

12 km är min standarddistans. Den som känns precis lagom lång. Nästan alla mina pass är just 12 kilometer. Utom på långpassen då.

11 km känns för kort och händer mest av tidsbrist på någon morgonlöpning. För att jag åtminstone ska hinna torka svetten ur pannan innan första Teams-mötet. Jag vet inte varför jag hakat upp mig på siffran 12. Och varför det skulle vara den mest optimala distansen of all times.

Anyway. I min springkalender är distanserna mellan 5 och 12 kilometer långa. Jag har betat många 5:or och 6:or senaste dagarna och när lucka 10 visar 12 kilometer sätter jag nästan i halsen. Plötsligt känns 12 kilometer som två varv runt solen. Hur ska jag ens orka springa SÅ långt?

Tar mig till Bokskogen för att få lite variation på löpartema. När man springer kort och varje dag ser man liksom samma gatstenar hela tiden. Behöver något nytt och fräscht. Och det får jag. I form av snö och höstiga träd, men framför allt i form av…. BACKAR!

För den vars rundor knappt når 10 höjdmeter är Bokskogen närmast att jämföra med Mount Everest. Den sprittande känslan i benen under de första vintriga kilometrarna försvinner ganska snabbt. När pulsen inte lämnat halsgropen på lite för länge, och när mjölksyran stumnat hela aktersidan.

Tar mig runt mina tolv, och konstaterar att 12 kilometer är jättelångt. Och undrar om jag någonsin kommer orka springa så långt igen…

Fast det ska jag. Annars får jag ju reklamera både julkalendern och Bokskogen.

 

Aktuellt

Julskorna

AW med tema Ugly Christmas Sweater och jag toppade men mina bästa julskor! När man får chansen att använda dem mer än två gånger per år!


Det krävde en djupdykningsinsats i det överbelamrade källarförrådet och en fem timmar lång fotsvettsbonanza men det var det värt!

Nu vilar de sig i form i ett skåp på jobbet inför årets nästa två insatser: Tomtelöpning den 18 december och julafton!

Och i år hoppas jag få en lite mindre stressfylld start på Tomtelöpningen än förra året. Julefrid heter det väl…

Aktuellt

”Får” – inte ”Måste”

Kollegan ber om hjälp att komma igång och jag går igång på alla cylindrar. Att få igång folk är det roligaste jag vet.

Jag föreslår en mjukstart med julkalenderspromenad. En lunchpromenad till utegymmet  med inslag av valfri styrkeövning i det antal som motsvarar dagens datum.

Jag förklarar:

”Idag får du göra 8 marklyft! I morgon får du nio armhävningar!”

Och så låter jag säker jättelycklig på rösten.

Så lägger kollegan märke till mitt ordval. Att hon FÅR göra övningarna. Som ett privilegium. Något kul och bra. En present i en kalender. Medan hon tänker i termer av MÅSTE.

Och där är ju nyckeln till allt. Hur man tänker på träning styr ju hur roligt det blir!

I morgon jobbar vi på kontoret. Då ska hon få äran att skutta upp för trappan tio gånger. Iförd UGLY CHRISTMAS  SWEATER.  Själv håller jag såklart henne sällskap i mina UGLY julskor. Är det jul-AW så är det.