Den 18 januari vet jag vad jag gör. I alla fall var tredje timme…
Jag ska springa ultraintervaller. Tillsammans med andra, men ändå själv. En mil var tredje timme med start kl. 00, utrustad med nummerlapp. Så rapporterar man in varje intervall, och får en medalj om man klarar hela. Så fancy. Jag har redan börjat spåna på min dag…
Jag tänker att vilotimmarna efter första och andra intervallen ägnas åt att försöka sova. Troligen utan att lyckas. En löpspeedad Anna vaggas ej så lätt till ro.
Efter tredje intervallen kl 07:00 ser jag en gigantisk tallrik gröt framför mig. Och kanske den totalt otrendiga Hönökakan som passar så fint i ultrasammanhang. Jag ser en filt och mjuka tofflor. Tända lite candles, fixa lite cozy…
09:00-intervallen springs med fördel i Lund för att få njuta den fjärde vilan på kaffebar. Jag har anställt Fredrik som taxichaufför och support. Han får betalt i chokladbollar. Funkar alltid.
Kanske bjuder jag hem mig själv till väl vald Lundakompis på lunch efter femte intervallen kl 13:00. (Någon som känner sig träffad?)
Klockan 15 går sjätte intervallen och sedan tidigare vet jag att den sjätte är typ värst. Tänker att jag bjuder in nära och kära på en snacke-mil med efterföljande fika. Med risk för att det blir aprikoskräm med grädde. Fast det skriver jag inte i inbjudan. Jag vill ju inte skrämma bort potentiellt sällskap.
Två löpningar kvar, och en vila att planera. Pizza och massage efter 18-intervallen låter klockrent. Och cappuccino. Nu behövs raketbränsle för att överleva tröttheten.
21:00. Fredrik får springa med. Med musik i högtalare. Alla medel tillåtna. Black Jack på repeat.
Det ska nog gå. Att planera pauserna är halva nöjet. Att springa är ju bara en bisak…
Någon som ska med?
Inga kommentarer