Aktuellt

Jag brukar lite skämtsamt säga att det är i Kävlinge det händer. Lite för att bota min avundsjuka på allt skoj som händer i Stockholm och lite för att vi faktiskt drar ihop en del kuligheter här. Som galna ultraintervaller, hajpade Stävie Trail eller helt vanliga fikalöpningar på 5 mil.

Svettcamp i samband med ultraintervaller 2010..

Men nu har kommunen gått bananas och jag kan faktiskt utan att skämta säga att det händer grejer i byn. Först kom utegymmen och nu slås det på stora trumman med en aktivitetspark. Vi snackar beachhandboll, skatepark, boule och som pricken över i:t, en HINDERBANA.

Inspekterade hinderbanan i morse och den kommer att bli grym. Invigning i slutet på augusti, jag tror banne mig jag längtar ihjäl mig! Heja Kävlinge!

Idag kände jag att jag behövde lite krydda på min cykelrunda till Malmö. Därför ber jag Fredrik programmera en runda till mig via lite spännande omvägar. Jag vet på ett ungefär hur långt det ska bli, men i övrigt har jag ingen aning om vägval.

Till en början är det jättekul att bara följa ett streck på gps:en och se vad som väntar bakom nästa krön. För att spexa till det ytterligare visar gps:en varken distans eller tid. Jag har alltså ingen aning om hur långt jag cyklat eller hur länge jag hållit på.  Därmed har jag inte heller någon koll på hur långt det kan tänkas vara kvar. Spännande värre på en söndag alltså.

Spänning i all ära men mot slutet börjar det kännas lite frustrerande att inte veta. Ca 30 minuter efter jag passerat MALMÖ 12 km-skylten möts jag av MALMÖ 11 km. Bryter ihop en smula. Han har lett mig i en runt-runt-bana. Och hur jag än cyklar pekar alla skyltar mot OXIE. Och dit ska jag inte.

Börjar misstänka att han har prankat mig. Dragit en evighetslång runda som slutar i bollhavet på McDonalds i Oxie. Men som tur var har han inte kommit på att man kan vara så rolig… Jag kommer fram som jag ska till den destination jag önskat.

Så här cyklar jag gärna fler gånger. Men efter att precis ha delat med mig av det roligaste prank-tipset ever är det dock tveksamt om jag vågar..

En annan gång. Samma kläder men inte samma väder.

Halva grejen med långpass är känslan av trötthet efteråt. Att sätta sig ner i solen, äta något gott och snacka med sitt löparsällskap. Dela upplevelsen och njuta av den liksom en gång till. Fast det där händer bara när man är på löparläger.

 Häng efter ett annat långpass… (Foto: Andreas Löfstrand)

I verkliga livet springer jag mitt långpass. Oftast ensam och på en runda jag känner som min egen bakficka. Kommer in genom dörren klockan 11.13 och inser att jag ska sitta i bilen 17 minuter senare för att hämta hem dotter. På sjutton minuter ska jag stretcha, duscha, äta för återhämtning och gärna hinna vila lite med fötterna i högläge. Jo tjena.

Det får bli raggardusch under kranen igen. Svabbar bort värsta svetten och hoppar i första bästa kläder.  Inser när jag fått på de turkosa shortsen att de rosa kompressionsstrumporna fortfarande är på. Ser ut som Alexander Bard.

Vet dessutom att det kommer ta minst fyra av mina sjutton minuter att få av eländet. Tar Fredrik till hjälp och passar dessutom på att beställa en cappuccino som han får sno ihop med andra handen.

Av stretchen, högläget och glassandet i solen blir det inget. Nu sitter jag i bilen, lagom svettig och med håret i post-run-frilla. Cappuccinon har jag nätt och jämt svalt och än mindre har jag delat min upplevelse med någon. Har inte ens berättat var jag sprang och hur rädd jag blev för den där fågelskrämmande mannen utan huvud som satt på en bänk längs rundan.

Hämtar dotter och återvänder hem. Dotter ska ha avskedsfest för 13 kompisar och det är en del att fixa. Micrar lunchrester och slänger i mig i farten. Sen börjar dagens kraftansträngning. Att blåsa 30 ballonger, dekorera tält, skära grönsaker, förbereda maten, städa, tvätta och dammsuga…Ja ballongerna var nog ändå värst. Syreskuld och yrsel.

Fem timmar efter mitt långpass har jag fortfarande inte suttit ner, med undantag av tiden i bilen. Benen är trötta och fortfarande känner ingen till mannen utan huvud. Ingen muskel är stretchad och solen har gått i moln.

Bättre lycka nästa långpass…

“Hej Anna,

Mitt namn är A och jag är Nordics Country Manager här på XXX […]. XXX är Europas ledande kosttillskottsvarumärke och vi växer väldigt starkt i Norden just nu.

Jag har följt din blogg under ett tag nu och tycker att du skriver väldigt intressant och tillförlitligt om sunt livsstil och träning. Jag tycker att det du meddelar till dina läsare/följare passar perfekt för XXX och skulle gärna vilja se dig i ett samarbete med oss!”

———————————————————————————

“Kära X,

Om du hade läst min blogg “ett tag” hade du vetat att jag inte är så värst mycket för kosttillskott. Att reklam för kosttillskott på min blogg hade känts både krystat och fel. Jag får i mig alla mina proteiner och lite därtill från maten jag äter. Jag älskar att träna och jag älskar mat. Därför passar jag på att njuta medan jag får i mig mina näringsämnen. Mycket hellre än att äta pulver och piller.

Men tack för att du frågade…”

Så mycket roligare än pulver…