Aktuellt

Den 18 januari vet jag vad jag gör. I alla fall var tredje timme…

Jag ska springa ultraintervaller. Tillsammans med andra, men ändå själv. En mil var tredje timme med start kl. 00, utrustad med nummerlapp. Så rapporterar man in varje intervall, och får en medalj om man klarar hela. Så fancy. Jag har redan börjat spåna på min dag…

Jag tänker att vilotimmarna efter första och andra intervallen ägnas åt att försöka sova. Troligen utan att lyckas. En löpspeedad Anna vaggas ej så lätt till ro.

Efter tredje intervallen kl 07:00 ser jag en gigantisk tallrik gröt framför mig. Och kanske den totalt otrendiga Hönökakan som passar så fint i ultrasammanhang. Jag ser en filt och mjuka tofflor. Tända lite candles, fixa lite cozy…

09:00-intervallen springs med fördel i Lund för att få njuta den fjärde vilan på kaffebar. Jag har anställt Fredrik som taxichaufför och support. Han får betalt i chokladbollar. Funkar alltid.

Kanske bjuder jag hem mig själv till väl vald Lundakompis på lunch efter femte intervallen kl 13:00. (Någon som känner sig träffad?)

Klockan 15 går sjätte intervallen och sedan tidigare vet jag att den sjätte är typ värst. Tänker att jag bjuder in nära och kära på en snacke-mil med efterföljande fika. Med risk för att det blir aprikoskräm med grädde. Fast det skriver jag inte i inbjudan. Jag vill ju inte skrämma bort potentiellt sällskap.

Två löpningar kvar, och en vila att planera. Pizza och massage efter 18-intervallen låter klockrent. Och cappuccino. Nu behövs raketbränsle för att överleva tröttheten.

21:00. Fredrik får springa med. Med musik i högtalare. Alla medel tillåtna. Black Jack på repeat.

Det ska nog gå. Att planera pauserna är halva nöjet. Att springa är ju bara en bisak…

Någon som ska med?

Min fredag har inte varit svart alls. Jag har inte shoppat en enda pryl, förutom 500 gram paranötter till morgongröten, med 50% rabatt. 

Istället för att okynnes-shoppa har jag:

• Lyft vikter istället för shopping-kassar.
• Bränt kalorier istället för pengar.
• Svettats på gym istället för i en milslång provrums-kö.
• Fått hög puls av träning istället för av stress.

En typiskt bra fredag. Färgglad som attan också eftersom jag valde mitt allra skrikgulaste träningslinne som skar sig fint mot mitt numera blekrosa skinn.

Fredrik som till skillnad från mig föll  för konsumtionshetsen shoppade loss på lite billiga underställ. Till mig. Som jag faktiskt verkligen behövde. Så man kan säga att jag både fick kakan och slapp shoppa. Win win.

Hur har du klarat dig i shoppinghysterin?

Jag hade ett par favorit-trailskor. De var min bästa vänner. De tog mig genom Ultravasan och hela förra årets trailäventyr. De satt som en smäck och det var inte förrän lilltårna tittade ut någonstans på Höga Kusten i somras som jag tog beslutet att slänga dem. Jag hade då redan inhandlat den nya årsmodellen av samma sko. Den visade sig vara typ oskönast i stan…

Jag fick ont i tårna, och ibland även domnande tår. Alla distanser över 8 km kändes helt övermäktiga. Till slut gav jag upp och började jakten på gamla skor. Eller nya skor, fast i gammal modell. Tänkte att de säkert skulle finnas att hitta till något snajsigt reapris men gick bet. Skorna fanns inte! Jag googlade och besökte HELA internets samlade löparsko-sidor utan resultat.

Tillslut blir jag tvungen att koppla in Fredrik, den självutnämnde googlingsexperten och mycket riktigt hittar han skorna. I Tyskland. Med beställningssida på tyska. Det går så där. Förmodligen skriver jag min adress som förnamn och min skostorlek som postnummer, men någonstans hoppas jag ändå att skorna ska hitta rätt.

Och de gör de. Nu på morgonen hittar jag dem i min hall. De ropar på mig och jag befinner mig i skogen innan jag ens hunnit svälja frukosten. Rätt skor på rätt fot. Ordningen är återställd. Frågan är hur lätta de är att få tag på nästa gång? Och vilket språk jag då ska behöva bemästra för att beställa….

Alltså jag är så lättlurad. Någon började prata tidslopp på bana och jag ba’: ”det har jag aldrig provat tidigare, det klarar jag säkert…” Som värsta Pippi Långstrump. 

Ända sen i lördags har den där tanken grott och börjat spira. Jag vill springa på bana. Runt runt runt. 6 timmar hade varit lagom att starta med, så hit me: var finns det roliga sextimmars banlopp?

Så länge övar jag med två timmar. Den 15 december har jag nämligen skrivit upp mig på Lonesome runner’s löparinsamling till Musikhjälpen. Stortorget i Lund it is, och en runda som mäter 400 meter. Jag valde såklart den spännande tidpunkten 05.00-07.00, men inser i efterhand att det kanske blir lite ensamt. Har du inget att göra klockan 05.00 den 15 december får du hemskt gärna hänga med.

Jag kommer själv skänka ett ännu obestämt antal pengar per kilometer, och när det närmar sig kommer jag att tigga pengar av er också. Bara så ni är beredda med plånböckerna, och inte shoppar upp alla pengar på julklappar…  (Årets julklapp är ju dessutom ovanligt billig och bör ge lite pengar över att skänka)

Men åter till frågan: bästa loppet om man vill göra ultrapremiär på bana?