Vi har knatat skåneled i helgen. Avverkat sträckan Vittsjö-Osby och därmed samlat samlat drygt 80 mil av ledens 130-nånting.
Etapp: 9 (Vittsjö-Verum) och 8 (Verum-Osby)
Hur: Bil till Osby. Tåg via Hässleholm till Vittsjö.
Svårighetsgrad: medel-lätt. Grusvägar, skogsstigar, sköna små stigar och en längre asfaltraka in mot Osby.
Klockan ringer 04:30. Det är vad som krävs för att vi ska hinna med den ganska långa resan, den 34 kilometer långa vandringen OCH ta oss tillbaka hem till en sen trerättersmiddag som dottern lovat fixa. På grund av ruskigt söndagsväder väljer vi att inte övernatta denna gång utan vandrar klart allt under lördagen. Ett klokt beslut ska det visa sig…
Efter 90 minuters bilåkning parkerar vi i Osby och tar tåget till Hässleholm. Där hinner vi in på Espresso house och fyller på med cappuccino och lite medhavd nödproviant till turen. På 34 kilometer hinner man ju fika en del!
Från Hässleholm har vi ytterligare 20 minuter tåg till Vittsjö där vår vandring börjar.
Vi kommer relativt snabbt bort från bebyggelsen och cruisar runt i skogen med sjöutsikten vid vår sida. Sjön är en välkommen variation från tidigare rundor som varit väldigt mycket just skog, och vi njuter allt det blåa. Det är varmt och kallt på samma gång. Temperaturen är blygsam men solen värmer. När den är framme…. Den roar sig dock med att leka gubben i lådan med oss och vi får kontra med att plocka av och på kläder. Hela tiden. Vantar, mössa och jacka åker skytteltrafik ner och upp ur väskan. Och lagom till alla fikastunder håller den sig såklart borta.
Vi passerar Verum och undrar om det har något med Verum Hälsofil att göra. Spanar efter mejerier och blir tvungna att googla. Men Hälsofil göre sig inte besvär här. Den var visst mycket mer norrländsk än så. Kul ändå att passera ett väldigt litet samhälle med nerlagda Sparbankenkontor med gamla nostalgiframkallande loggor på dörrarna.
Men rundan bjuder inte bara på sparbanken-ekar. Vi träffar också Svend och möter Jesus i en sten som blixten klyvt på mitten.
Vi går två timmar i stöten. Efter första två timmarna äter vi en medhavd äggmacka, och efter ytterligare två timmar blir det frystorkat och en kopp kaffe som slår vilket espresso house som helst. Att ha en medhavd barista på vandringsturen rekommenderas varmt….
Efter nästa tvåtimmarspromenad är vi fortfarande mätta och väljer att släppa ner ryggan och snurra lite på armarna. Börjar kännas lite i axlarna nu.
Vi passerar ett gammalt vattenkraftverk som är utmärkt på kartan. Det är dock väldigt förfallet. Men kul ändå.
Märkningen på leden är 99% perfekt. Utom ett avsnitt på 1,5 kilometer där färgen tog slut, målaren dog eller stolpspikaren flydde landet. Från att ha varit typ tre märkningar var hundrade meter har vi nu tre märkningar på 1,5 kilometer. Vi tvivlar på oss själva, tror vi gått vilse, går tillbaka, hittar inget, vänder igen, valsar omkring och tillförskansar oss 1500 bonus-steg. Ska du vandra här, så lita på att du är rätt. Det blir bättre snart…
Efter 7 timmars vandring har vi avverkat alla samtalsämnen som finns. Sett alla världens löv och barr. Att komma ut i Osbys industriområdet blir värsta grejen. Vi läser skyltar och tycker det är superspännande att se vilka företag som råkar finnas här. Kan hända är vi lite slut i huvudet nu men vi har roligt. Förundras över företagsnamnet LEKOLAR och ägnar minst 5 minuter åt att filosofera över hur det uttalas.
Klockan närmar sig 18 och nu börjar Osbys motorburna ungdom köra i området. Det smattrar i avgasrören när EPA-traktorerna börnar förbi. En cool kille i en glänsande blå raggarbil höjer armen och hälsar på Fredrik som glatt hejar tillbaka.
Det är nästan trist att vi är framme. Att behöva lämna världsmetropolen Osby just när lördagsunderhållningen ska starta. Eller så är det skönt. Jag känner mig bekvämare inne bland rötterna än ute bland börnande bilar.
Och vi har ju en trerätters väntande därhemma.
Jag älskar små utflykter i tillvaron. Lite guldkanter som kan få svida lite i plånboken för att de gör så gott för själen. Det här är en guldkant jag varmt rekommenderar. Oavsett om man väljer att springa eller vandra!
Från Agusa springer vi medurs mot Drakamöllan. Det är mestadels lättlöpta stigar och något avsnitt väg. Underlaget är snöigt, mjukt och fluffigt, och kuperingen lite snällare än vad som väntar dag 2.
Efter 12 underbara kilometer ramlar vi in för det efterlängtade fikat på Drakamöllan. Vi tar oss inte ens tid att duscha men känner oss i gott sällskap bland övriga gäster i vandringsmundering.
Frukost Corona-style är det bästa som finns. Allt serverat vid bordet. Inget spring, inga delade bestick! Och den här frullen är lite extra! Hemmagjord müsli, hemmagjord sylt. Varmt bröd… Vi är minst sagt fulltankade när vi ger oss av och kommer inte behöva något matstopp på länge! Men kaffetarmen, den börjar skrika redan efter två timmar…
I Vantalängan tar vi kaffepaus och Fredrik plockar fram en hel kaffebar ur sin ryggsäck. Vi snackar kaffekvarn, kaffebönor, och en kaffebryggarmojäng som brygger kaffet rakt ner i muggen. Medan han underhåller sig passar jag på att besöka 
Utsikten är fantastisk längs Verkaån men det skira gröna som våren bjuder går nu mer i svartvit färgskala. Med orange inslag från de löv som inte lämnat träden. Coolt på ett annat sätt.
