Onsdag betyder fart. Det är sen gammalt. Och även om själva passet inte är så långt så är onsdagspasset alltid en tidsödande historia.
Först ska jag bestämma upplägget. Och som inbiten siffernörd måste det vara en vacker kombination av siffror. Efter en grundlig analys av alla teoretiska sifferkombinationer faller valet på 10-8-6-4-2 minuter, med en minuts gåvila emellan. Från milfart på den längsta och därefter 5 sekunder snabbare per kilometer för varje efterföljande intervall.
När upplägget är spikat ska klockan progammeras. Ett pass som består av flera lika långa intervaller är snabbare programmerat, då man kan jobba med repetitioner. Nu måste jag lägga in 12 olika steg och det tar sin stund. Men ingen kris, solen är uppe länge nowadays…
När det tekniska är avklarat slår inför-intervall-ångesten till, och plötsligt är det tusen saker som behöver fixas. För att om möjligt kunna skjuta på det oundvikliga någon extra minut.
Nu har en och en halv timme gått och jag har inte ens börjat springa.
Men intervallerna går fort. Faktiskt fortare än jag trodde att jag kunde. En insikt som var värd att vänta på.
En insikt som inte är lika fancy, är insikten om att det är vinter där ute. Plus en grad och jag fryser så jag mår illa på hemjoggen efteråt. Om det här vädret består kommer det bli en favorit-i-repris på ÖST….
Inga kommentarer