Browsing Category

Aktuellt

Aktuellt

Om åtta dagar är jag trött

Om åtta dagar är det lördagen den 13/4 och klockan är 17:00. Det har gått 7 timmar sedan startskottet i Simrishamn och vem vet om jag är i mål eller inte…

Oavsett vilket är jag förmodligen trött.  Benen bultar och huvudet är tomt. Jag drömmer om kaffe och hoppas att Fogarolli-vagnen inte lämnat området. Så här åtta dagar innan tänker jag att jag kommer vara sugen på världens flottigaste pizza, men när det väl är läge för mat kommer müsli och mjölk vara det kroppen skriker efter.

Jag kommer sörja min sena ankomst i mål och det faktum att Byvägen hunnit stänga. Där som jag alltid firar mina målgångar i ÖST. Men så brukar jag ju inte springa 60 kilometer heller…

Det är med skräckblandad förtjusning jag kliver in i ”sista veckan”. Men mest är jag väldigt mycket pepp. För en väldigt lång dag.

Men först ska vi ha sju andra dagar. Med lite mindre träning. Och lite mer stirr. Bring the race week hörrni!

 

Aktuellt

En liten stege

Onsdag betyder fart. Det är sen gammalt. Och även om själva passet inte är så långt så är onsdagspasset alltid en tidsödande historia.

Först ska jag bestämma upplägget. Och som inbiten siffernörd måste det vara en vacker kombination av siffror. Efter en grundlig analys av alla teoretiska sifferkombinationer faller valet på 10-8-6-4-2 minuter, med en minuts gåvila emellan. Från milfart på den längsta och därefter 5 sekunder snabbare per kilometer för varje efterföljande intervall.

När upplägget är spikat ska klockan progammeras. Ett pass som består av flera lika långa intervaller är snabbare programmerat, då man kan jobba med repetitioner. Nu måste jag lägga in 12 olika steg och det tar sin stund. Men ingen kris, solen är uppe länge nowadays…

När det tekniska är avklarat slår inför-intervall-ångesten till, och plötsligt är det tusen saker som behöver fixas. För att om möjligt kunna skjuta på det oundvikliga någon extra minut.

Nu har en och en halv timme gått och jag har inte ens börjat springa.

Men intervallerna går fort. Faktiskt fortare än jag trodde att jag kunde. En insikt som var värd att vänta på.

En insikt som inte är lika fancy, är insikten om att det är vinter där ute. Plus en grad och jag fryser så jag mår illa på hemjoggen efteråt. Om det här vädret består kommer det bli en favorit-i-repris på ÖST….

Aktuellt

Påsk 2024

Tre fjärdedelar av påsken gjord och jag har inte ens sett en sill…

Jag älskar påsken. Det är en högtid utan måsten. Man gör lite som man vill och behöver inte nödvändigtvis se på teve kl 15 . Man behöver inte ens springa på påskafton så jag struntade i det!

Men långfredag betyder långpass och det är precis så jag kickar igång min påsk. Springer Postanillas spår med utgångspunkt i Hovdala, och med transporten dit och hem får jag ihop 33 km. Det blir mitt sista långpass inför Österlen Springtrail om två veckor! 524 höjdmeter svider och jag kan inte låta bli att oroas över att ÖST nästan är dubbelt så långt och med dubbelt så många höjdmeter… Det kommer INTE bli en walk in the park. Kanske mer en väldigt lång promenad på Österlen!

På påskafton promenerar vi i Vedema. Äter medhavd soppa i termos och grillar mackor över öppen eld. Kommer hem, spelar spel, förlorar i schack och äter japansk mat helt utan inslag av ägg.

Påskdagen förlorar vi en timme och det blir nästan stressigt att hinna löpturen innan påskmiddagen vi blivit bjudna till. Tänker kort och fort och river av milen helt utan stopp för kissepaus och fotostopp.

Återupptäcker tjusningen med motionsspår och att ha fritt blås framåt. Helt utan inslag av stoppljus, bilar, stenar och rötter.  Benen är pigga och jag frestas att trycka på. Så lätt hänt när shortsen är på, för första gången på svensk mark i år!

Här hade det varit läge att plocka fram Påskpralinerna men de blev stulna i bilen innan vi åkte till Sportstugan. Tillsammans med påskdelikatesserna. Tjuvarna måste haft en god påsk och jag hoppas de springer långt i Fredriks sprillans nya trailskor.

Nu står hoppet om påskmat till Fredriks syster med familj. Annars får vi vänta till midsommar…

Aktuellt

Att lyda Garmin och älska stoppljus

Jag har världens tjurigaste Garmin. Mest tycker den att jag ska vila, och ibland drar den till med 10 sekunders sprintar. Jag lyssnar oftast inte. Men när den för en gångs skull ger mig ett riktigt pass kan jag inte motstå. 2 x 17 minuter milfart. Med 5 minuter återhämtning däremellan. Görbart.

Vem som kom på just SJUTTON minuter, och varför, är oklart. Siffran är fruktansvärt ojämn. Både 15 och 20 hade kännts mer logiskt, men okej, jag måste släppa mina tvångstankar. 17 minuter är säkert precis lagom.

Att steppa upp till 4:30-fart känns läskigt men det funkar. Som en klocka tickar jag intervallerna på 4:30 resp 4:29 och ger mig själv en vänlig klapp på axeln innan det är dags att masa sig hem. Efter att ha stannat och andats en stund ger jag mig av i något som knappt kallas fart. Hemlängtan är massiv och två kilometer har aldrig känts så långt. I fjärran ser jag ett rödljus och hoppet tänds. Måtte jag pricka RÖTT så jag får vila.

Det gör jag. Stannar snällt vid stolpen och unnar mig att INTE trycka på knappen. Tyvärr kommer det någon strax efter och trycker. Annars hade jag kanske stått där än, vilket var själva syftet med att inte trycka…

Prickar in ett rödljus till och njuter av en mikroskopisk vila innan jag ger mig på de sista femhundra meterna hem. Rödljus alltså. Aldrig älskat dem mer!

2 x 17 var ett kul pass. Nu håller vi tummarna för fler sånna. Sprint och vila i all ära, men känslan efter det här är magisk!